Efter de här 4 åren är jag knäpp i huvudet. Jag är 110 procent säker att jag inte är gravid, Jag har fått min mens men ändå känns det fel att äta brieost, dricka en cider, äta gravad lax,
Idiotiska tankar snurrar i huvudet. När ska de släppa och jag kan gå vidare?.
Jag hade ju tänkt att vi skulle ge upp men maken sa nyss att han vill fortsätta försöka aktivt, så vi kör väl på ett tag till. Den här månaden blir det ingen temp eller test utan kommer gå mer på känsla och fertilt sekret. Har tagit bort fertilitetsappar och ska försöka vara lite mer chill, lättare sagt än gjort😅
Känner igen känslan? jag har fertilt sekret nu och har börjat testa mig med stickor, fast jag sagt att jag ger upp nu. Det är verkligen inte lätt, när man försökt så länge. Det har blivit en del i vardagen. :) men jag tror inte min man vill fortsätta och jag vet ärligt talat inte längre vad jag vill.
vi har det väldigt bra som vi har det. Min son verkar nöjd och har inte efterfrågat syskon. Och jag är lite orolig för att bli en gammal mamma. 5 år gör mycket. Jag skulle vara 55 när nya barnet är 10 år. 60 när barnet är 15 år 70 när barnet är 25. Så borde nog lägga ner. Hur gamla är ni?
Pappan är dessutom 5 år äldre så han skulle vara 60 när barnet är 10?.
men det är lite jobbigt att ställa in sig mentalt på att inte fortsätta och kroppen skriker ju att ?jag är fertil?
men jag tänker mycket också på risker, och hur stor förändring ett syskon skulle bli för vår son, på gott och ont!
vad detta är svårt, varför vart jag aldrig gravid direkt när jag började. Då hade jag haft en 5 åring och en 3,5 åring nu?
Förstår din känsla.. och allt är ju så relativt. Jag känner
Mig gammal som är 35 år och inga barn (än!). Men jag kände mig också gammal när jag var 32, 33 och 34. Och nu önskar jag bara att jag fick vara så ung som 32 igen och börja försöka då!
Men livet händer av en anledning och vi har alla vår egna tajming ❤️ och åldern är ju egentligen bara en siffra. Givetvis har åldern inverkan på fertilitet men om du tänker mycket på hur gammal du skulle vara när ditt barn är 10, 15, 20 år osv. Det finns 50-åringar som är i sämre skick än en 70-åring.
Förstår dina tankar och hoppas det var skönt att lätta på hjärtat. Håller tummarna för dig oavsett hur det blir och hur ni vill göra med barnaskapandet ❤️
Det är så härligt gäng här inne. Jag känner mig inte gammal, jag känner mig som 30 :) och jag känner mig yngre än många yngre föräldrar som jag träffar. Jag är en rätt sprallig person som lätt hoppar från 5:an, kastar mig ut i fallskärm, älskar att leka å umgås med sonen.
jag försöker bara tänka långsiktigt, hur det skulle vara att vara 60 år och har en 15 åring.
men oavsett vad som händer blir det nog bra. Jag har ställt in mig nu på att njuta av livet å min sons uppväxt. Men jag skulle bli otroligt glad om jag fick chansen att bli mamma till ett barn till. Och jag önskar verkligen att du får uppleva det. Jag skulle inte ha barn, jag kände inte det behovet, därav sent föräldraskap för mig. Men så plötsligt när jag väl bestämde mig och blev gravid då gick det inte tänka motsatsen och när jag höll min älskade lilla son i famnen så kom genast längtan efter fler barn.
jag förstod inte detta när andra föräldrar berättade hur fantastiskt det är att vara förälder, inte förrän jag själv fick uppleva det. Hoppas du blir gravid snart!
Då var mensen här igen. 
Jag blir lika nedslagen varje gång. Det blir ingen bebis i Maj heller. och i Juni nästa år fyller min dotter fyra. Det skulle vara mindre än tre år mellan dem.
FAN fan fan varför kan inte min kropp göra det den ska. :(
Ja helt ok att ösa på med negativa känslor. Det är tufft det här och tar mycket på krafter energi och lvet. De som inte varit med om denna långa väntan på barn, försök efter försök, har ingen aning vad vi går igenom.
Den inställningen är den bästa, man är mer avslappnad då.
Vi ligger på som vanligt, blir det så blir det här med. Men jag har egentligen ingen ork längre, för jag vet att blir jag gravid så slutar det i mf. Precis som förra cykeln gjorde jag vet heller inte hur många det är längre, tappat räkningen nu.
Är på cd 14 i dag och ingen ÄL i sikte heller, få se om den rubbats lite eller om den uteblir denna gången.
Förlåt om jag låter lite neg 🥺
Jag är glad iaf att ni inte gett upp hoppet helt en 😊
Den här månaden hoppar vi över, få se hur det blir framöver.
lite skönt att släppa tankarna också, att inte gå runt och vara livrädd varje toabesök vid bim att mensen ska kommit, att drick hur många koppar te/kaffe jag vill, att inte behöva tänka hoppas hoppas hoppas det växer en liten i magen. Denna månad ska jag försöka bara slappna av och kanske får vi till det nästa månad kanske inte?
Lite depp ikväll, känner stor barnlängtan att få uppleva att få bli mamma igen. Anklagar mig själv att jag inte blivit gravid, tänker på diet, träning, kläder ( polyester, akryl mm som kan minska fertilitet) Ja man ska inte läsa på nätet då törs man inte göra något alls.
Funderar på om jag ska boosta mig med vitaminer... kört olika varianter genom åren. Senaste bara folsyra. Vad käkar ni för vitaminer.
Ägglossning på g. förra månaden tog vi en paus. Vet inte vad jag vill göra. Lite smått panik då biologiska klockan tickar, jag vill ha ett barn till, men maken har sagt nej för läääänge sen. Men ändå har jag fått med honom på noterna hyfsat bra. Vi har det bra nu med vår älskade son på 4,5 men jag oroar mig för allt just nu känner jag. Kommer min lilla grabb känna sig ensam som inte har syskon? Kommer han känna sig bortstött om vi får ett syskon som tar mycket plats och tid i början?
tänk om jag drabbas av tvåbarnschock?
har börjat stressa upp mig för ägglossningens också, det känns så krystat. Hela den här bebisverkstan under 4 år har förstört vårt sexliv, vi borde bara ha nöjt oss med vår son å inte tänkt på att skaffa barn utan haft sex för lustens skull.
vet knappt längre hur jag naturligt förför min man, utan att det blir, älskling nu har jag ägglossning ska vi försöka igen eller har vi gett upp? Hur sexigt låter det?.
Å jag måste satsa på morgonsex för jag jobbar kväll och in på natten hela veckan?
vilket gör att vi dessutom sover i skilda rum denna arbetsvecka för att jag inte ska väcka hela familjen när jag dundrar in på natten.
det här är inte lätt, och har ju inte precis gjort det enkelt under de här snart 4 åren av försök.
ni är så gulliga i den här gruppen, ge mig hopp och tips.
jag tror iofs att min man helt gett upp och inte vill längre vilket gör det ännu svårare att prata om.
Hur säker kan jag vara på cb? Alltså någon gång under de här 4 åren borde vi ju ha prickat rätt? jag känner ju av att äl är på gång nu dag 10. Dag 8 brukar jag få ett hugg- kan det vara någon sammandragning efter mens? Sen från dag 10 vattnigare flytningar, lite stick i brösten och fullt utslag på fb på dag 11-12. sedan hugg i magen runt dag 14 och mens på dag 28
samma varje månad