Det är helt ok att vara nedstämd, jag blir nedstämd varje månad vid äl :D Jag har försökt i 4 år snart...
Ja jag vet inte när steget till IVF, som du säger är det mycket pengar men om jag visste att det skulle leda till ett barn hade jag nog tagit chansen, men det svåra är att oddsen kan ju vara svåra även med IVF.
Hur mycket räknar ni som skaffar barn med hjälp av IVF att kostnaden går på?
Hej jag är mamma till 3 barn , 2 stora från en tidigare relation och en 2-åring med min nuvarande man. Jag har regelbunden ägglossning och mens men blir ändå inte gravid jag försökt i 9 månader. Är det någon som vet ifall man kan öka chanserna med hormonstimulering för att få fler ägg eller?
Ni där ute, vad tycker ni jag ska göra med min man 
som är trött på planerat sex och bebisverkstan som pågått i snart 4 år nu. Och vill släppa det hela och bara gå vidare och acceptera att vi har en skön liten grabb hemma, som är fantastisk.
Jag försöker försiktigt nämna och hinta om att jag har äl nu, men vill inte gå för barskt fram så att säga, för då backar han ännu mer. Eller ska jag bara låta det gå, acceptera och hoppas att han kanske om ytterligare en månad ändrar sig, eller då går med på lite mys runt äl....
Vi körde paus förra månaden
Utifrån min kropp så känns det som att äl drog igång igår, jag brukar testa mig på kvällen men hade inga stickor med mig till jobbet. I morse glad gubbe och älflytningar.
Sedan lite hugg i vänster sida, och nu känns inte så mycket alls så allt kanske redan är över....
Jag önskar att jag kunde släppa det här lika lätt som min man och bara gå vidare men det är så svårt...
Jo jag ska nog göra det, inte prata om det alls, han behöver nog det efter dessa år. Men det finns ju också risk att missa denna gång nu, för kommer bli väldigt krystat om jag visar något intresse, invit imorgon när han vet att jag har ägglossning på g. Berättade det igår, men varit tyst idag :D
Men nästa månad kanske jag bara kan låta det rulla på och försöka att inte vara stressad själv att pricka in exakt rätta dagar. Det är bara att han har blivit nästan lite anti sex helt och hållet efter de här långa tiden.
I början var vi som kaniner hade sex varje dag hela äl veckan typ för att nu i slutet 1-2 dagar runt äl.
Ja, men jag vill nog ha en till, bebis, men visst tankarna går numera fram och tillbaka....
Önskar jag var några år yngre... att vi hade tänkt på det här med bebisar tidigare men framförallt om jag hade vetat att det skulle vara så här svårt att få ett syskon ( grabben min blev till på andra försöket) så hade jag nog tagit hjälp omgående, nu har tiden rusat iväg under småbarnsåren med lillgrabben så man kan hunnit med att tänka på allt runt om- förutom att ha sex vid äl :D
Tjejer nu måste ni hjälpa mig. Min man verkar inte det minsta sexsugen och jag känner mig som en 14 åring haha vet inte hur jag på ett bra sätt ska få honom att vilja få till det ikväll. Det är ju ikväll det måste ske, ev imorgon men sen är det nog för sent den här månaden. Eller om jag ska bara ska låta det gå å invänta initiativ från honom
Jag tror jag bara måste ge upp, acceptera. Lättare att göra det nu än för något år sedan. Då var en missad månad otroligt jobbigt. Men det fysiskt jobbigt när kroppen skriker, älsmärta och ömma bröst och maken vill inte ha någon närhet?.
men det är väl 4 års hopp förväntan planerar sex, sorg, besvikelse som ligger bakom. Första tre åren hade vi kanon sexliv men nu, vi har inte haft sex på 2 månader?.
Fan vad frustrerande!
jag tror att du behöver lägga om strategin. Kan ni istället övergå till regelbundet sex hela cykeln (eller de veckorna utom mens) typ var tredje dag eller liknande. 2-3 gånger per vecka. Han behöver inte veta om eller när det är ÄL.
Jo det hade vi kunnat göra, det var så vår son blev till, det är bara att han har blivit helt anti sex så att få honom att ha sex ett par dagar i veckan skulle inte funka. Vi borde inte dragit igång syskon tänker så skarpt för 4 år sedan utan bara låtit det rulla på å ha tänker att blir det så blir det. Blir inget den här månaden heller, går inte att ta upp det till samtal längre.
han blir stel som en pinne hela han typ. Jag funderar på att släppa på det helt å hoppas på lite mys runt jul istället. Inte säga ett ord om det, inte ta initiativ utan låta det komma från honom.
