När blir det kul med barn?

Jag gillar inte småbarnstiden utan föredrar de perioder och åldrar som kommer sen. Från tre år ungefär, när de börjar prata och vara lite mer med i matchen.
När man kan göra saker, gå till biblioteket, läsa böcker, åka buss, mata fåglar, leka i lekpark, skapa relationer med de äldre generationerna, baka, lägga pussel, rita osv.
Det har sin charm att vara gravid och få en nyfödd, absolut! Doften, rörelsemönstret, behovet av omvårdnad. Men de sliter också och i början får man inte så mycket tillbaka. Det är också mycket i ens vardag som förändras, från att ha jobbat, tränat, umgåtts, haft tid med partnern osv så blir man rätt isolerad i början och har bara sin lilla bebis som man ska ta hand om. Mina barn har dessutom sovit dåligt så sömnbristen har varit total! Och jag har haft lite tid att göra allt det där andra "som man gör när barnet sover" för de stunderna var få, utan det var om jag hade tur och fick dem nöjda i sele som jag kunde laga mat, plocka disk, hänga tvätt osv.

Man får göra det bästa av det, gå långa promenader med sällskap om man har någon äldre släkting i närheten eller vänner som också går hemma. Eller också lyssnar man på böcker eller poddar. Försöker stimulera sig själv lite intellektuellt. Upptäcka nya delar av sin hemkommun? 
Det blir mer givande med tiden i alla fall tycker jag!