Anonym (TS)

Sat 10 Jul 2021 00:17

17 svar

Vem kan jag som enskild vårdnadshavare rådfråga kring umgänge?

Jag har enskild vårdnad om mina barn som nu har regelbundet umgänge med den andra föräldern.

Vart kan jag vända mig för råd och stöd kring hur jag ska tänka kring umgänget? Både socialtjänsten och familjerätten hänvisar till att "det är du som bestämmer när du har enskild vårdnad". Men när jag inte riktigt vet hur hemsituationen är hos den andra föräldern och jag ser brister här och där, hur ska jag kunna avgöra vad som är bäst för barnen då de själva inte säger något?

Finns det INGENSTANS jag kan vända mig för råd och stöd?

Tow2Mater

Sat 10 Jul 2021 02:32

#1

Vaddå du som bestämmer? Finns inte en fastställd överenskommelse om umgänge? Bara för att man har enskild vårdnad bestämmer man inte själv om umgänget.

Prata med den andra föräldern. Ar ni inte överens, kan den av er som vill ta det till Tingsrätten.

Anonym (E)

Sat 10 Jul 2021 06:52

#2

Det låtee ju som ett märkligt svar då barnet ju har umgängesrätt även om du har enskild vårdnad och samtalsstöd om umgänge och hjälp att skriva ett umgängesavtal ska ni ju kunna få även om du har enskild vårdnad. Känns som det kanske uppstått ett missförstånd i de samtal som du haft med familjerätten.

Anonym (E)

Sat 10 Jul 2021 06:55

#3

Sen är det ju så att om du ser brister hos den andre föräldern som gör att barnet far illa hos föräödern gör du en orosanmälan. Det är ju den process som gäller för barn som far illa.

Anonym (Minna)

Sat 10 Jul 2021 07:57

#4

Om det finns en allvarlig oro för att barnen far illa hos den andra föräldern, så gör du en orosanmälan.

I annat fall får du helt enkelt lita på att de har det bra. Att barnen inte säger något är ju vanligtvis tecken på att de inte far illa.

Råd och stöd i din egen föräldraroll kan du få via socialtjänsten eller bup, men det är svårt att påtvinga det på någon annan.

Anonym (S)

Sat 10 Jul 2021 08:00

#5

Ja det är klart att det är du som bestämmer! Om du misstänker att pappan inte har ett sunt hem så ska du så klart inte släppa dit barnet. Däremot kan hen träffa pappan på neutral mark, utomhus t ex.

Vad är det för brister du misstänker, och hur har det kommit fram?

Anonym (TS) Trådstartaren

Sat 10 Jul 2021 18:32

#6

Tow2Mater skrev 2021-07-10 02:32:18 följande:

Vaddå du som bestämmer? Finns inte en fastställd överenskommelse om umgänge? Bara för att man har enskild vårdnad bestämmer man inte själv om umgänget.

Prata med den andra föräldern. Ar ni inte överens, kan den av er som vill ta det till Tingsrätten.

Ja. Familjerätten och socialtjänsten menar att det är jag som bestämmer. Inget fastställt umgänge i tingsrätten då den andra föräldern var i missbruk då.

Går inte att prata med den andra föräldern. Den skulle inte gå med på förändringar som är negativt för denne oavsett min oro eller inte.

Anonym (Minna) skrev 2021-07-10 07:57:06 följande:

Om det finns en allvarlig oro för att barnen far illa hos den andra föräldern, så gör du en orosanmälan.

I annat fall får du helt enkelt lita på att de har det bra. Att barnen inte säger något är ju vanligtvis tecken på att de inte far illa.

Råd och stöd i din egen föräldraroll kan du få via socialtjänsten eller bup, men det är svårt att påtvinga det på någon annan.

Jag har gjort orosanmälan och andra instanser också. Jag har bönat och bett och socialtjänsten har genomfört TVÅ utredningar där de inte ens pratat med den andra föräldern med anledning av att denne inte är vårdnadshavare och därmed inte part i ärendet, trots att oron gäller denne. Socialtjänsten har inte alls velat inleda utredning utifrån att det är jag som bestämmer då jag är enskild vårdnadshavare.

Att barnen inte säger något beror främst på lojalitet. Jag vet att det inte är helt bra där, men att avgöra om det är för barnens bästa att ha mindre umgänge eller inte är för svårt för mig. Barnen har mått mycket dåligt under de år/perioder de inte kunnat ha umgänge alls. Det jag behöver stöd och råd i är huruvida de brister som finns väger tyngre än barnens mående.

