För oss 35+ som försöker bli gravida

Jag har två syskon, det har varit kul som liten att ha syskon, men det skiljde sig 4-5 år mellan mig och mina två syskon så blev väl inte jättemycket att jag fick leka med dem så att säga, nu som vuxen har vi inte jättemycket kontakt. Men pratar ibland. De två som bara har ett år emellan de är som hund och katt och har ingen kontakt alls idag. Så det behöver ju inte bli bra sammanhållning heller. Och jag tänker lite att skulle vi inte få en till, ja då får man väl ta med en kompis tex på semester om det skulle vara så- men det ger ju också möjlighet för barnet att lära känna massa nya vänner också när de är ensambarn på semester.

Men jag hoppas så klart på en bebis inom ett år...

Dag sju nu igen, mensen är precis förbi och molnande värk. Tycker det är märkligt...

Pratat med kvinnokliniken, på henne lät som inget jag behövde fundera över dock. Men känns som att något händer där nere runt äggstockarna typ. Men tror inte det är äl som sist iallafall..

Den här månaden kör vi inte med älstickor, nu släpper vi allt och har sex när vi vill. Det känns som en enorm lättnad för både mig och maken. Jag kanske återgår i hemlighet med stickor om någon månad eller två... mest för att ha lite koll, annars brukar jag 8/10 gånger få glad gubbe på dag 15-16 när cykeln är normal.
Känns som en lättnad även psykiskt, ska släppa även tankarna mellan äl och bim. Har senaste månaderna levt som en gravid, och haft gravidnojor mm. Men nu ska här bara köras på, vara lättsamt liv och plötsligt kanske jag vaknar upp och inser att men min mens är ju försenad.
Och så tänker jag framåt, bebis våren 2023 ( men självklart hoppas jag på tidigare, kanske julbebis 2022), men har jag siktet framåt känns det inte lika deppigt om mensen dyker upp.

Nej vad trist. Alltid tungt med mf, för man hinner bli så glad när plusset dyker upp och ställa in sig på en graviditet.

Tack! Ja nu struntar jag i alla tester ett tag å dieter och bara lever livet med min lilla familj. Känns faktiskt riktigt avslappnande...  men vi har oskyddat sex och vet ju på ett ungerfär när jag har äl. Men skömt att slippa stressen att ha sex 3 dagar i rad som med vår otur ofta inträffar när jag går på mina 12 timmars skift dessutom. Så tiden att hinna få till det även blir stressrelaterat.
Har pratat med kvinnokliniken och dom peppade mig med att vi kan iaf bli gravida dels för att vi har en underbar son men också haft ett mf. Och hon trodde att en stor del kunde bero på min enorma stress...

Nä dom allra sista månadern har nog varken jag eller min man mått så bra av det här,  som lett till produktionssex 3 dagar i månaden. 
Han har nog varit mest stressad över att vara tvungen att leverera och inte kunnat tänka på annat vid de aktuella dagarna.
Och jag har varit stressad att vi  måste hinna hitta tid att få till sex när glada gubben dyker upp och att min man ska vara stressad och inte kunna få utlösning pga av det också och jag har kansle inte varit så attraktiv, kännts som att jag lagt ordee nu måste vi ha sex, nu eller aldrig typ, ja det  har varit en knäpp tid, de allra sista månaderna. Och sen har jag varit så rädd för mf mellan äl och bim att jag inte vågat äta, eller röra mig knappt. Ja jag inser att det är sjukt, när jag nu reflekterar över det.
Men nu har jag verkligen släppt allt och det är en befrielse och så mycket härligare att ha kravlöst avslappnat sex..

Jag har tappat räkningen men tror vi försökt i 15 eller är det
16  månader?
Ja hursom kör soft månad nu utan tester å tänker att blir det det bebis så blir jag glad! Känner av äk  idag så nu bakas här en liten lucia eller stjärngosse :)

Äl skulle det så klart stå, inte äk :)