Hur ska det gå och hur gick det sen?

Mina föräldrar var i ungefär de åldrarna. Mamma 20 när min bror föddes, min pappa 23. Jag är 1,5 år yngre än min bror. De firar 30 år som gifta snart! De har alltid haft en stor umgängeskrets, både vänner med barn och vänner utan. Tur för dem att de fick oss så pass tidigt ändå, för vid 29 gick min mamma in i ett för tidigt klimakterium. De har och har alltid haft god ekonomi, så den biten har aldrig varit något att oroa sig för när vi växte upp.

Jag och min man fick också barn tidigt. Men är för unga för att kunna ge dig en alltför lång prognos Vi är idag 27 och 28. Har fyra barn på 5,5 år, 4,5 år, 1,5 år och 0,5 år. Jag är marknadschef för ett mellanstort företag (skrev färdigt min kandidat medan när första var spädbarn, min magister när andra var spädbarn, sedan jobbat tills trean kom). Min man är VD på ett stort företag. Vi har gjort bostadskarriär sedan vi var 18 och 19 och köpte bostadsrätt. Så för oss går det hittills bra, men jag kan ju inte med säkerhet säga hur det kommer vara om 10 år (även fast jag absolut inte kan tänka mig ett liv utan min man). Han är f.ö. från Australien, så för mig känns det inte som någon stor grej att er "svärson" har föräldrarna på annan ort.

Vänner har vi haft hela tiden! Rikt umgänge. Vissa med barn, andra utan.

Kan också nämna att våra två yngsta barn har kommit till genom provrör, med ägg jag fryste ner efter andra barnet fötts. Kan inte få barn naturligt längre. Hade vi väntat ens till 25 hade det inte blivit några barn här, tyvärr. Det är anledningen till att vi började så tidigt.