Har du levt i ett förhållande överhuvudtaget?
Har du levt i ett förhållande överhuvudtaget?
KAN vara men du kommer ingen vart juridiskt. HELT OT....men om jag får välja mellan pest och kolera *typ* att bli våldtagen i en park av ett okänt äckel eller min pojkvän...............så väljer jag pojkvännen varje dag i veckan. Min lilla gubbe som jag legat med så många gånger........
JO jag kan förstå vad våldtäkt är men OM man har turen att få välja mellan pest och kolera så är det väl 110% bättre att bli våldtagen av sin egen pojkvän än av ett okänt svin i en park? eller du kanske tänker att du väljer han i parken? Mindre traumatiskt?
Nä det är ju att välja mellan pest och kolera! Mer eller mindre traumatiskt. Jag väljer att bli våldtagen av den egna pojkvännen i 10 fall av 10. Ett okänt äckel kan ju ha sjukdomar på hela skalan och jag kan bli med barn med ngn jag inte vet vem det är. Så känner jag och andra väljer den okända i parken.....och det är vackert så
Man ska komma ihåg att om man anmäler sin pojkvän/sambo/man för våldtäkt och han inte erkänner och håller med så är det meningslöst. Ord står mot ord och det vore ju fasansfullt om kvinnans ord värde tyngre? I en demokratisk stat
Man ska komma ihåg att om man anmäler sin pojkvän/sambo/man för våldtäkt och han inte erkänner och håller med så är det meningslöst. Ord står mot ord och det vore ju fasansfullt om kvinnans ord värde tyngre? I en demokratisk stat
Han dricker för att han mår dåligt tror jag. Han har nångång berättat att en orsak varför han dricker är för den tidigare våldtäkt anklagelsen. Men då han dricker blir han allmänt obehaglig och säger alltid att han bara ska ta några öl med kompisarna och ska ta det lugnt, men kommer i stället hem stupfull flera gånger i veckan. Jag blir då besviken på honom då jag har jobb jag behöver gå till och behöver sova men han respekterar inte det. Han blir då arg när jag säger till honom då han kommer hem och han börjar ropa och ibland blir han aggressiv (inte mot mig) genom att till exempel slå i väggarna. Han borde egentligen inte heller få dricka pga hälsoskäl då de kan gå riktigt illa, så brukar bli orolig då han dricker, och han svarar oftast inte då jag skickar eller ringer till honom när han är ute och dricker, ibland om han dricker någon annan stans och inte kommer hem till natten kan det ta över 1 dygn före han svarar åt mig (hans telefon är oftast död).
Nu beror det ju på situationen också, även om det är en sambo/make. Det är skillnad mellan situationerna:
1. ett par som har haft hundratals samlag redan, ibland blir det lite hårt - men hon gillar det oftast, men inte alltid , ibland bråkar de, och det kan gå vilt till - men sedan har de hett försoningssex efteråt, ibland vill inte hon - men han tjatar sig till det, det har hänt att han har börjat ha sex med henne när hon sover - och ibland när hon har vaknat så har hon gillat det, ibland inte. Och så händer det igen, och hon gillar det inte. Ska hon springa till polisen nu, menar ni? (OBS jag beskriver inte mitt eget äktenskap nu, men väldigt många äktenskap/förhållanden fungerar trots allt på detta sätt. Även när frun har egen inkomst och skulle kunna lämna mannen om hon önskade det.)
2. Mannen blir plötsligt helt förändrad, t.ex. efter att ha druckit eller tagit en drog. Han blir konstig på ögonen. Frun har aldrig förr sett honom sådan. Hon blir skräckslagen. Han förgriper sig på henne med våld, och hon får fysiska skador förutom rädslan. I detta fall känner jag, att det är viktigt att kvinnan kommer ifrån detta fort, men även att mannen får hjälp. Dock kanske jag, om det var jag, skulle försöka med vården före polisen. Risken finns förstås att vården polisanmäler, och då får det väl bli så.
