Kidnappning?

Tänk vad smidigt både farföräldrarna och pappan kunnat lösa detta om de kontaktat mamman och sagt: Johan kunde komma loss ändå och ta hand om lilla Olle den här helgen, han kommer och hämtar honom om 30 minuter. Vi vet att han egentligen ska hämta barnet hos dig men är det ok att han hämtar honom hos oss denna gång? Så lämnar han Olle hos dig imorgon kl 14.

Öppen kommunikation och en vilja till dialog. Är det så svårt för de tre?

Varför håller farfar och farmor på och vägrar svara öppet? Smsar bara nån lam ursäkt? Varför svarar inte exet på samtal?

Det är klart att man som mamma vill veta vad som händer och vem det egentligen är som har barnet?

Man märker så tydligt vilka olika krav det är på pappor och mammor.

Nja jag förstår att du vill vrida till det jag säger till något annat. Jag har sett och hört så många liknande historier som den TS berättar att jag för länge sedan tappat räkningen. Det är alltid samma sak; pappan kommer och går. Han ska ha umgänge med barnet men ställer in i sista stund. Mamman får förklara för barnet och ställa in de egna planer hon kanske hade. Plötsligt passar det för pappan att umgås, då ska mamman vara redo med barnet, annars kan hon bli anklagad för att vara samarbetsovillig. När pappan bryter avtal och löften så är det ok, man ska bara hoppas att det funkar nästa gång.

Som i detta exempel, Mamman skickar iväg barnet till farföräldrarna för att vara snäll mot dom och för att hon vill att de ska ha en relation med sitt barnbarn. Det är sagt att barnet ska komma hem efter 2,5 timme. Men så är pappan tydligen ändå där och hämtar barnet? Eller är han det, hon får inget rakt och tydligt svar av varken farföräldrarna eller pappan.

Här i tråden får hon höra att det gör väl inget? Sluta vara fyrkantig.

Sitt ner mamma och var glad att pappan hade lust att umgås med barnet, hur det nu än skedde, är vad kvinnor får höra av samhället och omgivningen om och om igen.