Tänker på honom efter alla dessa år...a

Anonym (Jag)

Fri 9 Jul 2021 22:26
6 svar

Återställ Anmäl

Tänker på honom efter alla dessa år...a

Jag har ett ex jag var tillsammans med när vi båda var i 20-25 års åldern. Relationen varade bara dryga två år och jag var den som höll mest distans till den och slutligen lämnade honom när jag flyttade till en annan stad. Efter ett halvår ungefär började jag sakna honom något så brutalt. Har aldrig kunnat sluta tänka på honom och många gånger funderat på om det är något fel på mig eller om han känner samma sak. Har aldrig försökt ta reda på det och törs inte heller. Har barn tillsammans med en annan man och han likaså. Blev störtförälskad i min sambo och haft andra relationer men så fort det lagt sig kryper saknaden efter exet fram. Det skaver nästan så det gör ont än så otroligt många år senare. Vi var ju ändå så unga då och är vuxna med familjer nu.

Någon som upplevt/upplever samma eller har tips på hur man kan förstå varför man tänker på någon så mycket efter så lång tid? Jag har liksom förstått det där med att jag borde glömma och gå vidare. Det är bara det att det inte går.

Hur kan man sakna någon så intensivt efter så många år?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Tänker på honom efter alla dessa år...a
Anonym (Jag) Trådstartaren

Sat 10 Jul 2021 22:00
#4

Återställ Anmäl

Anonym (Idealiserad) skrev 2021-07-09 23:12:42 följande:
Tror inte att det är honom du saknar, utan en känsla som du hade eller tror att du kunde ha med honom. Jag skulle tolka det som att det är någonting du saknar i nuvarande relation.

Tack, jag har också tänkt att det kanske kan vara så. Men min hjärna har fastnat vid just honom. Alla människor är ju olika och man har olika relationer med olika människor. Min intuition vill ju tro att han känner samma kring mig men jag förstår såklart att det antagligen bara är mina romantiserande minnen och det gör ont. Har många gånger tänkt på att vi kunnat vara vänner, saknar honom så enormt som person och kan fortfarande få känslan av att jag "behöver " eller vill prata med honom i situationer då livet är svårt. Det känns lite tabubelagt att känna så här starkt och jag har antingen fastnat något helt enormt i tanken eller så träffades vi bara vid helt fel tidpunkt i livet.
Anonym (Jag) Trådstartaren

Sat 10 Jul 2021 22:03
#5

Återställ Anmäl

Anonym (Liinda) skrev 2021-07-09 23:39:04 följande:
Vad är det du tänker? Att du vill tillbaka till den tiden eller undrar du krasst hur det skulle blivit om ni fortsatt tillsammans?

Jag har en liknande situation. För min del är det nog att det var en sådan störtförälskelse som tog abrupt slut, därefter tog vi upp kontakten för att sen gå in i vars en relation. Jag tror det är, för min del, att det är lite obearbetat. Jag tänker absolut inga tankar om att jag skulle vilja vara ihop med honom men mer på hur det var då och hur det kunde ha blivit.

Jag vet inte, både och kanske. Samtidigt som jag inte tror att jag skulle välja bort det liv jag har nu så saknar jag honom som person i mitt liv. Vet inte om det är vänskapligt kanske med lite för romantiska känslor men det känns som att jag har ett sånt tomrum inuti mig som någon annan aldrig kommer kunna fylla. Det tomrum och trygghet som han gav mig.
Anonym (Jag) Trådstartaren

Sat 10 Jul 2021 22:15
#6

Återställ Anmäl

Anonym (Själsfrände) skrev 2021-07-10 00:14:35 följande:
Jag tror att man kan hitta sin själsfrände, ibland vid fel tidpunkt i livet. Jag saknar också ett ex ibland, det var liksom något speciellt trots att jag var så ung då, han med.

Idag har jag en annan sambo och är gravid, ett sånt där perfekt lyckligt förhållande, men jag kan fortfarande tänka tillbaka på exet sen måånga år tillbaka (flera ex emellan dessutom) och på något vis sakna den relationen och killen. Som sagt, tror vi möttes vid fel tidpunkt i livet.

Så har jag också känt i många år. Han var så trygg och ville allt medan jag var i helt fel stadie i livet. Har tänkt så många gånger på hur han försökte övertyga mig om hur våra olikheter kompletterade varandra och hur vi haft helt andra förutsättningar om vi mötts senare i livet. Idag förstår jag vad han menade på ett helt annat sätt. Tror inte att han har en aning om hur mycket jag gick sönder i tystnad en tid efteråt för jag var den kalla av oss som hade svårt att visa känslor. Han gav mig så otroligt mycket och gjorde mig till en bättre människa. I mitt inre är allt jag vill att berätta hur jag känner och känt för honom samtidigt som det är min största rädsla i livet eftersom det gått så hiskeligt många år. Jag skulle inte heller säga att jag faktiskt skulle vilja lämna mitt liv idag för honom utan mer behöver att få blotta sig, få respons, höra hans tankar.

Har jag blivit kär och besatt av mitt romantiserande och analyserande eller kan det verkligen vara så att han var the one vid helt fel tillfälle?

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Tänker på honom efter alla dessa år...a

Tänker på honom efter alla dessa år...a

INNEHÅLL