Uppfostran av barn/bonusbarn

Uppenbarligen har ni pratat om saken och din man har varit tydlig med att han inte vill ändra på sig. Så det är väl i grunden det du har att förhålla dig till. Står du ut med hans syn på barnuppfostran eller ej?

Sen kan du ju vara din egen person. Du behöver ju inte springa och hämta vatten och du kan ju säga att du tycker att det är svhysst attsäga hej då när man går osv.

Däremot måste jag ju säga att ut7från din beskrivning låter inte sambons barn så hemska. Det låter som ganska normala saker. Irritationen på att din man inte tar konflikter kan jag förstå men det är lite svårt att utläsa vad som gör att du upplever barnen som så svåra (därmed inte sagt att de inte är det bara att det är svårt att se i din text).

Men i och med att man en inte verkar ha lust att ändra på sig får du ju utgå från det. Står du ut eller inte?