Insamling till familj

Snällt tänkt men jag hade nog i den stunden blivit arg. Hade känts helt fel att göra pengar på ett dött barn. Om de inte verkligen behöver pengarna så blir det nog helt fel.

Var på sjukhus en längre tid när mitt barn var allvarligt sjukt. Blev arg på alla som skulle snacka pengar. Jag hade inget som helst behov av det och kände mig dels förminskad, som att jag inte kunde sköta min privatekonomi typ. Men jag blev också arg för det kändes som att de la fokus där för att de inte vågade prata om och stötta mig i det som jag verkligen behövde. Att de sköt ifrån sig insikten om att mitt barn kanske aldrig skulle bli bra och kanske dö. Jag levde med det varje dag men mina närmaste vred sig som maskar för att undvika det ämnet.

Vet att de gjorde så gott de kunde men frågor om jag behövde pengar var verkligen som ett rött skynke för mig då. Jag uppfattade det som att de försökte köpa sig fria .

En insamling kan ju dessutom uppfattas som att du försöker profitera på deras olycka. De kan ju inte veta säkert att pengarna kommer dem tillgodo

Matlådor uppskattade jag att få, och de få som faktiskt vågade lyssna utan att vika med blicken när jag ville prata.

Tror det är bästa hjälpen här med om det inte är så att ni vet att de verkligen behöver pengar. Sverige har trots allt ett hyfsat bra skyddsnät. I alla fall om man inte blir långtidssjukskriven men det kan ni ju faktiskt inte förutsätta att de blir. Är nog inte till hjälp att ni antar att de blir det heller.

Vissa vill komma tillbaka till jobb så snart som möjligt. Jag tror det är bra om omgivningen är lyhörd och inlyssnande. Sorg kan vara så olika och det är viktigt att den som sörjer känner sig accepterad som den är.