Min nya partner accepterar inte att jag umgås med ex med familj

Hej!

Jag vill börja med att hur andra människor gör, huruvida de umgås med sina ex eller inte ska inte avgöra hur ni gör. Det viktiga är vad som funkar för er, du och din nya parter samt vad som känns bäst för dig respektive din partner individuellt.

Det finns många anledningar till att förhållanden inte håller i längden (kompromisser och avkall) alternativt att försöka hitta lösningar som båda känner ger mer än de tar, genom KONSTRUKTIV kommunikation och med åtanke att inställningar kan ändras.

Med det sagt, det är nog vanligare att man inte håller kontakten när ett förhållande tar slut. För att det gjordes slut på ett oschysst sätt, intressekonflikter eller problem med att man kommit olika långt känslomässigt osv.

Ibland måste man ses/hålla sig civiliserade om man kanske umgås i samma kompisgäng eller har barn. I slutänden handlar det om just de två som gjort slut (och ev framtida partners inställning). Enklast om man har samma inställning eller har en partner som är ok med att man har kontakt med sitt ex oavsett om den har det själv eller ej.

Du säger själv att ditt ex och dennes partner känns som dina VÄNNER (barn oavsett ålder vill nog umgås hela familjen så länge umgänget inte är fullt med konflikter, så att det blir bra för dem blir en bonus).

Hur känner du för att minska umgänge med dina vänner för en (relativt ny) partners skull?

Hur mycket är du villig att minska umgänget för partnerns skull? Vartannat ?ordinarie? tillfälle? Varannan jul/midsommar/födelsedag?

Hur mycket ger det dig, i förhållande till hur mycket det tar från dig, dina barn och dina vänner att fira jul med enbart din partner? (Eftersom jag uppfattade att det bara skulle vara ni två och inte med hans barn?) Vad betyder jul/nyårs/midsommarfirande för dig?

Jag firar jul/påsk/midsommar med svärföräldrar nu när vi fått barn för att min partner vill det + jag vill att mitt barn ska få en bra relation till farföräldrar?men det är skillnaden mot din situation: jag vill GE till dem, inte TA från dem. För jag känner mig inte helt bekväm med min store extended familj, hade jag bara tänkt på vad JAG vill hade jag föredragit en lugn dag/kväll bara jag, min partner och vårt barn.

Jag utgår från att du (som det står i trådstart) var tydlig med vilka som ingår i ?ditt? bagage, att det är så ni brukar umgås och vid vilka tillfällen etc.

Jag utgår också från att dina barn/exfamilj/vänner är inkluderande, involverar din partner i samtal o aktiviteter och inte bara drar interna skämt/referenser/gamla minnen.

Ps. Det är värderingsfritt hur man väljer/behöver/vill i livet, men det är viktigt att man är överens i ett förhållande över denna typ av saker. Det sägs att kärlek övervinner allt, vilket ibland skapar orealistiska bilder av vad man kan kompromissa bort ?om du verkligen älskar mig så? ?Att satsa på oss? där allt man vill ha likställs med att man väljer bort sin partner är en ganska skev bild av verkligheten. För verkligheten är att jag väljer min partner och dennes bagage - där dennes föräldrar, husdjur, barn, traumatiska händelser, minnen, upplevelser osv ingår. Verkligheten är inte att ens partner (och en själv) är isolerade i en bubbla och någon som vill skapa en sådan miljö kring sin partner bör man akta sig för. Istället för att kontrollera sådana faktorer/ändra på andra så kan en sådan partner börja jobba på sin självkänsla och acceptans av sånt som får ens partner att må bra - alternativt inse att det inte var ngt för den och lämna partnern istället för att ställa krav som TAR från ens partner. Det är inte kärlek.