Vi som försökt en längre tid - första barnet

Fina du, jag vill egentligen bara skicka en stor kram <3 Som flera andra redan sagt så är du såklart varmt välkommen tillbaka om du skulle känna för det senare, och jag lider verkligen med dig för de känslorna de beskriver önskar jag verkligen att ingen hade behövt känna. Man blir så frustrerad och arg över de där reglerna för det känns så orättvist att börja om på noll när det gäller väntetiden eftersom ni ju tyvärr inte fått ert efterlängtade barn utan ett missfall istället :( Hoppas att du trots allt får en fin sommar och semester, och kom ihåg att vi tänker på dig <3 

Hej Mizzi, såklart jag minns dig! Roligt att du är tillbaka i gruppen så att vi får veta hur det går för dig, men man hade såklart önskat att varken du eller någon av oss hade behövt vänta längre på våra efterlängtade barn. Jag beklagar verkligen dina kemiska <3

Vad bra att du ringde kliniken tycker jag, det kanske kan lätta stressen lite att ändå känna att det går framåt <3 Den andra kliniken, innebär det att det är en privat klinik och att ni då behöver betala för det ur egen ficka? Du kanske kan fråga den kliniken om de är kopplade till landstinget så att ni kan få utredningen landtingsfiansierad, eller om det är så att ni måste betala helt själva. Det är så svårt att säga vad du ska göra som sagt, men det beror ju lite på om ni känner att ni kan betala för utredningen privat eller om ni vill ha den landstingsfinansierad och då behöver invänta att de ger grönt ljus?

Jag känner detsamma, man får verkligen så mycket i den här fina gruppen <3 

Hmm, ja det är svårt att veta om de kan se att du har kontakt med båda, jag har ingen aning men tänker att om ni går till två kliniker samtidigt kanske ni bara får ena betald via landstinget och den andra måste ni betala privat? Behöver såklart inte vara så, men kan kanske vara bra att reda ut tänker jag :) Vad spännande med ett första besök snart, hoppas att du/ni får ett bra bemötande och att allt går bra! <3 

Ååh jag förstår verkligen att det är blandade känslor det där - ett det på ett sätt känns hoppfullt med deras graviditeter och på ett sätt kanske jobbigt för att man känner att man "halkar efter" och är "den enda som är kvar". 

Ja det är verkligen många jobbiga tankar att försöka hantera, och vissa dagar går det bra och andra mindre bra. Det är okej att känna avundsjuka, missunnsamhet och alla andra fula känslor som ibland poppar upp - jag tror att vi alla känner sådana saker emellanåt, men det kommer inte alltid att vara så här. Du kommer att kunna glädjas 100% för dina vänner sedan, och jag är säker på att ni kommer att få hjälp så att ni också får er efterlängtade bebis snart <3 

Åh men det är ju jättebra, så viktigt att få komma till rätt person! :) Som du säger, då kan det ju vara så att den läkaren ser att ni kan testa något annat innan IVF! Håller som sagt tummarna för att ni ska få bra besked!

Ååh, jag förstår precis! Som du säger, det kan verkligen svänga fort och det är okej! Jag vet inte om dina vänner vet om er resa, men om de gör det så kan de säkert förstå om du inte är så där upp över öronen glad för dem varje dag utan att det kan gå i vågor och vara väldigt tungt vissa dagar <3 Hoppas att vaccinet inte påverkar din cykel så mycket! Jag vet ju att det gjort det för vissa, men för många - mig själv inräknat - har cykeln fungerat precis som vanligt trots vaccin :) 

Bim om några dagar och jag känner att mensen är på ingång som vanligt :'( ... tog ett test för en gångs skull innan bim, och det visade förstås negativt också. Tvärblankt som alla andra test man tagit. Spär ytterligare på känslan av att man har en oduglig kropp som inte ens kan göra det den är skapt för att göra... och nu kommer också min mardröm att besannas, som jag varit rädd för så länge. Min bror och hans sambo kommer definitivt få deras barn innan jag ens blir gravid.

