Våga säga nej?

Tror inte psykiatrin kommer hjälpa dig med din dåliga självkänsla. Kontakta din vårdcentral och be om en remiss till deras psykolog som förhoppningsvis kan ge dig verktyg att jobba på din självkänsla.

Låssas som du har makt, att du är stor och stark och ingen kan styra dig.
Låssas du tillräckligt länge, kmr du börja tro det på riktigt och där efter flyter det på ganska bra.

Samma går med mycket, börjar med att låssas tills det kmr naturligt.
Som vara glad att gå upp på morgonen, vara glad av att städa osv.

Svara inte med en gång, utan be att få återkomma. Då kan du bestämma dig i lugn och ro, och öva in vad du ska säga.
Du kan också öva in några standardsvar att variera dig med, typ "jag ska fundera på det, men tror det kan bli svårt", "Jag tror tyvärr inte att jag hinner", "Tack för att du frågar, jag återkommer om xxx"

Kanske lättare att säga nej om du inte behöver göra det öga mot öga? Säg att du ska fundera och återkomma, och sen skickar du e-mail eller sms och säger nej.

Sen som någon annan har skrivit är det bra att öva in standardsfraser. Typ:

-Tack för att du frågar, men jag måste nog säga nej.

-Tack för erbjudandet, men tyvärr måste jag avböja.

-Tyvärr kan jag inte just den här gången, men gärna en annan gång.

-Jag är rädd att det inte funkar för mig/min familj.

-Tyvärr har vi andra planer.

Har du konkreta exempel på där det varit svårt att säga nej?

Börja i liten skala. Bestäm tex att denna månaden ska du säga nej 1 gång i veckan. Du kommer upptäcka ganska fort att det inte är så svårt, att folk accepterar och frågar någon annan. Och i de fall de inte gör det, så får du tänka att frågan var fri, med ett ja eller nej-svar och du gav ett nej. Hade det varit en order så hade det inte varit en fråga.

Om just ordet nej är svårt så går det att svara påandra sätt.

-kan du göra x idag?

- tyvärr jag hinner inte, men fråga y.

-vill du göra x?

-inte idag/inte just nu/ jag vill hellre göra y/jag har aldrig gjort det förut så bäst att någon annan gör

Jag tycker att förslaget med att säga att du behöver fundera på saken är väldigt bra. Då behöver du inte säga nej direkt och får tid att fundera på vad du vill och varför. Och kan sedan svara på mejl eller sms om direktkontakt är för svårt.

En annan fundering är om du vet vad du vill i de här situationerna? Dvs, vet du 100% säkert att du vill tacka nej men inte törs eller handlar det mer om beslutsångest och rädsla för att välja fel. Jag tror att man kan behöva bemöta problemet lite olika beroende på vad grundproblemet är.

Sen tycker ju jag att du ska fortaätta att gå i terapi, gärna kbt där du kan få konkreta övningar att utmana dig själv med.

Annars kan du ju göra sådana övningar själv. Tex utmana dig med att ta ett beslut som du står fast vid, komma med ett eget förslag, be andra om hjälp osv (beroende på vad det är som du har svårt för). Nån stans tror jag att man måste öva på det man har svårt för, för att bli bättre.