Någon som gjort abort 13+0 ?

Ingen? :(

Varför måste du göra det? Låter inte som du är redo

Det är inte farligt och fullt lagligt, många gör i den veckan efter kub pga kromosomavvikelser tex

Jag gjorde precis i den veckan, det gjorde väldigt ont eftersom man liksom blir igångsatt och då är det inte kroppens naturliga reaktioner utan påtvingade så det blir lite annat än att föda ett foster på riktigt.

Jag hade inget som helst dåligt samvete, jag visste ju varför jag gjorde abort.

Fostret känns inte alls, det är värkarna som känns och gör ont, du kan föreställa dig som när du har riktigt ont av mensvärk, fast mer i vågor och inte konstant.

Försök ha någon med dig som kan stötta dig under tiden, du kommer annars vara ensam en del i början innan det är dags på riktigt.

Jag fick gå hem samma dag och jag blödde länge efteråt, köp hem rejäla mensskydd, då snackar vi inte nattblöja utan mer som vuxenblöja eller de där riktigt stora bindorna som apoteket säljer som man har efter förlossning. Ärligt talat är det nog inte normalt att blöda i flera veckor så om du fortfarande har kraftiga blödningar efter en vecka ska du kontakta gyn.

Du fixar det här!

Redo? Blir man det? Kan ju inte direkt vänta.....

Såg du fostret? Jag är livrädd för det eller att behöva skrapas.

Jag gjorde vecka 15 eller om det var 16 till och med. .

Det var hemskt, men jag har kommit över det.

Jag var säker på mitt beslut.

Jag hade en vän med mig till vårdcentralen som var med hela tiden. Jag önskar att jag blivit nedsövd eller fått mer smärtstillande.

Nej det behöver man så klart inte göra! Jag hade fullt upp med att krysta och för att se måste man ju böja sig framåt osv, det orkade jag verkligen inte i det läget. Man kan så klart också säga till innan att man inte vill se fostret alls, då är det väldigt noga med att lägga en handduk eller nåt över.

Skrapning behöver du inte heller vara rädd för, det är bara ett obehagligt ord. Om det behövs så är det för att få ut resterna av moderkakan främst, det kan bli väldigt farligt annars om man inte får ut allt och det får ligga kvar i kroppen. Säger läkarna att det behövs så är det så och du är bedövad under tiden, borde inte kännas ett dugg.

Ja men just, nu kommer jag ihåg att jag var i v 16 förresten, inte 13. De sa till mig att när man gått över v 13 så var man tvungen att vänta till 16, hoppas det inte är samma regler numera.

Hemskt psykiskt eller fysiskt ? Eller båda? Vill du berätta hur det gick till?

Man måste krysta alltså? Fy f..... känns fruktansvärt.

Varför är det fruktansvärt? Du krystar när du går på toan också. Bara att du använder magmusklerna på ett lite annat sätt. Att klämma ut ungen är ju enda sättet att få ut den, och det går rätt fort också.

Båda delarna, men smärtan gick att härda ut.

Men känslan när fostret kom ut vad hemsk. Mest psykiskt, att veta vad som hände. Och hade jag vänt mig om när jag var inne på toan hade jag kunnat se, så jag fick nästan blunda för att ta mig ut utan att se.

Jag var darrig och blek och illamående och tog mig tillbaka till sjukhussängen. Som tur var hade jag min vän med mig där. Jag låg där ett tag och återhämtade mig innan jag kunde åka hem.

Hade som mensvärk och blödde några dagar, så tiden efter var inte så farlig, men jag hade kvar den obehagliga känslan ganska länge efteråt i huvudet.

Så jag tycker inte du ska vara orolig för smärtan, förbered dig mentalt och försök att ha någon med dig. Det kommer att gå bra.

Jag fick göra en abort hemma en annan gång när det inte gått så lång tid, och smärtan var ungefär detsamma förutom att fostret inte var lika stort så det kändes lite lättare på det viset.

Jag gjorde en abort i v 9, fick tabletter fick sen ligga i ett rum på det stället för att jag inte fixade att göra detta hemma.

Det är det värsta jag upplevt psykiskt, smärtan i sig sket jag fullständigt i, för var så ledsen jag är en känslomänniska men kunde inte behålla barnet, jag frågade dem om jag kommer kunna se något, nej svarade dem men dem ljög för när jag gick på toa kom den ut, var helt förkrossad.

Men med tiden blir det lite lättare men se till att ha familj och vänner nära för det kan bli tufft för dig<3

Jag har gjort abort i vecka 14.

Det gjorde inte mer ont än mensvärk (man får så mycket smärtlindring man behöver), men det psykiska var helt fruktansvärt.

Det är sex år sen nu, men jag har fortfarande svårt att tänka på det och prata om det.

Jag ångrade mig rätt snart efter, och gick ner mig i depression och fick psykologhjälp.

Så var det för mig.

Samtidigt så har jag en bekant som gjorde abort på tvillingar i vecka 19. Hon mådde inte särskilt dåligt över det.