Inlägg från: Anonym (Camilla) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Camilla)

    Jag har inte tid!

    Jag har varit ungdomsledare innan mina barn kom - DÅ hade jag tid. Idag, nä, inte alls på samma sätt plus att jag har varit utbränd ett par gånger så orken finns inte mer än min familj. Jag är inte ensam förälder att ha gått in i väggen, men det glömmer alla "friska" bort och kastar på oss föräldrar både det ena och andra. Har flera vänner vars barn har fått sluta i sporter de älskat - PÅ GRUND AV att föräldrarna blivit nästan livegna med försäljning av saker och ting, kiosker, styrelser osv.

    Jag blir förbannad för hur saker funkar idag. Visst, mina föräldrar ställde upp när jag var liten. En var tränare för laget en period och jo, vi ställde upp på nåt arrangemang också. Det var typ 2 -3 gånger per år. MEN på den tiden så behövde man inte gå diverse utbildningar för att fixa en grupp 10-åringar, det räckte bra med lite erfarenhet och sunt förnuft, det gick bra för oss ändå. Det fanns någon liten grundläggande kurs inom föreningen på nån kväll eller två plus ledarmöten ett par gånger om året - ofta förlagda till en träningskväll så man var ändå där liksom.

    Idag ska det utbildas till höger och vänster, fan och hans moster. JAG är nöjd om mina ungar gillar deras respektive sporter och motiveras att ha kul i laget och träna länge.

    Är man med som ledare är det väl självklart att man betalar en viss medlemsavgift, om än reducerad? Du är ju inte med i knyppelföreningen och betalar för att inte dyka upp? Det är ju ett intresse.

    Viss ersättning brukar finnas i sporter som behöver, exempelvis milersättning. När jag var ungdomsledare tävlade jag själv inom idrotten som senior och klubben betalade vissa av de avgifterna som lite tack för hjälpen. Visst, det var inga höga summor per år, men det uppskattades.

    Det stör mig som förälder att vi skall sitta i grupper som arbetsgrupper, koka kaffe till förbannelse, sälja salami osv - varför? Dra ner på sådant för många lokalklubbar istället! När jag berättade för mina föräldrar vad det kostar idag att vara med min gamla klubb trodde de inte att de var kloka. Förr betalade man en medlemsavgift, nån summa till lagkassan så vi fick glass/korv thats it upp till 15 typ. Jag testade en prisomräknare och konstaterade att motsvarande summa idag skulle vara ca 600-700 jämfört med när jag var 10-åring. Idag betalar vi ca 2000 för vårt barn i samma klubb. Skillnaden? Storhetsvansinne skulle jag tro. Liten klubb på liten ort som dragit på sig alldeles för mycket kostnader. Som flera andra klubbar.
    Sedan kommer Generation PEP med Kronprinsessparert och Carolina Klüft och säger att barn rör på sig för lite. Tacka 17 för det. I många bättre bemedlade områden så kanske barnen har råd och möjlighet att hålla på med 2-3 idrotter a 2000-3000 kr mer år (kläder och ev utrustning exkluderad).

    Men alla har inte det. Där har ex Generation PEP en stor del att ta hand om. Sänk medlemsavgifterna rejält, skala ner klubbarna en del, tvinga kommunerna att betala mer skötsel av verksamhetens lokaler/planer vad det nu än är. Det kommer gynna alla. Det blir fler ungar som kommer till idrotten, det finns fler föräldrar som kan ställa upp - fast färre gånger! Det blir ungar som rör på sig, som får ett sammanhang och förhoppningsvis håller sig undan skit. Föräldrarna får nya vänner att snacka med på lokala affären, Det finns fler föräldrar som kan hjälpa till och ta ett träningspass som extraledare när det behövs.

    Men när ska klubbarna förstå?
    När man blir tonåring blir det mer naturligt att själv ställa upp inom klubben och göra saker. Vara ungdomsledare, ta hand om kaffeförsäljningen eller vad det nu är klubben har. Då har man ett naturligt sätt att få in barnen i föreningen och de stannar kvar längre.
    Jag vill inte sälja medvurst, strumpor eller kryddor. Jag vill bara att mitt barn hittar rörelseglädjen med kompisarna och vad det innebär att vara ett lag i en lagsport eller en individualist i en enmanssport. Jag vill att de hittar glädjen i idrotten. För det behöver jag inte lyxiga arenor eller multiutbildade ledarföräldrar. Det räcker kort och gott med de där föräldrarna som tycker det är kul att hänga med kidsen.
    Utbildningarna kan komma senare när man kommer uppåt i åren, när man kanske behöver ha en steg 1 utbildning för 12-åringar som får räkna resultat. Jag förväntar mig inte att barnens ledare ska ta över något landslag, jag förväntar mig att de ser till att bygga ett intresse hos barnen att komma varje vecka. Det räcker långt och redan där är jag enormt tacksam. Alla vill inte till elitserien eller ta OS-guld. Har man de drömmarna så kommer man gå vidare till de klubbarna ändå, men som liten - då vill man hänga med sina kompisar.
    Jag vet vilket slit det är, men jag vet också hur enormt mycket man får tillbaks. Jag vet också precis vilka tränare jag minns med värme - det är de som väckte vårt intresse. Jag vet vilka tränare som dödade intresset - de var de som inte byggde laget/sporten med hela gruppen, utan bara med de där topp 3. De andra slutade. Vad ger det? Ingen rörelse som är så viktig.
    Shit. Lång blev det, men det har skavt i mig så in i bänken länge.
Svar på tråden Jag har inte tid!