Lämna min man?

Jag funderar på om jag vore lyckligare utan min man. Vi har två barn, 2 och 6 år. Känner att kärleken varit död rätt länge. Sover inte ens tillsammans då barnen sover bättre med en av oss. Blir allt oftare osams. Dock oftast sams, men pratar inte så mycket med varandra heller annat än praktiska saker om barnen. Han är dock ganska tystlåten som person i grunden. Han är samtidigt en fantastisk pappa. Känner dock att han ofta är sur och grinig mot mig. Jag är säkert också det. Om jag varit och träffat en kompis kan jag känna mig glad och upprymd. Så fort jag kliver innanför dörren så känner jag negativ energi. Han säger knappt ens hej eller frågar hur jag haft det. Han visar mig ingen uppskattning alls. Ger sällan komplimanger. Men jag gör det nog inte heller. Jag har mått ganska dåligt en längre tid pga ångest. Gått till psykolog. Det vet han om. Ändå frågar han inte hur jag mår. Känns som att prata med en vägg. Han kan fråga: ?sa psykologen nåt bra??. Det kan vara hans sätt att bry sig, då han är otroligt dålig på att prata känslor. Det har också blivit bråk kring ekonomin. Han tjänar betydligt mer och vi har delad ekonomi. Vi betalar procentuellt vad man tjänar. Men då har han 8000kr kvar vilket jag tycker är lite väl mycket. Han tycker jag är girig då han menar på att han valt ett mer välbetalt jobb. Vi började bråka inför vänner. Jag påstod något som han inte höll med om och kunde inte ge sig. Jättepinsamt blev det. Samtidigt är han ingen latmask. Om jag jämför med mina vänners män gör han betydligt mer hemma. Vi delar väldigt lika på allt. Han är en bra pappa osv? jag känner också att jag inte skulle kunna vara utan mina barn varannan vecka. Vore jättehemskt att missa halva deras uppväxt. Jag tänker också att det är dumt att ta ett sådant här beslut nu när jag mår dåligt. Det är på gång att jag ska börja med antidepressiva. Men funderar ibland på vad som är hönan eller ägget. Men vet att ångesten kom innan jag började känna så här för min man. Tycker också att det kan vara dumt att ta ett sådant beslut medan barnen är små. Det kanske blir bättre. Pandemin har gjort att vi inte haft barnvakt. Nu hade vi det nyligen och det blev en mysig kväll trots allt?