Anonym (S) skrev 2021-07-10 08:00:38 följande:

Ja det är klart att det är du som bestämmer! Om du misstänker att pappan inte har ett sunt hem så ska du så klart inte släppa dit barnet. Däremot kan hen träffa pappan på neutral mark, utomhus t ex.

Vad är det för brister du misstänker, och hur har det kommit fram?

Läs mitt svar ovan om vad som är dilemmat.

Under de år barnen nu bott växelvis har det framkommit olika saker under olika tider.

Vill inte skriva detaljer kring vad som är min oro då det kan härledas till vem jag är.

Men kortfattat oro kring barnens säkerhet då t ex flytväst vid båtfärd inte används, den andra föräldern undanhåller relevant information från mig t ex när det ena barnet tjuvrökt. 3 orosanmälningar har inkommit till soc från skolan och sjukvård med anledning av oro för missbruk. Detta då föräldern sluddrar, har små pupiller och är svårt att ha kontakt med då denne är otroligt trögtänkt (föräldern har flera olika narkotikaklassade läkemedel och lämnar regelbundet drogprover utifrån tidigare missbruk men dessa visar inte på andra preparat än ordinerade). Vid ett tillfälle har ena barnet sagt att föräldern slagit denne. Vid ett tillfälle har föräldern gett barnet receptbelagd medicin som denne inte har ordinerat och för problem barnet inte har.

Överlag mycket skit snack om mig. Jag säger aldrig något illa om den andra föräldern utan hänvisar till att det är mellan mig och denne när barnen säger något.

Ett av barnet självskadar och blir suicidal vid minskat umgänge och har vid ett tillfälle försökt ta sitt liv. Det är det jag har att ställa mot varandra.

Anonym (S)

Sat 10 Jul 2021 18:50

#7

Anonym (TS) skrev 2021-07-10 18:32:28 följande:

Ja. Familjerätten och socialtjänsten menar att det är jag som bestämmer. Inget fastställt umgänge i tingsrätten då den andra föräldern var i missbruk då.

Går inte att prata med den andra föräldern. Den skulle inte gå med på förändringar som är negativt för denne oavsett min oro eller inte.

Anonym (Minna) skrev 2021-07-10 07:57:06 följande:

Om det finns en allvarlig oro för att barnen far illa hos den andra föräldern, så gör du en orosanmälan.

I annat fall får du helt enkelt lita på att de har det bra. Att barnen inte säger något är ju vanligtvis tecken på att de inte far illa.

Råd och stöd i din egen föräldraroll kan du få via socialtjänsten eller bup, men det är svårt att påtvinga det på någon annan.

Jag har gjort orosanmälan och andra instanser också. Jag har bönat och bett och socialtjänsten har genomfört TVÅ utredningar där de inte ens pratat med den andra föräldern med anledning av att denne inte är vårdnadshavare och därmed inte part i ärendet, trots att oron gäller denne. Socialtjänsten har inte alls velat inleda utredning utifrån att det är jag som bestämmer då jag är enskild vårdnadshavare.

Att barnen inte säger något beror främst på lojalitet. Jag vet att det inte är helt bra där, men att avgöra om det är för barnens bästa att ha mindre umgänge eller inte är för svårt för mig. Barnen har mått mycket dåligt under de år/perioder de inte kunnat ha umgänge alls. Det jag behöver stöd och råd i är huruvida de brister som finns väger tyngre än barnens mående.Läs mitt svar ovan om vad som är dilemmat.

Under de år barnen nu bott växelvis har det framkommit olika saker under olika tider.

Vill inte skriva detaljer kring vad som är min oro då det kan härledas till vem jag är.

Men kortfattat oro kring barnens säkerhet då t ex flytväst vid båtfärd inte används, den andra föräldern undanhåller relevant information från mig t ex när det ena barnet tjuvrökt. 3 orosanmälningar har inkommit till soc från skolan och sjukvård med anledning av oro för missbruk. Detta då föräldern sluddrar, har små pupiller och är svårt att ha kontakt med då denne är otroligt trögtänkt (föräldern har flera olika narkotikaklassade läkemedel och lämnar regelbundet drogprover utifrån tidigare missbruk men dessa visar inte på andra preparat än ordinerade). Vid ett tillfälle har ena barnet sagt att föräldern slagit denne. Vid ett tillfälle har föräldern gett barnet receptbelagd medicin som denne inte har ordinerat och för problem barnet inte har.

