Vem ärver

Jag håller inte med. Att man har juridiska möjligheter att kräva ut den andres arvegods, eller annan egendom som man själv inte har varit med och betalat till - betyder inte att man måste göra det. Det finns inget krav på att göra bodelning, eller blanda in några jurister. 

När min exman och jag skilde oss, så skilde vi oss som vänner. Var och en behöll pengarna sina egna bankkonton, sina aktier och fonder, sina kläder och smycken, och de möbler, husgeråd, tavlor och andra prydnadssaker, som vi tagit till den gemensamma lägenheten från våra respektive ungkarlslägenheter. Övriga saker, som var införskaffade gemensamt, gjorde vi så med, att vi la allting på golvet. Så fick han ta en sak, sedan fick jag ta en sak, sedan han en sak o.s.v..

Eftersom vi bodde i hyreslägenhet, så var inte bostaden heller något problem. Vi bytte den helt enkelt mot två 1:or. 

Jag tycker att Tysklands skilsmässolagstiftning är mycket bättre. Där delar man inte på förmögenheterna vid skilsmässan, utan på FÖRMÖGENHETSÖKNINGEN under de åren då man varit gifta. Men arv ingår inte, utan det är bara intjänade pengar under äktenskapstiden som räknas. Vilket är rättvist, då man i de flesta fallen kan utgå ifrån att den enas lönehöjningar kommit på bekostnad av den andras icke-lönehöjningar, p.g.a. att han eller hon (vanligen hon) varit hemma med barnen, tagit all VAB, avlastat den som yrkesarbetar genom att göra allt hushållsarbete o.s.v..

Men varför ska man kunna ärva den andras sommarstuga, som h*n i sin tur ärvt från sina föräldrar, och som kanske gått i släkten i generationer..? Det är beyond me!

Ja, det ÄR dumt att gifta sig utan papper. Men inte så konstigt, för ofta när man gifter sig så är man ju tokkär. Eller så känner man bara inte till lagstiftningen. Eller så är det väldigt viktigt för en att bli gift t.ex. för att man redan är gravid, man får tjata sig till äktenskapet för att den andre inte ser några problem med att få barn utanför äktenskapet, och man vågar då inte lägga fram ett äktenskapsförord för att inte skrämma bort honom. Många - särskilt unga kvinnor - tänker mest på att de vill ha ett bröllop, hurdan brudklänning och slöja de ska ha, vilka som ska få vara tärnor, vilka som ska bjudas o.s.v.. Juridiken är något gammalt mossigt, helt sekundärt, som man tänker att man kan reda upp senare i så fall. 

Jag tycker som sagt att vi borde övergå till den lag som gäller i Tyskland, för den är mycket mer rättvis. Där delar man på förmögenhetsÖKNINGEN under äktenskapstiden, inte på förmögenheten. Endast lön, bonusar och sådant som hör till anställningen räknas, inte arv eller gåvor som den ena har fått under äktenskapstiden, eller innan för den delen. 

Inte ens den gemensamma bostaden räknas som giftorättsgods i Tyskland, utan om den ena ägde den före vigseln, så förblir den hans eller hennes. Även om den andra har bott där i 30 år. På så sätt slipper man att t.ex. ärvda gods och gårdar går ur släkten, vilket ofta händer i Sverige när de måste säljas vid skilsmässan för att lösa ut den andre. Jag fattar inte varför det ska vara så..?

Man behöver dessutom bara ha varit gift i fem år i Sverige (eller inte ens det - samboåren räknas också) för att kunna få ut hälften av allt, som kanske makens/makans släkt slitit och sparat ihop i flera generationer. Det är ju inte klokt! :o

En annan sak som är bra i Tyskland, är att man alltid delar lika på de pensionspoäng som mannen och/eller hustrun förtjänat under tiden de varit gifta. Det är rättvist tycker jag, för precis som när det gäller förmögenhetsÖKNINGEN, så har ju den ena ofta kunnat tjäna ihop sina pensionspoäng på bekostnad av den andres arbete med barnen och hushållet. Då är det inte mer än rätt, att de delas, Tyskland har p.g.a. den lagstiftningen inte alls så många fattiga kvinnliga pensionärer som Sverige, trots att många fler kvinnor är hemmafruar i Tyskland jämfört med i Sverige.