Inte okej för henne att sonen följer med på semester

Jag ids inte umgås med så känsliga människor som kräver särskilda hänsynstaganden hit och dit så jag hade låtit henne ta huset själv och därefter helt avpolletterat henne.

Nej, sådana människor ids jag som sagt inte umgås med. Jag vill ha mitt liv så problemfritt som möjligt och personer som har den där sortens svårigheter kapar jag kvickt närmare kontakter med. I mitt ryms människor som är spontana och som klarar av och gillar snabbt skiftande händelser, sällskap osv. 

Nu säger sig ju ts fungera på liknande sätt som ångestkompisen så av den anledningen så torde det väl finnas (eller borde iaf) möjligheter att lösa problemet. Annars har de kanske inte så mycket vänskap i botten, eller vad tror du, Nja?

Nej, det hade hon högst troligt inte gjort. Men om nu så trots allt varit fallet så hade jag släppt huset till den oflexibla kompisen och skaffat mig själv något annat som jag huserat de jag vill ha med i. 

Jag har otroligt svårt för människor som känner sig obekväma med allt möjligt och gör ett stort nummer av det. 

Jag är för övrigt inte introvert och behöver inte återhämta mig efter att ha umgåtts med folk. 

Det gäller definitivt inte mig. Jag skulle aldrig drömma om att tjata om att få umgås med någon överkänslig individ som blir mentalt slutkörd av att ha folk omkring sig. Jag tjatar inte på någon annan heller för den delen. Men jag kan inte påstå att jag bryr mig värst mycket om sådana som är introverta eller har andra problem som gör att de inte ens kan hantera en sådan förändring som den i ts fall. 

Jag ids som sagt inte dadda med sådana. Därför hade jag löst som jag beskrivit. 

Ja, nu kan du ju förstås inte veta hur de allra flesta introverta gör eftersom inte ens din gedigna bekantskapskrets kan kallas för "de allra flesta". 

Ni har era erfarenheter precis som jag och andra har våra. Och - som jag ju mycket tydligt skrev - skulle vare sig jag eller någon jag känner någonsin tjata på eller truga någon som du (och din familj). 

Vad argumenterar du om egentligen? Jag har beskrivit hur jag skulle göra och mina erfarenheter - det och dem ändras ju inte av hur du tänker dig att "de allra flesta introverta" gör eller är. 

En eventuellt obehaglig upplevelse skriver du - vad är det egentligen du tänker dig ska hända?

Det är väl upp till ts och hennes man? Om de vill att sonen ska få följa med och själva bära hans kostnader så är det väl rimligen deras sak? När det nu också framkommit att ts känsliga väninna själv har en vuxen son som följer med så går det ju dessutom på ett ut.