Trodde jag aldrig att jag skulle hamna här. Aldrig. Stressen blir alltmer påtaglig och ångesten... det är en sån enorm sorg för mig att dom hinner få sitt barn innan jag ens blivit gravid, med många andra runtomkring mig. Och det plågsamma är att jag utvecklat en sådan ilska kring detta. Jag vill bara skrika ut att "NI SKA BARA VETA HUR LYCKLIGT LOTTADE NI ÄR, FÖR NI HAR INGEN ANING!!!" Och självklart är dom tacksamma....men dom förstår inte HUR..... behöver jag ens förklara för er härinne, ni förstår ju vilka känslor man går igenom.

Nästa IVF nu då. Vill bara sätta igång nu. Men en röst inom mig säger också, tänk om jag iallafall någon gång kunde bli gravid på naturlig väg. Bara för att bekräfta att min kropp KAN lyckas....min kropp KAN göra det den är skapt för att göra. Det skulle vara en sådan lycka. 

 

Hej gänget! Idag var jag på min spolning. Var förberedd med värktabletter och själva undersökningen tyckte jag gick smidigt, bara lite mensvärk. Läkaren sa att äggledarna såg bra ut. På livmodern såg hon dock något som såg ut som någon sammanväxning. Hon sa att det är väldigt osannolikt att få det om man inte haft missfall, behövt skrapa eller haft någon infektion i livmodern. Därför bör man alltså veta om att man haft något problem, vilket jag inte har. Därmed trodde hon att det högst troligt var något tillfälligt, och i så fall är det borta till nästa mens. Det kunde vara typ rester av slemhinnan från förra cykeln tror jag hon sa. Pga detta så ville hon att jag ska göra undersökningen igen efter nästa mens för att se om det fortfarande är kvar. Om det skulle vara en sammanväxning så behöver man göra en hysteroskopi, och bli sövd, därför vill man vara säker på att det inte bara är tillfälligt. Som jag förstod det så gör en sådan sammanväxning att ägget inte kan fästa och utvecklas som det ska i livmodern. Alltså skulle detta kunna vara en förklaring till vår infertilitet. Det skulle på ett sätt kännas skönt då det verkar ganska lättåtgärdat. Det som oroar mig nu är bara hur lång tid det kan ta innan man då får tid till den operationen.. Vill ju såklart inte behöva vänta flera månader innan man ens kan försöka bli gravid och ha en chans. Men vi försöker att ta en sak i taget.

Va skönt att ni äntligen kommit igång! Förstår att det känns jobbigt att få ett sånt besked men hoppas som du säger att ni får rätt hjälp nu.

Har inte varit i just din situation, men jag fick söka många jobb när jag tog examen och hade mycket ångest kring att inte få något så förstår ändå din oro. Men så länge ni ändå klarar er så är det ju också viktigt att tänka på din hälsa så tycker det är väldigt starkt och bra gjort av dig att säga upp dig. Denna process är ju väldigt mentalt jobbig i sig så jag tror verkligen det är viktigt att göra vad man kan för att må så bra som möjligt. Hoppas att du snart hittar något nytt :)

Hej, jag hoppar in i denna tråden om det är okej.. om ca 2 veckor ska jag på mitt första besök för fertilitetsutredning på carlanderska i Göteborg, är det någon som skulle vilja berätta vad man brukar få göra på första besöket? Är så nervös D:

Vad fint skrivet, vi är verkligen kämpar och jag är så glad att jag har er alla vid min sida i det här <3 

Vad bra att du sa till om din smärta så att de hittade cystan. Det låter ju ändå som att det finns hopp om att den kanske försvinner av sig själv ganska snabbt så det håller vi tummarna för, men förstår att det känns jobbigt att allt skjuts fram och att det ska göra så ont! Känns så orättvist att du ska behöva ha det så här. Stor kram från mig <3 

Tack snälla för svar! Det är tydligen bara jag som ska komma på besöket så då ska jag säkert göra det som du fick göra :)