• Minti

    För oss 35+ som försöker bli gravida

    Är 35 och försöker på första barnet här. Hittade ingen aktiv tråd för första över 35, men den här tråden verkar så aktiv så hoppar gärna in här. Glad

    Jag och sambon har varit tillsammans i fem år nu. (Har faktiskt årsdag idag!) Jag är 35 och han 34 (också 35 om en månad). Vi har försökt sen i februari. Lite börjar man väl fundera nu, men samtidigt har det inte gjort jättemycket att det inte tog sig direkt. Vi har mycket på olika håll med jobb, studier, resor och tidskrävande idrotter och fritidsintressen och jag har aktivt börjat leta nytt jobb då jag börjar bli uttråkad och tycka att lönen känns väl låg. Men det är förstås lite svår tajming om man försöker bli gravid. Tänker iaf som så att jag inte kan påverka utfallet helt och hållet så bäst att inte måla in sig på ett spår. Flört

    Testade idag då mensen var en dag sen och fick ett negativt test. Nu några timmar senare känner jag mensvärken komma krypande...

    Känner mig lite ensam i mina funderingar och känslor så hänger gärna här. Kanske är bra trots allt att hänga här istället för en tråd för förstagångsmammor, så jag också kan bli lugnad on allt vad att bli förälder innebär. Tro mig; jag vill verkligen ha barn, men den känslan blandas med oro för förändringar och vad det innebär för ekonomin, mina egna satsningar på karriär och idrott, resor, vänskapsrelationer samt hur relationen till sambon kan komma att förändras. Även oro att inte kunna ge barnet allt det jag vill. Vill så mycket för ett barn som inte finns ännu... Oskyldig

  • Minti
    Anonym (M89) skrev 2024-11-09 09:24:20 följande:

    Hej och välkommen!
    Jag är också 35 och väntar mitt första nu. Är gravid i v 11. Blev gravid på första försöket förra december (då var jag 34), men det slutade i ett missfall tidigare i år. 


    Denna omgång tog kanske 4-5 månader. Jag håller alla tummar för dig och jag hoppas och tror att du känner dig mindre ensam här inne med dina funderingar och känslor ❤️ jag bollar gärna med dig. 


    Kram och lycka till!


    Tack! Verkar ju ha gått fort för er då. Jag är också mentalt beredd på missfall. Den risken ökar ju också med åldern. Så det är en lång väg. Först ska man öht bli gravid och sen skall man få behålla det också... Jag är egentligen inte orolig än. Tycker nog vi hade behövt försöka lite mer intensivt för att jag ska bli orolig. Vissa månader har vi pga resor och sjukdom etc bara fått till det en gång under de fertila dagarna. Känns som att de flesta försöker lite mer än så...

    Men vi försöker vidare. Sambon skall kolla upp sig om ett par veckor så det inte är några problem med honom. Men sen borde jag nog gå vidare också. Jag kollade lite värden (som sköldkörteln tex) när jag gjorde min vanliga undersökning hos gynekologen i våras då jag berättade att vi börjat försöka. Så det är inget uppenbart konstigt med mig iaf. 😛

    Har läst om att spola äggledarna. Det verkar som det första man brukar göra när det inte funkar.
  • Minti
    Anonym (R) skrev 2024-11-09 11:49:56 följande:
    Hej!

    Jag var också 35 när vi började försöka med första barnet. Nu är jag 39 och försöker med ett syskon. Jag väntade in min sambo som är några år yngre för att jag ville att han skulle vara lika på och att det skulle finnas förutsättningar för ett delat föräldraskap. Vi har båda många hobbies och intressen som vi ville hinna med.

    Nu med facit i hand så har de där andra sakerna blivit mycket mindre viktiga och det är lätt att prioritera familjelivet. För min del tror jag att det handlar mycket om att vi just är lite äldre och vi har perspektivet att detta är en kort tid i livet då annat får stå tillbaka, men det kommer att komma tid igen när just familjelivet inte är lika intensivt och det finns mer tid för annat.

    Lycka till med era försök!
    Jo, rent intellektuellt förstår jag att det är så. Jag litar mycket på att det faller sig naturligt att omprioritera när barnet kommer och att jag kommer vilja det. Dock känns det lite somnen risk med att få barn äldre; man har fler vuxna år bakom sig då man kunnat vara flexibel och rå om sig själv. Jag var 30 när bestämde mig för att jag var redo för en seriös relation och träffade sambon. Kände mycket nervositet kring det och att bo ihop osv osv. Nu kan jag inte föreställa mig att bo själv igen och vara singel! 😅 Så det är nog lite så jag är som person...

    Lyckligtvis är sambon överens om att det är viktigt med egna projekt och intressen och att båda måste få det utrymmet så hoppas vi kan få det att funka bra tillsammans och fortsatt se till bådas behov. Men livet har sina olika säsonger så när ett barn föds kommer en ny säsong ett tag med lite annat innehåll. 

    En fördel med att vara lite äldre är att man sett folk runt omkring sig få barn så jag försöker lägga märke till saker och fundera på hur jag vill göra och vad jag vill försöka anamma och inte. Känns bra att inte vara först av den anledningen!
  • Minti
    Idaho1989 skrev 2024-11-14 10:59:35 följande:
    Jag är 35 och försöker med mitt första (mannen har ett sen tidigare), blivit gravid 3ggr men tyvärr slutat i missfall. Var på gyn i början av veckan och fick senaste mf konstaterat samt ta massa prover för en utredning, så nu väntar jag mest på provsvaren och att kroppen ska komma igång igen.
    Väldigt tråkigt...

    Hoppas du återhämtar dig snabbt och kan få hjälp!

    Jag försöker själv ställa in mig på missfall för att inte bli besviken. Vet att den risken också ökar för äldre mammor. Låter kanske makabert men om jag har det i kalkylen redan så blir jag förhoppningsvis inte förvånad eller orolig. Försöker tänka att man nästan får räkna med åtminstone ett missfall... Och det säger jag som inte ens blivit gravid än. Men jag skall försöka få till det fler gånger denna cykel. Tror det är där vårt problem ligger faktiskt.
Svar på tråden För oss 35+ som försöker bli gravida