Jag har professionell erfarenhet, inga trauman.
Detta var en sida jag citerade bara. Du har på flera ställen skrivit att ni är rädda, att det är katastrof mer eller mindre och att han inte kan bo varken hos mamman eller pappan.
Så varför är då våra svar och funderingar så käpp rätt åt skogen?
Då var tråden meningslös för oss att lägga tid på iallafall?! Tack för det. Jag tog din tråd på allvar, men det var visst inte så farligt ändå. Lycka till. Jag hoppas pojken får hjälp överhuvudtaget
Sen när bestämmer barn vem de bor hos? Har pojken bestämt i 6 år, alltså sen han var 5 år? Är inte det vanliga att frånskilda föräldar har gemensam vårdnad och kommer överens om hur barnet ska bo (kan men behöver inte vara varannan vecka)?
Tycker att soc låter rätt värdelösa av din beskrivning att döma. Hur kan de veta att pappan kommer att förlora i tingsrätten? Verkar som de identifierar sig helt med mamman som inte klarar av föräldraskapet.
Om mamman inte har några regler alls utan bara lyder pojken, klart att pappan har "för många regler" i pojkens ögon då. Beställer knivar åt pojken, låter inte klokt!
Hoppas det är vettigare människor på soc som behandlar orosanmälan.
Då frågar jag igen: Varför har inte båda VH familjebehandling som stöd i föräldraskapet för pojken?
9 åriga barn bestämmer inte själva, vare sig i Stockholm eller någon annanstans, vilket pappa hade kunnat få veta om han orkat kontakta familjerätten.
Det var det dummaste jag hört. De måste vara helt rubbade om de tror att det är lämpligt.
Dessutom är det 21-årsgräns på butterflyknivar, så det är dessutom olagligt.
Vid middagen så ?skojade? min bonusson och sa att ha skulle mörda oss och att han samlar på knivar och har en slaughter practice kniv som han beställt på wish och väntar på. Han är elva åt och vi har haft det ansträngt med honom.
Han mår inte bra och har eventuellt en diagnos.
Han bor hos mamman och hatar bonusfamiljen och har svårt för sin far då han känner sig övergiven.
Ringa soc och göra orosanmälan? Polisanmälan!?
Min 14 åriga dotter blev helt chockad (så även vi).
Och behandlarna motarbetar pappan när pojken är hos er? Då behöver han ta det med HL som beviljat insatsen, alternativt nästa snäpp på stegen.
Familjerätten är inte någon instans med bestämmanderätt, de är till för att medla i första hand. Det är fortfarande föräldrarna som ska komma överens, och de böjer sig tydligen för en snorvalp!
Och det är inte barn som bestämmer var de ska bo! Inte förrän de är runt 12 års ålder ungefär, och ju äldre därefter desto mer lyssnar man på deras vilja, men det betyder inte att de alltid får som de vill heller.
Finns det möjlighet att stötta mamman så att hon orkar med?
Hjälpa henne att söka en avlastningsfamilj där pojken kan vara ibland, kombinerat med att pappan åker själv med pojken till landet varannan helg?
Förstår om ni inte vill vara ifrån varandra, men förhoppningsvis gäller det en begränsad tid och det är ändå bättre att vara själv med de övriga barnen nån helg ibland än att ha det som det är nu.
Familjeterapi för maken, exet och sonen. Se till att BUP-möten för sonen sker. Kanske parterapi för dig och maken för att få stöd i er relation? Finns det far- och morföräldrar som kan hjälpa till? Om inte annat så att ni får en egen stund ibland. Vuxen stödperson till sonen, som tar med honom på någon aktivitet?
Inget kan på någotvis ha framkommit om att pappa inte skulle kunna bli boendeförälder. Det är enbart tingsrätten som kan fatta dessa beslut om föräldrarna inte är överens. Och innan sådant beslut fattas så görs en omfattande utredning. Det enda pappan behöver göra för att få saken utredd och prövad är att betala in de 900 kr som krävs för att göra en stämning. Ganska minimal insats i jämförelse med alla de turer som du hänvisar till ska ha skett under alla de år som han haft på sig.
Ja då är det kanske lite åt det hållet jag var inne på. De håller mamma under armarna så hon inte slukas av sitt eget mående, en "good enough" - hållning med uppmaningar till pappa att backa kravmässigt från henne. En hållning från soc.tjänsten som indirekt gör pappa mer passiv och gör det sämre för pojken. Han behöver kanske stämma exet på boendet om de inte steppar upp i den s.k behandlingen och dags för en SIP, om pojken inte redan har det.
Jag jobbar som jurist med en specialinriktning på LVU. Just LVU är en möjlighet till vård när allt annat är uttömt (frivilliga insatser). LVU kan vara aktuellt antingen på grund av miljöfallen att omsorgen om den unge brister eller också vid eget beteende, den unge har ett beteende som riskerar att utsätta personen för skada.
Utifrån det du berättat om moderns tillåtande av att han samlar på knivar, att han inte går i skola med mera så SKA ett LVU sättas in utifrån omsorgsbrist. I detta fallet är kraven för LVU även uppfyllda utifrån hans eget beteende (vid en snabb bedömning av det du sagt).
Barnet bör beredas vård och det omedelbart. Stämmer det verkligen att socialtjänsten är inkopplade men ändå inte tagit beslut om LVU? Ifrågasätt detta omedelbart.