3åring är arg flera dagar

Nu är det ju svårt att sätta sig in i exakt din situation, men du nämnde att tandborstningarna blev en kamp med "lirkande och mutande."

Om sonen lärt sig att hans ilska leder till mutor så kanske det är åtminstone en del av anledningen till hans långvariga ilska?

Jag tror inte det. Mutorna är i form av ?vi leker tillsammans när vi borstat?. Så kanske inte riktigt en muta. Efter att hållt på så länge gick det bra att bara borsta igen. En gång tvångstvättade förskolan händerna på honom (jag klandrar dem inte). Tog månader tills han något sådär frivilligt tvättade dem igen. Lyfter man honom till pottan kissar han helt enkelt i byxorna och säger inte till.

Men ta och tänk efter lite... Om jag skulle tvångshålla dig och borsta dina tänder mot din vilja kanske du skulle vara sur några dagar också? Är det verkligen så konstigt att en person, ett barn, inte vill bli behandlat på det sättet? Försök hitta bättre metoder, påbörja borstningen tidigare, låt honom borsta själv först, ha tålamod osv. Det känns väldigt uppenbart var felet ligger med din beskrivning av hur han reagerar på tvång.

Nej, jag tycker inte det är en konstig reaktion för en vuxen. Men har inte hört att andra har så långvariga arga reaktioner från barn. Ibland vet vi dock inte vad som är triggern. Han är ju 3, så han blir ju arg om ketchupen hamnar på fel sida av korven.

Jag skulle bli rätt sur om farsan dök upp på morgonen, körde mig till dagis, och de tvingade mig att stanna där hela dagen också. :)

Men ibland måste man ju behandla barn på ett sätt som vore oacceptabelt att behandla en vuxen på.

Jag säger inte detta för att klanka ner på dig, ibland orkar man inte vara den föräldern man vill vara. Händer oss alla. Men - att få föremål in i munnen kan upplevas med obehag för många. Munhålan är känslig dels pga att våra luftvägar finns där. Det är en instinkt vi har att försöka kontrollera vad som hamnar i och för vår mun. Därför kan det upplevas som ett stort övergrepp att dels bli fasthållen och under tiden bli tandborstad

. I den situationen hade jag nog testat att låta honom borsta själv först och sen testa om det skulle gå bättre för mig att borsta efteråt. Det är inte samma sak att få händerna tvångstvättade som dagis gjorde.

Hej TS, nu tog du bara upp grejen med tandborstningen. Kan du beskriva andra saker som har gått fel för ditt barn och då gärna lite mer utförligt kring hur ni pratade och sedan löste eller inte löste det/inte lyckades lösa det med barnet i fråga?

Jag har arbetat sedan många år i förskola och har själv dessutom barn. Jag har sett det mesta. Kanske kan jag ge dig råd om jag får mer informationen.

Tack Hyllemor!

Vi har inte kopplat det till ilska riktigt innan. Utan trott att det var magproblem, eller inte vetat vad det var. Så vi har inte riktigt pratat om det eller själva analyserat situationen. Men exemplet om handtvätten, så hade de redan tidigare haft problem att tvätta hans händer på förskolan. Men det gick bra om rätt person var med. En dag hann de väl inte lirka med honom och det var fel person så de tvättade väl dem bara. De sa inte mer om det än så. Sen vägrade han gå nära handfatet. Vi slutade tvätta händerna hemma på honom och förskolan fick lägga långa stunder där de satt själva med honom och lirkade och visade innan de lyckades tvätta. En annan situation som skulle kunna trigga är om man är ute och leker och han hinner bli för hungrig efter förskolan. Då har jag burit in honom för att fortare kommit in till maten. Detta är bara om jag misslyckats leka in honom som vi alltid gör annars. Men ibland tar fantasin slut. Jag vet inte nu om det har triggat en argperiod, men jag märker ju på honom att han blir väldigt arg för stunden. Och ja, vi är medvetna om att han borde getts mat tidigare, men ibland vägrar han mellanmålet även om det är sånt han gillar och han är hungrig.

Flera dagar var det inte när jag växte upp. Men min syster kunde somna rejält arg och var lika arg när hon vaknade och det kunde ta i varje fall en dag innan det helt gick över. Hon är fortfarande rätt långsint och det märks att det är ett personlighetsdrag (även hon som vuxen hanterar detta på ett helt annat sätt)

Haha - jag skulle precis fråga om han behövde bajsa. 
Allvarligt talat att ha magtrubbel påverkar humöret väldigt mycket. Min äldste blev som ett åskmoln. Samma om han blev för hungrig.

Nu är han ju fortfarande väldigt liten, men jag hade satsat på en kampanj för gott och trevligt uppförande. Självklart ska man få känna alla sina känslor och uttrycka dem. Men att veta hur man uppför sig juste och trevligt hjälper i alla lägen. Poängtera att vi alla har dessa känslor och att vi väljer hur vi uppför oss även när vi känner så.

Testa att tillsammans leka med hans nallar och låt en vara arg och tjurig - se hur sonen reagerar. Prata om hur man är en god kompis och vad han gillar för attityder bland sina kompisar och vuxna. Ta upp hur det går till att be om ursäkt och att acceptera en ursäkt. Hur det är att vara arg, ledsen eller frustrerad och hur man går vidare. Nallar och dockor är bra för alla dessa scenarier, eller bilar och sandleksaker - vad som helst som fångar hans intresse funkar.

Ge honom också massor av ord för att kunna beskriva och förstå känslor - stora som små. Kanske kommer det att kunna göra sig förstådd att hjälpa honom. Jobba på att verkligen visa empati och spegla det han försöker kommunicera.

Prata om hur man kan välja inställning till livet. Hur vissa attityder är som gasen på en bil och vissa är som bromsen.