Kan man polisanmäla skolan för bristande skolresultat?

Polisanmälan för att din dotter får dåliga betyg...? Börja med att ställa krav på HENNE istället, t ex att hon ska PLUGGA, och försök hjälpa henne med det först innan du pekar finger åt skolans håll!

Dessutom är det varken polisen eller skolinspektionen man vänder sig till. Ingen kommer bry sig, skolan bryter inte mot några regler, skolan har INGEN skyldighet att eleverna ska ha godkänt, man kan bara hjälpa dem till en viss gräns och en stor del ligger på eleverna själva!

Det du ska göra är att vara en mer närvarande förälder. Det duger inte att nöja sig med ett "bra" från sina barn, man måste fråga mer detaljerat, be att få titta på vad de jobbar med just nu osv. Fråga om nåt är särskilt svårt eller vad som helst.

Hon har ett helt läsår på sig att ta ifatt, så se till att stötta henne i att göra det! Gör upp en plan med skolan om vad ni ska satsa på i första hand och beta av allt eftersom.

Nej, skolan har inget ansvar för att elever ska utvecklas eller att de ens ska få godkänt. Det är önskvärt men skolan är (i motsats till vad många tycks tro) ingen service där du kan beställa vad du vill ha och om de inte lever upp till dina krav så har de skyldighet att kompensera på nåt sätt. Det har redan nämnts de skyldigheter skolan har gentemot elever generellt samt om elever behöver extra stöd osv, det betyder inte att det är deras ansvar att få alla elever godkända. Vad hade du egentligen tänkt att de skulle göra...? De kan inte tvinga in kunskap i din dotters huvud liksom.

Ja, eleverna går i skolan för att lära sig. Ja, skolan ska försöka motivera elever. ja, skolan ska hålla undervisning. Det är inte samma sak som att elever lär sig, av olika orsaker. Och när man nu talar om motivation - vad har du själv gjort för att motivera din dotter till att plugga? Det är den enskilt största avgörande faktorn för hur bra elever lyckas i skolan.

Skolplikt handlar om närvaro, inte någon slags betygsgaranti. Du kan leda en häst till vatten men du kan inte tvinga den att dricka.

Meningen är att du ska engagera dig, prata med din dotter, kommunicera med skolan. De flesta familjer har samma tider som er och de lyckas ändå klämma in intresse för sina barns utveckling. Tar inte många sekunder att fråga såna där saker.

Jag sa inte att du ska göra läxorna med henne men med din attityd kring att vilja slippa ansvar är jag tyvärr inte förvånad att din dotter misslyckas i skolan, ditt synsätt på livet färgar av sig på henne.

Nej, skolplikten handlar som sagt om elevers skyldighet att vara närvarande i skolan, och föräldrarnas skyldighet att se till att eleverna närvarar i skolan, inget annat.

Jag tänker så här, om skolan verkligen hade sådana pedagogiska brister som du vill tro så skulle många fler misslyckas med sina betyg, inte bara din dotter....

TS, ditt ansvar som förälder är främst att utveckla din dotters inställning till skolarbete, och det kommer hon ha nytta av för resten av livet. I det ingår både att ta ansvar för sin egen utveckling, för att göra skolarbetet och att motivera när det är tufft. Allt det här lägger en grund för hur hon kommer att hantera motgångar och svårigheter i vuxenlivet, och just nu kan man inte påstå att du är ett dugg engagerad eller någon ansvarstagande förälder. Du tycker ju tydligen till och med att det är för mycket att behöva fråga ut henne om hur det går i skolan, fråga vad de lär sig just nu osv! Du frågar hur det går, hon svarar "bra" och sen går livet vidare. Nej! Det funkar inte! Då får man som förälder skylla sig själv när man står som en fågelholk och undrar varför ens barn blir underkänd i en massa ämnen!

Du slår ifrån dig hela tiden och lägger 100 % av ansvaret för din dotters lärande på skolan, det funkar inte så. Skolan ger verktyg och material, din dotter måste däremot delta aktivt för att det ska bli nåt av det. Det spelar ingen roll hur intressanta uppgifter man får om man ändå inte gör dem, oavsett orsak.

Gå in och läs matriserna, läs kommentarerna från lärarna, mail, vad som helst av vad som nu kommunicerats från skolan! FRÅGA din dotter, be henne VISA vad de gör just nu, visa något slags emotionellt engagemang och intresse för hennes studier. Din inställning smittar av sig på henne!

Nej ts, det gör du ju då rakt INTE!

Vad säger hon själv då om varför hon plötsligt misslyckas i skolan? Har du ens frågat henne om det.....?

Ok, men har du frågat nånting som har med henne själv att göra? Vad har hon gjort för att försöka hänga med osv. Hon är ung, allt ansvar ligger inte på henne men man kan inte bara lägga böckerna åt sidan för att det varit inställda lektioner osv. Då borde alla i klassen ha dåliga betyg, och jag tror inte att det är så. På nåt sätt måste det ju finnas en skillnad i varför just hon får underkänt men inte alla andra.Repetitionsläxor är jätteviktiga! Men man kan göra en hel del repetition inom undervisningen, och det beror också på vilken nivå man undervisar. Ju yngre barnen är desto viktigare med repetition.

Min inställning är att läxor egentligen annars inte ska behövas, repetition är ingen läxa så som jag ser det eftersom det inte är ett tvång. Elever ska inte behöva läsa in nytt material hemma på egen hand. Däremot om man har glosläxor osv säger det sig självt att det ligger i ens eget intresse att träna på det hemma. Så du har både rätt och fel. Viss typ av läxor är inte alls bra, men jo elever måste faktiskt träna hemma också. Det kan ha en stor inverkan på om det går bra eller dåligt i skolan.

Du ska engagera dig i din dotters undervisning och jag har förklarat minst två gånger hur du kan göra: ställ frågor om vad hon lär sig, be henne visa eller berätta vad de lär sig just nu, be henne kanske att förklara olika termer osv. Titta på matriser, läs lärarnas kommentarer. Det duger inte att fråga hur det går, hon svarar "bra" och sen släpper man det.

Inte jag heller, men en vanlig klass har 25-30 elever. Jag har svårt att tro att alla andra också blir underkända. Ren sannolikhetslära om inte annat.

Du har fortfarande inte förstått det där med vem som har vilket ansvar, jag orkar inte ta det ytterligare en gång för vi är flera som redan berättat det för dig, det blir som att prata med en vägg till slut. Det känns som att det enda du är ute efter är att slippa eget ansvar, både för dig och din dotter.