Överlag mycket skit snack om mig. Jag säger aldrig något illa om den andra föräldern utan hänvisar till att det är mellan mig och denne när barnen säger något.

Ett av barnet självskadar och blir suicidal vid minskat umgänge och har vid ett tillfälle försökt ta sitt liv. Det är det jag har att ställa mot varandra.

För mig känns det väldigt tydligt vad som är lämpligt och det är ett begränsat umgänge. Inga övernattningar. De kan umgås dagtid x timmar, men inte hemma hos föräldern. Du behöver veta ifall pappan tänker ta med barnen på någon särskild aktivitet, t ex åka båt som du tog upp. Då har du rätt att säga ifrån. Sköter inte pappan er överenskommelse blir det umgänge under uppsikt, dvs att du finns i närheten och i princip måste övervaka. Du skulle kunna prata med soc om de kanske kan hjälpa till med övervakade besök, det gör de ibland.

Sammanfattat om mannen. Han har inget säkerhetstänk (västen). Han ger inte dig viktig information (rökningen). Det finns misstanke att han knarkar, minst så har han narkotikaklassad medicin i hemmet. Han har antagligen slagit barnen, säkert isf dessutom fler än en gång eller på annat sätt gjort dem illa eller hotat (eftersom det brukar komma före slag). Ger barnet olämpliga mediciner som hen inte ska ha. Pratar illa om dig till barnen. Nej ts, han ska verkligen inte vara kring barnen särskilt mycket. Ja, det är deras umgängesrätt, men det är ditt föräldraansvar att skydda dina barn. Det går över allt annat. Och du har enskild vårdnad, som tur är.

Du måste så klart prata med ditt barn om orsakerna bakom umgängets former, och se till att hen får akut hjälp om det behövs. Jag antar att det redan finns hjälp där annars, som terapi och medicinering. Det finns dessutom risk att hen tar pappas medicin och överdoserar. Prata prata prata med ditt barn. Naturligtvis vill hen träffa sin pappa, och det kan hen få göra. Bara att det måste ske under trygga former.

Tow2Mater

Sat 10 Jul 2021 19:03

#8

Anonym (S) skrev 2021-07-10 18:50:40 följande:

För mig känns det väldigt tydligt vad som är lämpligt och det är ett begränsat umgänge. Inga övernattningar. De kan umgås dagtid x timmar, men inte hemma hos föräldern. Du behöver veta ifall pappan tänker ta med barnen på någon särskild aktivitet, t ex åka båt som du tog upp. Då har du rätt att säga ifrån. Sköter inte pappan er överenskommelse blir det umgänge under uppsikt, dvs att du finns i närheten och i princip måste övervaka. Du skulle kunna prata med soc om de kanske kan hjälpa till med övervakade besök, det gör de ibland.

Sammanfattat om mannen. Han har inget säkerhetstänk (västen). Han ger inte dig viktig information (rökningen). Det finns misstanke att han knarkar, minst så har han narkotikaklassad medicin i hemmet. Han har antagligen slagit barnen, säkert isf dessutom fler än en gång eller på annat sätt gjort dem illa eller hotat (eftersom det brukar komma före slag). Ger barnet olämpliga mediciner som hen inte ska ha. Pratar illa om dig till barnen. Nej ts, han ska verkligen inte vara kring barnen särskilt mycket. Ja, det är deras umgängesrätt, men det är ditt föräldraansvar att skydda dina barn. Det går över allt annat. Och du har enskild vårdnad, som tur är.

Du måste så klart prata med ditt barn om orsakerna bakom umgängets former, och se till att hen får akut hjälp om det behövs. Jag antar att det redan finns hjälp där annars, som terapi och medicinering. Det finns dessutom risk att hen tar pappas medicin och överdoserar. Prata prata prata med ditt barn. Naturligtvis vill hen träffa sin pappa, och det kan hen få göra. Bara att det måste ske under trygga former.

Har TS sagt vem som är vem? Av det som skrivs låter mer som att den oansvarige "knarkaren" här är kvinnan, inte mannen.

Anonym (S)

Sat 10 Jul 2021 19:05

#9

Tow2Mater skrev 2021-07-10 19:03:49 följande:

Har TS sagt vem som är vem? Av det som skrivs låter mer som att den oansvarige "knarkaren" här är kvinnan, inte mannen.

Tips: fråga ts om den saken!

