Catriarch skrev 2021-07-03 20:24:12 följande:
Det är inte det minsta ologiskt om man bara har en empatisk förmåga som sträcker sig längre än vad näsan räcker vilket de flesta här verkar sakna.
Min tolkning av det som har hänt är att hon har börjat identifiera sig med sin nyfunna vän och dennes destruktiva levenrne. Personer med BPD kan ofta vara jagsvaga och ha identitetsproblem, varför de lätt blir medberoende och bygger upp hela sin självbild runt andra människor, oftast en åt gången. Är det en trygg, stabil person som blir föremål för den idoldyrkan så beter sig personen därefter och är det en destruktiv person så kan det bli så att personen med borderline influeras av det. Det här är ett oerhört smärtsamt tillstånd och personerna som gör så mår oftast fruktansvärt dåligt. De blir helt beroende av en annan person för att överhuvudtaget kunna fungera och utan den personens bekräftelse har de fruktansvärt ont och känner sig vilsna. Jämför det med hur ett föräldralöst barn känner . Det behöver inte vara så för alla, men det är en av de 11 kriterierna för diagnosen och man behöver generellt uppfylla fem.
OP - har din partner genomgått någon behandling? Det låter som om hon har det väldigt jobbigt just nu och som om hon skulle behöva lära sig ett sätt att hantera sina impulser eftersom att hon verkar ha bristfällig kontroll över dem. Genomgår hon inte någon behandling så är risken tyvärr stor att det inte kan bli som ni har haft det innan. Speciellt nu när det verkar finnas missbruk med i bilden. Du måste sätta dig ned och fråga dig själv om du orkar stanna kvar. Hon har gått över dina gränser och det låter på dig som om det har tagit väldigt hårt på dig. En behandling (förutsatt att hon är i behov av en sådan, men det låter verkligen som det) har en väntetid på ca ett år och sedan tar själva behandlingen ca två år. Under det första halvåret av behandlingen ökar risken för att hon skulle må sämre något. Hade du orkat det i längden? Jag förstår att du älskar och vill skydda henne och hon är säkerligen en fantastisk människa på alla sätt och vis när hon mår bra (personer med borderline tenderar att vara det) och att det hade känts tungt för dig att ge upp det. Men du måste prioritera dig själv i det här först och främst, så att ni båda inte går sönder.
Försök att prata med henne. Använd tydliga uttryck, jag-budskap (alltså inte "Du gör mig ledsen när du är ute med din kompis" utan "Jag blir ledsen när jag blir lämnad själv här hemma") och validera henne i hennes upplevelser. Var tydlig med att du har gränser och att det är smärtsamt för dig när hon går över dem. Fråga om hon skulle vara öppen för en behandling (de flesta som har genomgått dem säger att det är det absolut bästa de har gjort i livet) och förstärk att du älskar henne men att det här har blivit jobbigt för din egna psykiska hälsa. Om hon reagerar med att lämna dig igen så kommer hon sannolikt att komma tillbaka. Då måste du vara på det klara med om du faktiskt vill att hon kommer tillbaka. Om det finns minsta lilla tvivel så råder jag dig att hålla på att relationen är över och att inte ta tillbaka henne. Det gör bara problemet värre på sikt efter som att det leder till en otrygghet i er anknytning.
Det är fint av dig att ställa upp så för henne. Jag önskar både dig och henne lycka till!
Att hon har en diagnos och mår dåligt ursäktar inte hennes dåliga beteende.
