Ericky skrev 2021-05-30 17:48:10 följande:
Men kära du <3 Livet är fan inte rättvist ibland. 2,5 år och sen missfall är tufft. Jag var helt knäckt första dagarna på blödningen ska jag säga. Var tvungen berätta för mina vänner att vi faktiskt plussat eftersom jag kände en otrolig sorg där i början och kände att de behövde veta varför jag var låg. Nu på dag 6 av blödningen är jag på väg tillbaka, men där i början hade jag inte alls möjlighet att se något positivt i händelsen alls. Att vi faktiskt lyckats bli gravida. Det kändes som ett hån att ha försökt så länge och, som i mitt fall, kämpat hos vården under all denna tid för att få bukt på mina mellanblödningar. Lång historia kort, men man hittade en polyp på livmodertappen som jag begärde att få ta bort, och då blev vi gravida direkt. Det blev ett slag i magen att äntligen få plusset för att en vecka senare få mattan undanryckt.
Har blött lite mer igår och idag. Nu kommer det ändå så pass att jag behöver byta binda. Men inga klumpar än så länge. Hoppas att kroppen kam ta hand om allt själv.
Hur har det gått för dig efter? Har ni lyckats bli gravida på nytt? <3
Nej det här med att skaffa barn är verkligen en prövning och kan känns så himla orättvist, destu längre man får vänta destu bittrare blir man också. Ja att få ett plus efter 2,5 år var helt obeskrivligt, vill bara bli så lycklig igen..
Vi hade gjort IVF när vi fick plus, så vi har inte lyckats bli gravida efter det. Vi får inte göra någon ny återföring förrän i slutet av augusti då gulkroppscystan fortfarande är kvar och sen har kliniken sommarstängt, känns riktigt mörkt nu :(
Ja man blir verkligen knäckt efter ett missfall, jag har berättat för min chef då vi har varit på galet många läkarbesök sedan vi började försöka (har pcos) så jag fick vara hemma så länge som jag behövde iallafall, behövdes verkligen, grät i flera dagar typ.
Hur har det gått för dig? har du fått någon kontroll hos läkare ännu? <3