å då hoppas att det faller in under äl
men jag är så otroligt glad att vi har en son! annars hade vi nog gett upp för länge sen. eller kanske varit mer på att söka hjälp, jag har sökt hjälp men får ingen hjälp på de ställen jag varit i kontakt med med anlledning av. Att vi redan har ett barn ihop.
min man vill inte ta spermaprov, tror inte han känner sig bekväm i den situationen
Den här ägglossningen och dagar efter har jag haft så starka symtom. Så om vi hade haft sex under öl hade jag trott att jag var gravid nu. Brösten ömmar, känns fortfarande som ägglossning och jättemycket flyttningar. Men jag har inte haft sex så jag vet att jag inte är gravid
Känns tungt, klump i magen, även om jag har gett upp och accepterat så kommer det dagar då jag känner sån sorg över att jag aldrig blivit gravid att jag inte kan ge min son en lillasyster eller lillebror.
Jag anklagar mig själv, tänker att tänk om jag hade tagit tag i det hela mer intensivt, tänk om jag hade satt mig i hårdträning, fått bort bukfettet efter första graviditeten, slutat äta godis, ätit nyttigt, mm
Men samtidigt har jag ju inte haft med min man på det viktigaste att ha massor med sex runt ägglossning.
Jag tänker så mycket, har låst mig att min son ska vara olycklig med att vara ensambarn, men han har ju faktiskt inte sagt nått och verkar vara nöjd med livet. Men jag känner ju också att orken inte alltid finns där, och då hade det varit så kul om han hade haft en lekkamrat, eller den fria fantasileken kan jag inte ersätta med vad en jämnårig kan göra.
Förlåt, lite nere just nu. Men jag hoppas och drömmer också om det där spontana sexet, i slutet av månaden, kanske i december ( november kommer jag missa då mannen å jag är flera mil från varann) Det är spontana sexet att det ska leda till en graviditet.
Hade varit så fantastiskt att få berätta för sonen och låta honom följa det hela. För han är väldigt intresserad av bebisar, hur han var som bebis och bebismagar.
Var skönt att få skriva av sig lite iallafall.
Ni som tar q10 har ni märkt någon skillnad, kan man t dem under hela cykeln eller bör jag undvika mellan ägglossning och bim?
Hur går det för er?
Här rullar livet på, mellan ägglossningarna. Känns som att jag kan ha äl på G, trodde den inte skulle komma förrän till helgen, kanske är det så, har inte testat mig heller. Åker iväg på semester imorgon utan gubben, så hinner inte med mys den här månaden heller.
Känner mig lite sorgsen vid ägglossning och mens. Det påminner mig hela tiden om att jag inte kommer få fler barn- undrar när den känslan ska försvinna. Jag har insett att jag måste ge upp - det är viktigare att jobba på att få min och min mans relation att bli bra ( efter fyra år av försök att få barn) än att kämpa vidare. Blir jag gravid så blir jag- lätt att säga men jag blir stressad när jag känner av ägglossning och vi inte får till det.
Eller att det inte känns någon gnista mellan oss, jag vill ju ändå försöka få till en bebis till, men det blir inte naturligt, det känns inte naturligt mellan oss just nu- efter 4 år med schemalagd sex så känns det som att vi lever i celibat just nu istället.
Någonstans inom mig ger jag inte upp, jag fortsätter att äta folsyra, men samtidigt medvetet är jag i huvudet att jag får vara nöjd med min fantastiska son.
Jag har tom börjat ge bort gamla barnkläder nu till mer behövande familjer.
Men ojojojoj vad jag ändå önskar att jag hade fått ett barn till, speciellt nu så här när jag känner ägglossningen.
Men i december ska jag försöka få till det- ett julligg och verkligen hålla tummarna att det kanske är några månader avhållsamhet som får kroppen att befrukta ett ägg. Å vad jag önskar- hade varit den bästa julklappen.
Så har jag fått skriva av mig lite här...
Känner så väl igen mig. Värst var det när mitt första barn var runt 1,5 -2,5 år, då var det som att alla i ens närhet fick barn nr två och vi kämpade på och kämpade på. Varför lyckas de men inte vi? Ville glädjas men blev också butter.
Nu har vi kämpat i 4 år, men haft uppehåll nu några månader. Vet inte om vi kommer dra igång det igen, jag hoppas. Men jag får nog inte med min man på noterna, utan vi får vara nöjda, och det är vi verkligen med vår lilla guldklimp, vår fantastiska son som ger oss gråa hårstrån av oro, kiknande skratt och otroligt mycket kärlek varje dag.