Anonym (TS) Trådstartaren

Sat 10 Jul 2021 19:13

#10

Anonym (S) skrev 2021-07-10 18:50:40 följande:

För mig känns det väldigt tydligt vad som är lämpligt och det är ett begränsat umgänge. Inga övernattningar. De kan umgås dagtid x timmar, men inte hemma hos föräldern. Du behöver veta ifall pappan tänker ta med barnen på någon särskild aktivitet, t ex åka båt som du tog upp. Då har du rätt att säga ifrån. Sköter inte pappan er överenskommelse blir det umgänge under uppsikt, dvs att du finns i närheten och i princip måste övervaka. Du skulle kunna prata med soc om de kanske kan hjälpa till med övervakade besök, det gör de ibland.

Sammanfattat om mannen. Han har inget säkerhetstänk (västen). Han ger inte dig viktig information (rökningen). Det finns misstanke att han knarkar, minst så har han narkotikaklassad medicin i hemmet. Han har antagligen slagit barnen, säkert isf dessutom fler än en gång eller på annat sätt gjort dem illa eller hotat (eftersom det brukar komma före slag). Ger barnet olämpliga mediciner som hen inte ska ha. Pratar illa om dig till barnen. Nej ts, han ska verkligen inte vara kring barnen särskilt mycket. Ja, det är deras umgängesrätt, men det är ditt föräldraansvar att skydda dina barn. Det går över allt annat. Och du har enskild vårdnad, som tur är.

Du måste så klart prata med ditt barn om orsakerna bakom umgängets former, och se till att hen får akut hjälp om det behövs. Jag antar att det redan finns hjälp där annars, som terapi och medicinering. Det finns dessutom risk att hen tar pappas medicin och överdoserar. Prata prata prata med ditt barn. Naturligtvis vill hen träffa sin pappa, och det kan hen få göra. Bara att det måste ske under trygga former.

Valet är självklart utifrån. Barnet har självklart kontakt med både BUP och kurator. Men det är svårt. Barnet är så manipulerat av föräldern att denne försvarar beteende. "X är trött på grund av sina mediciner", "X behöver sina mediciner", "X har inget missbruk" osv som den andra föräldern säger. Barnet tror mer på denne än på mig utifrån förklarliga skäl. Jag säger inget åt barnen om dennes brister utan säger enkelt att det är en diskussion oss föräldrar emellan vilket gör att barnen såklart endast har hens version. Jag vill inte vara den som pratar illa om den andra föräldern.

BUP har pratat med den andra föräldern om att ha ett skåp med kodlås för sina mediciner utifrån tidigare suicidförsök. Oklart om denne införskaffat detta då denne endast sagt "Jag har medicinerna var X inte får tag på dem.". Misstanke om missbruk i all ära men har inga bevis. Hen lämnar ju drogprover som inte visar på något så har inget konkret att ta på. Övriga orosmoln har alla möjliga bortförklaringar. "Ny medicin som gjort hen trött", hen har självklart inte slagit barnet utan "råkat vifta till när hen vände sig om i en stressig situation", "finns inget missbruk, jag lämnat ju drogprover", "trodde det var ok att ge den receptbelagda medicinen eftersom andra barn får det utskrivet av läkare".

Vid varje tillfälle jag tar upp något stramas såklart informationen ut. Mindre läckor av vad som sker, mer hymlande etc. Barnen kniper mer och mer. Råkar de försäga sig så kommer det alltid ett "Du får inte blir sur på X nu".

Att väga dessa brister mot att ett barn försöker ta sitt liv vid minskat umgänge. Vad ska man göra!? Barnet får stöd och hjälp men det hjälper inte. Direkt umgänget minskat kommer det dåliga mående. Täta besök på BUP, självskada, suicidförsök. Hen säger att hen endast vill bo hos den andra föräldern och inte hos mig. Hen säger att det är orättvist när denne inte fått träffa den andra föräldern.

Barnet är väl medveten om tidigare missbruk då de endast bodde hos mig under flera år. Men förälder uttrycker sin ångest och dåliga mående till barnen som gör att de känner skuld och behov av att få föräldern att må bra.

BUP vet om detta. Kuratorn vet om detta. Soc vet om detta. Familjerätten vet om detta. Men det enda de säger är "Du har inget konkret att ta på utan endast misstankar, man kan inte döma någon för missbruk hela livet, men är du orolig ska du inte låta barnen vara där. Beslutet är ditt då du är vårdnadshavare".

Jag har bönat och bett om att soc ska titta på hens föräldraförmåga. Men de utreder inte hen då hen inte är part i ärendet. Oron gäller ju barnen så de är part och jag som vårdnadshavare.

