Fick brev igår angående provsvar för proven jag lämnade i samband med sista missfallet, allt normalt. De erbjuder fortsatt utredning med ultraljudsundersökning och spolning av äggledare, så ska ringa idag eller imorgon och boka tid för det.
Det blev inget testande den här cykeln för mensen kom imorse precis som jag hade beräknat. Varje gång man får upp hoppet och det sedan så brutalt släcks så gör det det ännu svårare att tro på att det någonsin kommer att bli något. Och så lite pms på det så bir det riktigt deppigt. Jag tycker att man tappar så mycket förtroende för sin kropp. Det är inte bara att man inte blir gravid, utan framför allt det där att man låter sig luras att det är något när det inte är det. Det är liksom salt i såret. Förlåt! Nu blev det väldigt opeppigt här, men det får väl lov att vara så under mensen åtminstone.
Tack! <3 Så fint att mötas av så mycket förståelse när man loggar in och läser här.
Innan jag först började försöka bli gravid för 4 år sedan så hade jag aldrig känt av min ägglossning och inte några symtom mellan ägglossning och mens heller för den delen, men numera känner jag ju exempelvis alltid av när jag har ägglossning. Har tänkt att det beror på ökad medvetenhet. Intressant att det lika väl kan bero på åldern kanske. Jaja, slicka lite sår så är man väl på't igen om någon vecka.
Glad gubbe på clearblue idag, bara köra på och hoppas på tur nu 👍
Tempen börjar gå nedåt och pmsen är här. Ska testa imorrn men tror inte på den här månaden heller.
Hur går det för er allesammans?
Själv går jag som på nålar! BIM är inte förrän den 13/2 men ÄL hade jag runt den 30/1 och vi kämpade på med varannan dag där i krokarna. 😅 Tycker att jag känner mig lite illamående, hårdare tuttar än vanligt och lite molvärk som kommer och går. Jag önskar att jag kunde testa NU och bara vara gravid! Att det där barnet jag längtat efter i 4 år skulle vara på gång att dyka upp!
Hur gör man för att stå ut!? 😂
