Hur hade ni velat att en vän berättade om sin graviditet för er när ni själva haft/har svårt att bli gravid? Säg att ni försökt länge men fortfarande inte helt gett upp hoppet om att lyckas.
Kanske har ni ett bra exempel att dela med er av. Tacksam!
Vi har försökt få barn länge och äntligen lyckas. Personligen känner jag ingen förlust om någon annan, speciellt inte en ta von, lyckas bli gravid. Det försämrar inte mina odds och det är ju faktiskt helt underbart att ni/andra lyckats bli gravida <3
Sen skadar det ju inte om man berättar det lite finkänsligt ändå som en respekt att ni vet att de kämpat. Grattis!
Vi har försökt få barn länge och äntligen lyckas. Personligen känner jag ingen förlust om någon annan, speciellt inte en ta von, lyckas bli gravid. Det försämrar inte mina odds och det är ju faktiskt helt underbart att ni/andra lyckats bli gravida <3
*en vän, ska det stå! !
Bara rakt upp och ner och enkelt och absolut inte med minsta lilla skryt inblandat. Man vill inte veta om det gick på 2 försök eller blev trots p-medel. Kommentarer i stil med " haha, det räckte att min sambo skakade kallingarna så blev jag gravid" är inte så smart.
Säg det rakt och ärligt, utan att ge onödiga detaljer som kan såra henne.
Jag har varit ofrivilligt barnlös i fyra år och fått besked av nästan alla mina närmsta vänner under dessa år. Det finns tyvärr inget sätt som gjort att jag inte blivit förkrossad. Dels för att jag blir så påmind om min situation och dels över sorgen att jag inte kan visa endast glädje för min vän. Det jag absolut tycker var bäst var när jag fick veta per sms. På så sätt kunde jag reagera i min ensamhet och det kändes lättare när vi sen sågs och kunde prata om det. Fint att du frågar!
Jag har varit ofrivilligt barnlös i fyra år och fått besked av nästan alla mina närmsta vänner under dessa år. Det finns tyvärr inget sätt som gjort att jag inte blivit förkrossad. Dels för att jag blir så påmind om min situation och dels över sorgen att jag inte kan visa endast glädje för min vän. Det jag absolut tycker var bäst var när jag fick veta per sms. På så sätt kunde jag reagera i min ensamhet och det kändes lättare när vi sen sågs och kunde prata om det. Fint att du frågar!
Min vän frågade om vi kunde ses för en promenad. Jag anade att hon skulle berätta, för vi hade båda koll på att vi försökte. Hon visste att vi försökte länge och var rak och finkänslig - hon frågade hur det kändes för mig, sa att hon förstod om det var jobbigt. Jag var ärlig tillbaka, grät lite och sa att jag var avundsjuk. Vill minnas att vi sedan pratade om min situation en stund, innan jag frågade mer om hennes graviditet. Det kändes väldigt bra att hon gav mig utrymme.
Det beror ju lite på vilken relation man har, men tror att de flesta uppskattar att den gravida vännen visar förståelse för att man inte jublar som andra kanske gör. Och att det inte betyder att man är missunnsam, utan bara väldigt ledsen över sin egen situation. Det överskuggar liksom.
Det värsta som finns är när vänner gör det storslaget och överraskande. Typ samlar alla på en fest för att berätta för alla med förväntade applåder? var utsatt för det förra midsommaren och all festlust försvann direkt. Ville bara gå hem och gråta?
Berätta för din vän via sms, lät som en bra idé. Vill du göra något storslaget för hela kompiskretsen så berätta för kompisen innan så hon kan stålsätta sig och förbereda sig. Jag hade nog klarat festsituationen bra om jag kunnat förbereda mig. Nu tog jag ett negativt test (igen) på förmiddagen och sen detta.
Sen låt henne ta initiativet att prata om din graviditet. Hon kanske inte orkar prata om det alltid och då får ni prata om annatni pratat om innan. Det har inte att göra något med attglädjas eller inte för ens vän, men ibland är man mer skör. I perioder så avföljer jag gravida vänner på sociala medier för att orka mer själv i min vardag.