Jag ska göra någon bedömning om föräldraförmågan utan att ha någon insyn i familjen. VART kan man vända sig för stöd!?

Anonym (TS) Trådstartaren

Sat 10 Jul 2021 19:14

#11

Tow2Mater skrev 2021-07-10 19:03:49 följande:

Har TS sagt vem som är vem? Av det som skrivs låter mer som att den oansvarige "knarkaren" här är kvinnan, inte mannen.

Vad är det som tyder på det?

Jag väljer att hålla könen för sig själv.

Kan vara två kvinnor eller två män också..

Anonym (S)

Sat 10 Jul 2021 19:18

#12

TS, du behöver inte vända dig till nån utifrån för det här. Det ÄR ditt beslut, precis som soc m.fl. säger. Du behöver inte ha insikt. Om du är orolig (och med all rätt!) så ska du självklart se till att skydda dina barn från en olämplig miljö. Det är allt. Och du vet själv vilka grunder du har. Det finns ingen som helst anledning att tro att barnen kommer vara trygga där, tyvärr helt tvärtom.

Det ska finnas samtalsstöd för dig att få men jag vet inte vilken instans som är rätt. Om det är via soc, Familjerätten, din vc, privat behandlare, om kommunen kanske har nån, om du behöver vända dig till öppenpsyk eller nån annanstans. Men ring nån av dem och fråga, kanske kan de hänvisa dig vidare. Men de är alltså till för att hjälpa dig reda i dina tankar, inte för att hjälpa dig att ta beslut.

Anonym (A)

Sat 10 Jul 2021 19:23

#13

Anonym (S) skrev 2021-07-10 08:00:38 följande:

Ja det är klart att det är du som bestämmer! Om du misstänker att pappan inte har ett sunt hem så ska du så klart inte släppa dit barnet. Däremot kan hen träffa pappan på neutral mark, utomhus t ex.

Vad är det för brister du misstänker, och hur har det kommit fram?

Håller med

Anonym (TS) Trådstartaren

Sat 10 Jul 2021 23:05

#14

Anonym (S) skrev 2021-07-10 19:18:37 följande:

TS, du behöver inte vända dig till nån utifrån för det här. Det ÄR ditt beslut, precis som soc m.fl. säger. Du behöver inte ha insikt. Om du är orolig (och med all rätt!) så ska du självklart se till att skydda dina barn från en olämplig miljö. Det är allt. Och du vet själv vilka grunder du har. Det finns ingen som helst anledning att tro att barnen kommer vara trygga där, tyvärr helt tvärtom.

Det ska finnas samtalsstöd för dig att få men jag vet inte vilken instans som är rätt. Om det är via soc, Familjerätten, din vc, privat behandlare, om kommunen kanske har nån, om du behöver vända dig till öppenpsyk eller nån annanstans. Men ring nån av dem och fråga, kanske kan de hänvisa dig vidare. Men de är alltså till för att hjälpa dig reda i dina tankar, inte för att hjälpa dig att ta beslut.

Oavsett om jag vet grunderna så behöver jag kunna motivera dem till barnen också. Det är inte så enkelt som att gå på känsla och hänvisa till den speciellt inte när man har ett barn som mår så pass dåligt som det ena barnet gör om umgänget blir minskat.

Jag behöver någon som kan säga hur prexis ser ut. Hur brukar man agera i såna här situationer? Jag behöver gärna någon som backar mig i mitt beslut också. När den andra föräldern har noll insikt och tänker att alla beslut som är negativt för denne är endast pga jävulskap så hade det varit skönt att kunna hänvisa till t ex familjerätten.

Anonym (S)

Sun 11 Jul 2021 06:57

#15

Anonym (TS) skrev 2021-07-10 23:05:23 följande:

Oavsett om jag vet grunderna så behöver jag kunna motivera dem till barnen också. Det är inte så enkelt som att gå på känsla och hänvisa till den speciellt inte när man har ett barn som mår så pass dåligt som det ena barnet gör om umgänget blir minskat.

Jag behöver någon som kan säga hur prexis ser ut. Hur brukar man agera i såna här situationer? Jag behöver gärna någon som backar mig i mitt beslut också. När den andra föräldern har noll insikt och tänker att alla beslut som är negativt för denne är endast pga jävulskap så hade det varit skönt att kunna hänvisa till t ex familjerätten.

