• Jaybeee

    alla andra blir gravida och jag får missfall efter missfall

    Förstår precis hur du känner. Bröt ihop när jag gick på Ica maxi häromdagen och såg så många föräldrar gå där med sina barnvagnar och bebisar. Jag har precis fått MA, upptäcktes på KUB ultraljud att fostret dött i v10. Innan det har vi haft 3 missfall på rad. Var fruktansvärt att sitta och vänta i väntrummet själv innan UL och att sen få höra att hon inte såg några hjärtslag. Vi hoppades verkligen att det skulle lyckas denna gång då vi kommit till v12 istället för v6-7 som vid tidigare missfall.

    Har gjort en utredning där de inte hittade några fel, förutom ålder, precis fyllt 40.

    Min sambo är dock väldigt stöttande och lika ledsen han. Han längtar verkligen efter ett barn. Jag har barn sen tidigare men han har inga. Han brottas nu med tankar om att aldrig kunna få ett barn. Vi försöker stötta varandra i allt det här. Pratade med en kurator men ingen av oss tyckte att det gav någonting.

  • Jaybeee
    Anonym (FM) skrev 2021-05-26 08:35:56 följande:

    Jag beklagar. Jag vet själv att det är jättejobbigt att få missfall. Fick du veta om du hade många äggblåsor och bra värde på AMH-testet som man gör under utredningen? Gjorde din man ett spermietest?


    Mina äggstockar är mindre, som de blir med åldern, men det syntes äggblåsor vid UL. Mitt AMH låg på 2, vilket de sa va bra för min ålder. Min sambo fick endast lämna blodprov för kromosomanalys. Vi har inte haft några problem med att bli gravida så de ansåg inte att spermieprov var nödvändigt.
  • Jaybeee
    Anonym (Anonym GBG) skrev 2021-05-24 16:17:41 följande:

    Jaybee - vad tråkigt att höra :( Vad sa de till dig efter utredningen? Kan de sätta in nåt ?förebyggande? - typ progrestoron - även om de inte hittade nåt avvikande på testerna? Har förstått det som att vissa får det för att det inte kan skada (även om det kanske inte hjälper heller).


    Jag frågade om det finns något man kan göra, men läkaren sa nej. Hon trodde det berodde på åldern och sa att kvalitén på äggen blir sämre och det finns inget sätt att förbättra den på :(
  • Jaybeee

    quote=81142542][quote-nick]Anonym (FM) skrev 2021-05-22 15:21:40 följande:[/quote-nick]Jag förstår vad det är du går igenom till och tror att jag håller på att få mitt andra missfall nu faktiskt. Alla symptom har avtagit och jag har en tilltagande mensvärk. Väntar bara på att det ska börja blöda nu...Jag orkar fan inte längre alltså.

    I 10 månader har vi kämpat för att bli gravida och nu när jag äntligen blev det så blir det ett missfall..Så jag vet hur jävla arg, bitter och förstörd du känner dig. Att man inte orkar träffa någon utan bara vill stänga in sig. Att man inte vill se en enda jävla barnvagn till. Jag har tyvärr inga bra råd att ge, skulle själv behöva råd. Men du är i alla fall inte ensam![/quote]

    Hur går det för dig? Jag hoppas pyret vill hålla sig kvar där inne! Förstår dock precis hur du känner. Efter tidigare missfall så blir man direkt orolig när symptom försvinner eller om man börjar känna lite värk. Så otroligt jobbigt!

  • Jaybeee
    Anonym (Anonym GBG) skrev 2021-05-24 15:42:00 följande:

    Jag beklagar verkligen och känner verkligen igen mig i din situation. Har genomgått ett MA och två MF i september 2019, oktober 2020 samt februari 2021. Jag är 34 och känner som dig - det finns ingen tid att pausa och vänta på att psyket ska läka (vilket jag förövrigt aldrig tror att det helt gör). Vid första graviditeten var vi glada och förväntansfulla men de två senaste har bara bestått av ren och skär ångest och såklart en otrolig sorg och känsla av misslyckande när det visar sig att det inte gick vägen (den här gången heller...). Vi har precis genomfört en utredning vilket man har rätt till efter 3 missfall - har dock inte fått provsvaren ännu. Rekommenderar dig att göra det för att åtminstone kunna utesluta att det ?finns någonting man kan göra? även om jag förstått det som ganska ovanligt att det hittar nåt. Jag misstänker nu att jag är gravid igen (inte vågat testa ännu) - men kan inte ens känna mig glad. Genast börjar ångesten komma krypande och det känns nästan som jag tar för givet att det kommer gå åt helvete denna gången också. Trots en fantastisk kille vid min sida känner man sig så otroligt ensam i situationen, och precis som du säger så blir man bitter över alla andra som det tycks gå så lätt för. Det äter verkligen upp en inifrån och tar över hela ens liv.


    Håller tummarna för dig! Känner så igen mig i din ångest och dina känslor. Man både hoppas på ett plus och är rädd för att behöva gå igenom allt igen. Tycker det är okej att inte känna någon glädje. Jag tror inte jag kommer kunna känna mig glad förrän vid ett RUL där allt är bra, men inte ens då tror jag oron kommer släppa.
Svar på tråden alla andra blir gravida och jag får missfall efter missfall