Jo, men man måste ju vara lite realistisk också. Tänka på vad som kommer att hända EFTER polisanmälan. Blir det bättre för mina barn och mig själv då, eller kan det till och med bli sämre? Riskerar jag att han misshandlar barnen för att hämnas på mig, när han får ha dem ensam efter separationen (vilket han antagligen kommer att få ha, eftersom brottet inte var riktat mot dem, eller mot barn överhuvudtaget)? Riskerar jag att bli hemlös? Riskerar jag repressalier från hans släkt/klan (mycket viktigt att tänka på om mannen tillhör "vissa" kulturer)?
Att bara polisanmäla utifrån någon "princip", och samtidigt bida ris åt sin egen rygg, skulle jag inte göra. Du har inte heller svarat på vad du skulle göra, för att hjälpa en kvinna som du har rekommenderat att polisanmäla - efteråt? Jag antar att det beror på, att du i praktiken inte är beredd att göra något?
Du får läsa om mina inlägg om du inte har förstått dem. Är du personligen beredd att skydda en kvinna som anmält - och sedan inte får något skydd av samhället? Säkerligen inte. Men prata går bra...
Du får läsa om mina inlägg om du inte har förstått dem. Är du personligen beredd att skydda en kvinna som anmält - och sedan inte får något skydd av samhället? Säkerligen inte. Men prata går bra...
Det är bättre att hon blir mördad? Och mannen får livstids fängelse? Och barnen hamnar i fosterhem? Reality check, någon..?
Kanske, men man måste ordna säkerheten INNAN man gör det. Det vill säga se till att man har någonstans att ta vägen, en säker plats. Och även att man får med sig barnen dit, så att de inte blir kvar med honom i bostaden.
Det är nämligen också så, att det inte är så lätt att ta tillbaka en anmälan, för ett brott som går under allmänt åtal. När du väl sitter där på polisstationen och har gjort anmälan, och det visar sig att dom inte tänker åka direkt och häkta karl'n, och ge dig ett löfte om beskydd så att du aldrig behöver vara ensam med honom mer - då är det för sent att backa. De kommer att utreda det ändå, och då får han veta att du har anmält.
Ni verkar leva lite i en rosa fantasivärld här...
Det finns kvinnojourer, men platserna räcker inte ens i närheten till för behovet. Just nu är det för övrigt värre än någonsin, eftersom antalet kvinnor som kan bo där samtidigt, måste begränsas kraftigt på grund av covid-19. Och som jag skrev förut: kvinnojouren är bara till för det akuta skedet. De har ett stort tryck på sig att ta in fler akuta fall, och då måste tidigare inskrivna skrivas ut. Även om dessa inte har någonstans att ta vägen .
Sedan tror jag inte heller att ni här - som antagligen aldrig upplevt detta på riktigt - vet vilket trauma det är att flytta in på en kvinnojour..? Det är inget som förväntas, av kvinnor som har utbildning, jobb, ett normalt socialt liv, saknar missbruksproblem o.s.v.. Det blir väldigt svårt att ta upp detta på jobbet, på BVC, barnens skola, med släkt och vänner etc., att du numera bor på en kvinnojour, att du inte vet hur länge du ska bo där, att du inte vet var du ska bo sedan, att du inte har någon fast adress... Steget är OERHÖRT stort för de flesta, att ta sig till en kvinnojour. Och det är som sagt ändå bara första steget.
Dessutom är det så, att kvinnojouren vanligen inte heller är en idyllisk plats, där alla kvinnor håller ihop och underlättar för varandra, nu när de kommit ifrån den Store Stygge Mannen. Många kvinnor som kommer dit är inte bara passiva offer, utan de har ofta missbruksproblem och kriminalitet i bagaget, psykiska problem, diagnoser som ADHD och FAS; de vara högljudda, aggressiva, utåtagerande och i värsta fall farliga. Detta gäller för övrigt även utredningshem och HVB-hem för familjer. Det blir rena eländet för snälla och ordentliga kvinnor som placeras där, och som inte alls passar in. Tänk TV-serien "Kvinnofängelset"...