Hur ska det gå och hur gick det sen?

Hur gick det sen för er som fick barn som 18-20 åring? Höll er relation ihop? Vi fick nyligen veta att vår dotter som är 20 ska bli mamma. Hennes pojkvän är 22 så jämfört med oss blir de i våra ögon väldigt unga föräldrar. Vi var själva drygt 10 år äldre. De har inte varit tillsammans så länge, inte ens ett år. Har flyttat ihop och har fast jobb och sånt.

Men inte det vi oroar oss som föräldrar allt sånt känns rätt stabilt utan det är mer hur deras relation ska klara detta. Hon har ju nyss flyttat hemifrån och inte hunnit ha så mycket vuxenliv. Pappan är vettig och en fin kille på alla sätt. Men han har sin familj på annan ort. Tänk om det inte håller och han flyttar tillbaka till sin hemort och det blir veckopendling för ett mindre barn eller kanske bara varannan helg osv? Mer sånt vi oroar oss för. Hur ser statistiken ut är risken mycket större att föräldrarna går skilda vägar ifall de var väldigt unga som förstagångsföräldrar?

Och tanken att på 5-10 år så hade de hunnit leva mer vuxenliv och hinna utvecklas som individer och lära känna varandra mera. Vi är kanske lite överumplade av detta besked. Men samtidigt glada över att få lära känna en till liten människa som kommer att bli betydelsefull i våra liv. Och det kan vara bra att inte vara allt för gammal som morföräldrar också.

Men fixar vår dotter och hennes kille ansvaret? Säkert oerhört vanligt att fundera i dessa banor för föräldrarna till de som blir unga föräldrar. Ge oss gärna er syn på saken. Hur gick det sen? Vår dotter kommer att ha vuxna barn när hon är 40 och ingen av deras jämnåriga kompisar har barn heller, blir de på helt olika nivå och kastas in i vuxenansvaret med att bli föräldrar så unga? Kan ingen av här svara på så klart men vill gärna höra andras version av liknande situation.