Ja, utifrån en synpunkt av uppfostran har barn lättare att acceptera beslut med goda motiveringar. Men du har ju redan dina skäl, jag kan räkna upp säkert fem olika bara av det du berättat här. Det är inte en trygg miljö. Du vet inte om dina barn är säkra där. Du gör så klart fel om du riskerar deras säkerhet, hälsa mm. Det går först. För du älskar dina barn, och det gör deras pappa också, men det måste vara så här. De sakerna kan du berätta för dina barn. Men du måste visa 100 % säkerhet inför dem vad du själv än känner, annars funkar det inte.

Du måste hitta styrkan inom dig själv helst så klart, annars får du prata med andra mammor du känner, kompisar, folk omkring dig. Du måste ta ansvar för dina beslut, du kan hänvisa till din skyldighet som förälder att värna om dina barn. Och du ska veta en sak som kanske gör det lättare, om du inte skyddar dina barn från en skadlig miljö kan soc anse att du inte är lämplig som förälder heller, om det skulle komma till en sån punkt. Kan vara bra för dig att dels påminna dig själv, dels till den andra föräldern. Föräldraansvar, helt enkelt.

Och som en sista tanke, om det inte var deras förälder, skulle du låta dem vara i en sån miljö annars...?

Anonym (TS) Trådstartaren

Sun 11 Jul 2021 10:33

#16

Anonym (S) skrev 2021-07-11 06:57:09 följande:

Ja, utifrån en synpunkt av uppfostran har barn lättare att acceptera beslut med goda motiveringar. Men du har ju redan dina skäl, jag kan räkna upp säkert fem olika bara av det du berättat här. Det är inte en trygg miljö. Du vet inte om dina barn är säkra där. Du gör så klart fel om du riskerar deras säkerhet, hälsa mm. Det går först. För du älskar dina barn, och det gör deras pappa också, men det måste vara så här. De sakerna kan du berätta för dina barn. Men du måste visa 100 % säkerhet inför dem vad du själv än känner, annars funkar det inte.

Du måste hitta styrkan inom dig själv helst så klart, annars får du prata med andra mammor du känner, kompisar, folk omkring dig. Du måste ta ansvar för dina beslut, du kan hänvisa till din skyldighet som förälder att värna om dina barn. Och du ska veta en sak som kanske gör det lättare, om du inte skyddar dina barn från en skadlig miljö kan soc anse att du inte är lämplig som förälder heller, om det skulle komma till en sån punkt. Kan vara bra för dig att dels påminna dig själv, dels till den andra föräldern. Föräldraansvar, helt enkelt.

Och som en sista tanke, om det inte var deras förälder, skulle du låta dem vara i en sån miljö annars...?

Soc vet allt som jag skrivit här. De tycker också att det är svårt. Skulle de anse att det är en totalt olämplig miljö så skulle de sagt det. Men de anser samma som mig. Det är svårt att bevisa något. Vid en eventuell tvist om jag minskar umgänget kan det bli till min nackdel att jag undanhållit barnen från den andra föräldern. För där krävs bevis. Där kan jag inte gå på en känsla eller misstankar. Jag måste ha bevis för eventuellt missbruk, bevis på brister. Rätten tittar framåt och var sak jag tagit upp med föräldern har denne "rättat" till. Hen ska använda flytväst hädanefter, hen trodde det var ok att ge receptbelagd medicin men ska inte göra det mer när jag sagt att det inte är ok osv.

Anonym (S)

Sun 11 Jul 2021 11:00

#17

Anonym (TS) skrev 2021-07-11 10:33:01 följande:

Soc vet allt som jag skrivit här. De tycker också att det är svårt. Skulle de anse att det är en totalt olämplig miljö så skulle de sagt det. Men de anser samma som mig. Det är svårt att bevisa något. Vid en eventuell tvist om jag minskar umgänget kan det bli till min nackdel att jag undanhållit barnen från den andra föräldern. För där krävs bevis. Där kan jag inte gå på en känsla eller misstankar. Jag måste ha bevis för eventuellt missbruk, bevis på brister. Rätten tittar framåt och var sak jag tagit upp med föräldern har denne "rättat" till. Hen ska använda flytväst hädanefter, hen trodde det var ok att ge receptbelagd medicin men ska inte göra det mer när jag sagt att det inte är ok osv.

Vilken cirkus... Avundas dig inte ett dugg =/ Det enda man kan göra är att försöka vara en god förälder själv, och fortsätta påpeka säkerhetsbrister.

Vem kan jag som enskild vårdnadshavare rådfråga kring umgänge?

INNEHÅLL