Han favoriserar sitt äldre barn

Eftersom denna förändring skett över en natt så tänker jag att pappan kanske har någon form av depression som gått ut över barnet i form av dålig anknytning.

Jag vill råda dig att söka professionell hjälp. Vill han inte det så får du förklara att du inte ser några andra alternativ än separation pga hans relation till barnet.

Om någon av hans familj eller vänner ser problemet så kan det nog vara bra att de går in och talar med honom.

Du kan inte leva på detta sätt. Däremot tror jag absolut ni kan få hjälp med detta om han är beredd att ta den hjälpen.

Men det bygger också på att du orkar kämpa dig igenom detta. Förändringen kommer inte gå på en natt och det är fullt förståeligt om du inte orkar mer

Anledningen till att iaf jag misstänker att pappan beter sig på detta sätt pga psykologisk krasch är för att ts beskriver det som att förändrades över en natt och inte visat dessa tendenser alla tidigare.

Givetvis beter sig sambon långt ifrån okej. Men många gånger vill man som partner fanatiskt ge det en chans och fortsätta sitt förhållande. Och om ts vill det så är enda sättet att söka hjälp och förstå varför han beter sig som

Han gör.

Beror det på en depression så kommer han med hjälp kunna ändra sitt beteende och bli den man ts planerade barn med och älskar. Förändrar han sig inte sånger

Ts lämna. Svårare än så är det inte.

Och ts kanske känner att hon aldrig kommer kunna ha samma relation till honom pga hur han betett sig. Isf är det troligen bättre att bara lämna honom på en gång.

Jag talar av egen erfarenhet när jag pratar om förlossningsdepression. Min man fick det och det tog 1,5 år innan han började få en rimlig relation till barnet. Han insåg dock själv problemet efter en hel del påtryckningar från mig när barnet var väldigt litet. Ändå tog det så lång tid. Så ts behöver som sagt vara beredd på att relationen till barnet inte kommer lösa sig över en natt.

Är hon beredd på det och beredd på att förlåta honom? Ja då kanske det är värt att ge honom ett försök

Nej det är inte ovanligt hos män. Däremot talas det inte om. Är vad min kontakt på familjeenheten sade när jag var i den situationen.

Sedan är det säkerligen ovanligt att få det innan barnet föds som man. Men ingen omöjlighet.

Ts måste välja om hon vill kämpa för detta eller inte. Och om hon vill det, reda ut om mannen är villig att kämpa för detta.

Det är fullt förståeligt om ts väljer att lämna nu på studs. Men jag tycker att man också måste kunna diskutera att det kan vara så att mannen beter sig som han gör på grund av psykiskt mående. Och om det skulle vara så så betyder inte det heller att ts bara skall acceptera läget. Hon måste avgöra själv om det för henne finns hopp att få tillbaka den relation hon hade till honom innan och om hon orkar kämpa sig igenom tiden fram tills dess