Inlägg från: elsi |Visa alla inlägg
  • elsi

    Masspsykosen som är vita väggar

    Catriarch skrev 2021-07-08 22:19:44 följande:

    Det känns som om merparten av det tredje millenniet kan summeras i en enda företeelse; vita väggar. Vart man än är på visning så känns det som om man kliver in i en simulerad frysbox. Bor man i hyresrätt och vill tapetsera om så får man minst en katalog med bara vita tapeter med olika strukturer och kanske en tvärrand i en nyans mörkare grå. Vill man ha någon som helst annan färg på väggen så får man dyrt och heligt lova att återställa väggjäveln till vit vid utflyttning.

    Hur blev det såhär? Och mer specifikt; varför blev det såhär? Det är ju snudd på omöjligt att få en god natts sömn i ett rum med vita väggar. Allt känns bara iskallt, sterilt och ljust som vid ett dödsögonblick och minsta lilla lortflaga på väggen blir så påtaglig att det är det enda man kan koncentrera sig på.

    Ni som frivilligt väljer att ha vita väggar får gärna förklara er. Är det tryggheten hos en vårdavdelning på ett länssjukhus som lockar? Tittar ni på National Geographics specialprogram från Antarktis och premierar pingvinernas oklanderliga smak? Längtar ni efter en tid då man kan sova utomhus under djupaste midvinter? Lider ni av mysofobi och vill vara ständigt en garde mot alla former av kontaminering av väggen genom att välja en färg som kontrasterar exakt allt?


    Så är det väl med alla trender? Att alla skaffar den mer eller mindre. Se på 70-talet, alla hade furumöbler och orange och brunt i hela hemmet. Så kom 80-talet med hemska pasteller och ryschiga gardiner, och så vidare.

    Att kalla det masspsykos är väl att ta i, likaså att tro att detta är en ny företeelse som bara gäller vita väggar. Det handlar om trender helt enkelt, och ofta är en trend en motreaktion på tidigare trend. Så tidigare plotter ersattes med vitt och avskalat, nu börjar färger komma tillbaka in igen. Tidens och modets gång. 

    Jag har heller inga problem att sova i ett rum med vita väggar. Och på sjukhuset där jag jobbar är många av väggarna i en fruktansvärd illamåendeframkallande ljusblå nyans, med bruna dörrar till. Vet inte vart dessa vita sjukhusväggar finns?
  • elsi
    sextiotalist skrev 2021-07-09 10:28:09 följande:
    Vitt i hyreslägenhet tycker jag är helt OK, man kan sätta färg på annat sätt. Om man vill ha en avvikande färg, så går det att lösa genom att spänna upp ett tyg på en ram och sätta upp det mot väggen (eller en "lösvägg" som man enkelt monterar ner.
    Jag flyttade in i en lägenhet i början av 90-talet som hade stora medaljongtapeter i alla rum i rätt gräsliga färger, tack och lov var det dags för omtapetsering strax efteråt. Men ingenting passade de möbler och de färger hade när jag kom dit.

    Däremot känns det väldigt kalt med där allt är vitt och svart (fortfarande mycket svart kvar, svart kakel, svarta golv etc

    Men hellre vita väggar än färger som inte går att ha med sina egna möbler
    I slutet av 90-talet flyttade jag in i en hyreslägenhet med djupt lejongula väggar med sån där svampningsteknik som var väldigt trendig på 90-talet. Hela lägenheten hade dessa tapeter, alla rummen utom badrummet typ. Ingenting passade ihop med den tapeten och för varje dag som jag bodde där så kändes lägenheten trängre och trängre, som att de lejongula väggarna liksom kröp in på mig. Så när jag flyttade därifrån till en bostadsrätt valde jag att måla alla väggar vita bara som en motreaktion mot den vidriga lejongula färgen. Jag kan fortfarande nästan få ångest när jag ser den färgen. 

    185.99.36.77/~perwah/inredning-och-design/wp-content/uploads/2011/04/20110427-230853.jpg

    Typ som den färgen, fast mycket mer tongivande för det var stora väggpartier som verkligen dominerade hela lägenheten. 

    1.bp.blogspot.com/-o_WIkR2tKrk/UvY0Jjb2cUI/AAAAAAAAB6U/9X4or05p-rY/s1600/pbgolv.jpg

    Eller som den här terrakottafärgade, min var kanske lite mer gul i tonen, men ganska lik. Hu, jag mår illa. 

    Håller med om att alltför vitt kan se kalt och kallt ut, men i kombination med trägolv/parkett och möbler, tyger och annat med färg så blir ju väggarna bara en neutral fond för det andra. Alltför mycket färg och mönster på väggarna gör det ju nästan omöjligt att möblera och inreda på ett vettigt sätt.
  • elsi
    Medborgare skrev 2021-07-09 12:20:06 följande:
    Inte för att jag tycker att jag måste förklara mig, eftersom jag anser att dina antagande är ganska nedlåtande.

    Men, vi har valt vitt på våra väggar (förutom några undantag) för att vi gillar ljusa hem, vi har inga vita möbler, utan har mycket trä, björk, ljus körsbär, ek samt en del gamla möbler. Vi föredrar att lägga fokus på inredningen, inte väggarna. Vi har färg på soffor, mattor, lampor, tavlor, gardiner osv. 

    För mig handlar heminredning mycket om helheten, att färgval och möbler passar in i hemmet. Det värsta för mig är inte att folk har grå divansoffor (som alla verkar ha nu förtiden) utan att man väljer en stor divansoffa för att det är modernt och sedan är den för stor för rummet. Det värsta är inte att man väljer mönstrade tapeter eller tapeter i färg, utan att man har så mörka tapeter att rummet blir mindre och att tavlorna på väggarna inte syns. 

    För mig är vitt inte tråkigt eller tryggt, det möjliggör att man kan sätta färg på annat i hemmet. 
    Haha, nu kände jag mig lite träffad :) Vi har en grå divansoffa, som är alldeles för stor för rummet. Anledningen är att alla ska få plats i den nu när vi blivit med enorma tonåringar som ska lägga och drälla i soffan med sina långa ben och gigantiska fötter. 

    Jag skulle gärna vilja ha en lite smäcker soffa och ett par vackra fåtöljer, men det passar inte familjens behov. Det får kanske bli när tonåringarna lämnat hemmet (om de nu någonsin gör det ). Är väl lite så att vi inreder utifrån människorna som ska bo i hemmet också, samt ekonomiska förutsättningar, inte bara stil och smak spelar in för oss. 
  • elsi
    Medborgare skrev 2021-07-09 12:35:17 följande:
    Självklart är det så, ibland måste man stå över vad som man tycker är snyggast för att det praktiska kommer mellan. Så har vi också haft det när våra barn bodde hemma. 

    Jag tog det mest som ett exempel på att det är så mycket som gör att ett hem ser trevligt ut, inte bara färgen på väggen. Det är många bitar som ska passa ihop, och det räcker inte att följa alla trender. 
    Jag håller helt med dig, bara att din formulering om den stora gråa divansoffan blev så träffande :)
Svar på tråden Masspsykosen som är vita väggar