Om detta fortsätter, hur tänker du förklara det för döttrarna sen när de blir äldre och förstår mer? För de kommer ha frågor.
Din yngsta förtjänar också kärlek och respekt och en fin barndom, som du ömmar för gällande första dottern...
Hoppas din man finns där 110 % för dem..
Känns som det yngsta barnet liksom är inget för dig? Hur kommer hennes liv bli...? Det är ditt barn, din bebis, som önskar sig en mamma mest av allt... varför tänker du endast på ettan som om hon är värd nåt inte barn två är?
Depression eller ej, känns så oerhört egoistiskt detta. Du är över 40, men låter väldigt omogen..
Jag blir så lessen för båda flickornas skull.
Och all den glädjen som barn ger, som du nu missar för att leva i det förgångna. Inte klokt ju
Problemet är väl att du redan bestämt dig för att det inte finns någon hjälp att få, att det bara blir värre. I dina inlägg skriver du flera ggr om hur dina barn inte kommer ha någon mamma i framtiden. Jättesorgligt.