Rårakan skrev 2021-07-07 16:30:36 följande:
Känner igen mig i det du skriver om att vara tillbaka på ruta 1. Av den totala tiden vi försökt bli med barn har jag varit gravid typ hälften. Fick mf i v 13 och det var en chock. Man tror ju att det ska vara lite safe då. Hade sett hjärtat slå i v 8. Men men?
Tror vi kan ta lite negativ energi, är säkert fler som känner igen sig. Min upplevelse efter missfallet är att det är väldigt tyst runtomkring, dvs få som frågar hur det är eller hör av sig, så då kan ju det vara skönt att få skriva hur man känner här på FL.
Ja det är riktigt tufft när man fått upp förhoppningen. När och om så kommer jag nog gå som på nålar fram tills minst v 12-13 när jag varit på kub. Det va då avvikelsen, som de så fint kallade det, upptäcktes. sen tog det till v 17 innan vi hade tillräckligt med information för att kunna fatta ett beslut och en dryg vecka senare kom han till världen.
Tack för stöttning <3
Ja det är det. I början hade jag många som ville veta hur det va med mig och fanns där men då va jag inte redo att prata om det muntligt bara i skrift. Nu när jag känner mig redo att prata om det så känns det som att folk bara vrider på sig och tycker det är jobbigt när jag nämner honom.
Och ja precis samma med mf, det är först när jag själv tagit upp det eller hur vi kämpade med att få nummer ett som folk öppnar sig och berättar om sina egna resor. Man går där och är lite avundsjuk när det känns som alla andra lyckas så lätt och sen visar det sig att de kanske haft liknande, eller kanske till och med tuffare resa än man själv.
