Syskon med stor ålderskillnad

Vi har drygt 11 år emellan. Så inte riktigt så många år som det kanske blir för dig. Men just nu har ena precis gått ut åk8 och den andra är fyra år och mitt uppe i dagislivet. Kan inte säga att barn med så många år emellan har så mycket utbyte av varandra. Annat än när man badar, kollar på tecknad film, busar på tomten med en fotboll typ. Då kan den äldre bli glad av hur lycklig den lilla är för att han är med en stund. Men annars lever han tonårsliv och prioriterar sina vänner, sin träning och skolan. Så att lägga tid på att leka med en fyraåring är inte vad han helst gör. 

Min pappa skaffade barn med ny fru när jag var 22 och 24 år. Jag ser inte hans barn som mina syskon utan som hans små barn. Vi växte inte direkt upp som syskon o delar knappt några minnen. Jag är 40 o de är tonåringar nu, och vi träffas inte direkt, men kanske får vi någon slags kontakt när de är vuxna, vad vet jag?

Mina syskon är 12 och 14 år äldre än mig och vi har en jättebra relation, framförallt med syster som är äldst. Hon tog med mig utomlands många gånger från när jag var typ 4-5 år. Vi har alltid varit nära, åldern har aldrig haf5 någon betydelse för oss.

Min mans yngsta halvsyskon kom till världen 18 år efter min man. Min man har ingen kontakt med hen och aldrig direkt haft någon kontakt. Tror det dels beror på att min man inte är den bästa på att upprätthålla kontakter generellt och för att han inte har god kontakt med deras gemensamma förälder samt inte tyckte speciellt bra om syskonets andra biologiska förälder. Min man bodde dessutom enbart varannan helg hos dem fram till han flyttade hemifrån ett år senare.

Jag tror barnens eventuella band dels beror på personlighet men också mycket på hur föräldrarna uppfostrar barnen. Involverar man alla barn i aktiviteter och släktsammankomsterna så är nog sannolikheten högre att barnen trots åldersskillnad får ett starkare band än om man umgås med dem på var sin kant.

Man ska skaffa barn för sin egen skull som förälder och inte för syskonens. Din son är så stor att han troligtvis inte kommer känna sig åtsidors av sitt mindre syskon. Samtidigt som han (kanske) flyttar hemifrån när barnet är 6 mån-1 år så de kommer inte växa upp ihop i den bemärkelsen som syskon vanligtvis gör. Lillasyskonet kommer troligtvis inte minnas att de bott tillsammans.

Det kommer gå hur bra som helst oavsett. Du kommer (hoppas jag) få en fin relation till båda dina barn.

Tack snälla för dina kommentarer.

Precis, man ska skaffa barn för sig egen skull som förälder inte för syskonet skull.

Vi vill ha fler barn för vår egen skull.

Jag tror de kommer få en fin relation trots åldersskillnad.

Ser framemot att ha en liten bebis att gosa med när sonen flyttar hemifrån.

Trevlig helg!

Det skiljer 16år mellan våran yngsta och älsta, de har en jötte bra relation både storasyster och lillasyster älskar att vara med varandra

Det skiljer 20 år mellan min äldsta och min yngsta. De har en bra relation, men det är inte riktigt som en vanlig syskonrelation. Den äldsta är mer som en favoritmoster ungefär. Tar med lillasyster på utflykter, låter henne övernatta, följer med henne till tandläkaren och så.

Vill man så går det att ge dem förutsättningar till en fin relation, det är det gemensamma som de förstås inte har på samma vis som barn som är födda med kanske 2-3 år mellanrum. Vi har alltid spenderat mycket tid tillsammans som familj. Nu är det naturligt för äldsta sonen att frigöra sig mer, och tyvärr sammanfaller det ibland med hans lillebrors vilja och behov att leka och busa och vara nära. Han är som sagt inte alltid jättesugen på att lägga tid på att pussla eller leka med en fyraåring. Men han försöker ge sin bror stunder här och var för han inser ändå att den yngre inte förstår att det inte passar eller att han inte vill.
Min äldre son har även uttryckt att det blir kul sen när lillebror är lite äldre och han själv kan ta med sig honom på bio tex. Eller när han har körkort sen så ska han ta med lillebror på en åktur. Man får göra så gott man kan för att skapa beröringspunkter och så att alla känner att man är familj liksom.

Jag har två barn med 17 års åldersskillnad.
Har aldrig varit något problem, tvärtom så har alltid Ä (äldsta) månat jättemycket om Y (yngsta).
Idag är båda vuxna (25 och 42) och har en jättebra relation, de är som två bästa vänner.

Själv är jag närmare 60 numera och de barn jag gosar med nu för tiden är Äs barn, mina barnbarn.

Känns det rätt så kör på, lycka till!