För oss 35+ som försöker bli gravida

Hej på er!
Hänger gärna med er här inne i väntan på plus. 

Är 37 år på måndag, sambon är 42. Vi har inga gemensamma barn men båda har barn sedan tidigare. Vi har dock en abort i bagaget. Vi tyckte en bebis skulle ta tid från våra stora (som är mellan 8-16 år) så vi bestämde att ta bort när vi blev oplanerat gravida. Något vi idag ångrar djupt. Nu har vi försökt aktivt i kanske 7-8 månader och innan dess lite halvdant i några månader då vi trodde det skulle ta sig liksom. Men icke. 

Beräknad Bim på min födelsedag på måndag 11/11 och hade hoppats på plus till fars dag. Jag kämpar också med mellanblödningar som jag har från äl fram till mens. Dessa har kommit nu också och hoppet känns över för den här gången. 

Välkommen hit. Jag är 37 år och har också större barn men försöker få ett gemensamt med sambon. Vi gjorde en abort tidigare då vi oplanerat blev gravida men tänkte att detta kunde vara negativt för alla våra stora barn. Det går inte en dag utan att jag ångrar det beslutet. Så nu har vi försökt ett bra tag men nu vill det såklart inte bli nåt istället. 

Jag tror jag har ägglossning på typ fredag. Jag tar test så jag brukar ha rätt bra koll. Jag märker det också på flytningar samt värk. Vi kör nog lite varannan dag den här veckan. Brukar vara svårt att få till för mycket då det blir som en press för sambon. 

Alltså det när andra berättar om att de är gravida, man råkar se nån gammal bekant som är gravid, vad som helst. Det är ju kul för dom, jag blir glad för deras skull men iallafall kan inte jag låta bli att bli avundsjuk. Och det känns så jobbigt. Man tänker att varför dom och inte jag.. Hemska tanke jag vet, men det går liksom inte att låta bli. 

Godmorgon på er.
Jag var på besök hos gyn igår där läkaren tittade och hittade inget onormalt, som vanligt. Sökte alltså för mina blödningar återigen. 

Jag fick en ny tid då han ska titta inuti livmodern, efter nån polyp. Om det möjligen kan vara något sånt som irriterar. Fick också utskrivet lutinus (som man ofta använder vid ivf mot missfall). Han sa att forskning visar att detta egentligen inte har någon som helst inverkan men det skadar inte heller så om jag ville testa så fick jag. Men han själv trodde inte på det utan det va mer hokus pokus som han sa. Är det någon som har erfarenhet av just lutinus?
Jag vet inte än hur jag ska göra med det, vi får se efter nästa ägglossning. Tror den blir precis när jag ska in nästa gång så kanske han kan se om den varit också. 

Ville mest skriva av mig lite. Tänk att jag aldrig kunde tro att det skulle ta sån tid att få till ett litet liv. Jag vet ju att det kan ta tid, men man tror ju inte det gäller en själv liksom. Har insett att jag har tålamod lika med noll. 

Äl igår tror jag. Nu en evighets väntan på att kunna testa. Tur det är mycket att stå i nu innan jul. Har ett barn som fyller år på söndag också så jag har ju att göra iallafall. Va till gyn igår där dom gick in med kamera i livmodern. Allt såg bra ut. Blödningarna håller i sig men läkaren säger att det inte ska påverka chansen att bli gravid. Så vi avvaktar och gör ingenting. Efter den här månaden har det gått ett år.
 

Vi håller tummarna för nästa år. Här har hela 24 gått utan ett plus. Kanske är det kört, vem vet. Ibland vill man ge upp. Men så har man kommit genom mensen och ett nytt hopp tänds. Så vi fortsätter.