Praktiska åtgärder för minskat familjevåld och ökad jämställdhet?

Samhällsdebatten har med rätta aktuellt och återkommande tagit upp problemet med fysiskt familjevåld och de skador och f n cirka 30-talet direkta tragiska dödsfall per år som detta orsakar. Trenden är långsiktigt minskande  och frågan är vad som kan göras mera för att fysiskt familjevåld ska kunna förhindras och beivras. Framför allt vill vi ju alla minska fara och trauma för offer och närstående till förövarna. Tyvärr är debatten mycket ofta till 90% full av allmänt förfasande och prat om hårdare straff. Praktisk kunskap om mekanismer och förslag på samhällsåtgärder för att förhindra och stötta familjer i kris, ofta just i separationer, lyser med sin frånvaro.

Samhällsdebatten fokuserar på det fysiska familjevåldet och nämner mer sällan det omfattande och grymma psykiska familjevåldet. Skadorna på de drabbade är ofta djupa och långvariga. För närvarande tar cirka 1700 medborgare livet av sig varje år, och vad jag förstår undersöks nu hur många huundratals av dessa som har koppling till psykiskt våld, ofta i samband med separationer och grymt umgängessabotage. Psykiskt familjevåld utreds sällan av polis, syns knappt i statistiken och skuld läggs ofta på offren. Vi borde verkligen lyfta ämnet om vi vill förbättra samhället. 

Både fysiskt och psykiskt våld i nära relationer handlar om tvång och kontroll över närstående. Förövare finns inom alla samhällsklasser och av båda könen. 

Jag tycker debatten borde breddas och inte fokusera ensidigt på en sorts famijevåld. Medlingssamtal borde vara obligatoriska vid separationer för barnfamiljer, viten för överträdelser av överenskommelser, mer kunskap behövs vid socialtjänster, familjerätter och domstolar för att förstå att familjevåld inte alltid ser ut som fördomar och stereotyper enkelt föreslår. Vad tycker ni?