Hej!
Tänkte att jag hänger på här. Är 36 år och planerar en liten sladdis. Min man är yngre än mig och det blir isåfall hans första men mitt tredje. Fick mina två första innan jag var 25, så dom är rätt stora nu. Känns spännande och kul att följas åt. Hängde väldigt mycket här på fl vid mina förra graviditeter så kul att det lever kvar!
Det blev inget testande den här cykeln för mensen kom imorse precis som jag hade beräknat. Varje gång man får upp hoppet och det sedan så brutalt släcks så gör det det ännu svårare att tro på att det någonsin kommer att bli något. Och så lite pms på det så bir det riktigt deppigt. Jag tycker att man tappar så mycket förtroende för sin kropp. Det är inte bara att man inte blir gravid, utan framför allt det där att man låter sig luras att det är något när det inte är det. Det är liksom salt i såret. Förlåt! Nu blev det väldigt opeppigt här, men det får väl lov att vara så under mensen åtminstone.
Jag tyckte att min pms nästan var borta, tempen var lite högre än vanligt (mäter med apple watch), samt att jag kände igen vissa saker från tidigare graviditeter. Så testat mig 2 ggr nu. Igår och idag med rfsu testa tidigt. Igår svagt plus, idag starkare. Fortfarande väldigt väldigt tidigt eftersom mens är beräknad tis/ons nästa vecka. Men hoppas det blir något. Lägger in testen från igår och idag (det sista testet är fotot taget efter ca 20 min men var lika tydlig fast utan kanten inom tidsintervallet). Även svag svagt plus på ?vanligt? test. 
Så ungefär samma som mig då, ena appen säger 12 andra 13. Håller verkligen tummarna! Låter ju lovande med alla symtom. Tycker mina bröst spänner till och från och samma med molvärken. Ska testa mig med ett digitalt i slutet på nästa vecka tänkte jag. Har ändå svårt att ta in det och allt kan ju hända med tanke på hur tidigt det är. Stort lycka till!
