Är detta våldtäkt?

Han behandlade dig illa i alla fall. Sen hur man ska kategorisera det är jag inte säker. Hur länge har ni varit ihop när det hände? Är du fortfarande ihop med honom? Är du rädd för honom, litar du på honom?

Det är domstolar som avgör brottslig handlingar i Sverige. Om de finner att det inte är styrkt att det var en våldtäkt så är det ingen våldtäkt.

Min åsikt är fullständigt irrelevant i sammanhanget. Domstolen avgör.

Nej, det är inte våldtäkt.

Rättssystemet kommer inte att döma honom så då är det ingen våldtäkt.

Han kommer inte att dömas iaf.

Det bästa hon kan göra är att göra slut och gå vidare.

Nja, det ÄR trots allt skillnad om det händer inom en relation, och om det skulle vara någon vilt främmande som skulle förgripa sig på en i en liggvagn på tåget t.ex.. I det andra fallet är det solklart våldtäkt, men om det är en relation så är spektrat mer flytande mellan "låter sig övertalas", "ställer upp för husfridens skull" o.s.v. - och våldtäkt.

Jag skulle göra slut och ta mig ifrån denna relation, men inte polisanmäla - något som bara skulle skapa stora problem för både honom och dig. Det är onödigt. Polisanmäla en man som jag hade en relation med, skulle jag bara göra om han var farlig och jag behövde samhällets hjälp med bostad, hemlig adress, ny identitet, polisbeskydd och sådant. Det är typ det sista man gör. 

Vad är det du pratar om? Samla på sig en dom?

Fast ofta blir det mer problem än det är värt, i dessa fall. T.ex. måste man sitta i rätten och berätta varje detalj, inför publik. Förundersökningen blir offentlig; någon lustigkurre kommer säkert att lägga ut den på Flashback och sedan kan alla man känner gotta sig åt detaljerna. 

Kanske finns det gemensamma vänner som man förlorar genom anmälan, kanske är man vän med hans syskon eller andra släktingar - och blir osams med dom...

Visst, det går att diskutera att man borde anmäla av allmänna, feministiska skäl, men man måste tänka på sig själv också. Även i mer allvarliga fall, faktiskt. Jag har t.ex. en kollega - hon är i 60-årsåldern nu, detta hände för mer än 20 år sedan. Hon blev misshandlad av sin man, berättade det för sina väninnor - och typ alla sa att "du måste anmäla". De använde sådana argument som du, att man måste göra det för andra kvinnors skull. Detta slutade med att han hotade att döda henne, och att hon blev tvungen att skaffa sig skyddad identitet, bli flyttad av polisen till en annan ort o.s.v., med allt vad det innebär. (Att hon vågade berätta för oss nyligen, beror på att mannen nu avlidit. Men det blev många år av rädsla.)

Hon säger, att det hade varit mycket bättre om hon inte hade anmält. Hon hade kunnat lirka med honom, och ta sig därifrån ändå, utan att han skulle bli så rasande att han bestämde sig för att döda henne. Det intressanta är också, att INTE EN ENDA av de kvinnor som uppmuntrade henne att polisanmäla, ville ha henne som inneboende under tiden som det tog innan han kom i fängelse (han fick alltså vara på fri fot). De var rädda för mannen, ville inte bli inblandade när det kom till kritan. Så mycket var den feminismen värd!!!

Han dricker för att han mår dåligt tror jag. Han har nångång berättat att en orsak varför han dricker är för den tidigare våldtäkt anklagelsen. Men då han dricker blir han allmänt obehaglig och säger alltid att han bara ska ta några öl med kompisarna och ska ta det lugnt, men kommer i stället hem stupfull flera gånger i veckan. Jag blir då besviken på honom då jag har jobb jag behöver gå till och behöver sova men han respekterar inte det. Han blir då arg när jag säger till honom då han kommer hem och han börjar ropa och ibland blir han aggressiv (inte mot mig) genom att till exempel slå i väggarna. Han borde egentligen inte heller få dricka pga hälsoskäl då de kan gå riktigt illa, så brukar bli orolig då han dricker, och han svarar oftast inte då jag skickar eller ringer till honom när han är ute och dricker, ibland om han dricker någon annan stans och inte kommer hem till natten kan det ta över 1 dygn före han svarar åt mig (hans telefon är oftast död).

Det handlar fortfarande inte om att någon tycker att något är OK - jag är för övrigt Sd, och hade jag fått bestämma så hade klankulturerna aldrig fått komma in i Sverige från början. Det handlar om att vara lite streetsmart, att skydda sig själv och sina barn. Samhället gör inte det nämligen, det finns en övertro på vad samhället kan och får göra.

Det finns t.ex. kvinnor som blivit hemlösa efter att de inte längre fått bo kvar på en kvinnojour. Offentliga boenden får egentligen inte skriva ut personer till ingenting, men det görs ändå. En lägenhet kan man inte få om man inte har tillräcklig inkomst. Soc garanterar inte längre hyran - det gör de bara om det handlar om "flyktingar". En svensk kvinna utan funktionshinder etc. anses kunna klara sig själv, men kan ofta inte det. Dessutom är det lång kötid till en hyreslägenhet. 

Kvinnan får då välja mellan att bokstavligt talat leva på gatan, och försöka få en plats på natthärbärgen tillsammans med missbrukare, psykiskt sjuka, kriminella o.s.v., och att gå tillbaka till mannen - som nu är argare än någonsin efter att han blivit anmäld. 

Många tror också att det ska hända massor så fort man anmäler - mannen ska häktas, och sedan ska han föras direkt från häktet till fängelset, där han ska förvaras i flera år utan permissioner. Men i verkligheten är vårt kriminalvårdssystem mycket slappt. Om det "bara" rör en misshandel av normalgraden, eller ett brott som inte kan styrkas, så kommer mannen snart att sättas på fri fot igen. Kanske redan efter det första polisförhöret. Och då är han farligare än någonsin - och kvinnan måste bli ensam med honom i bostaden?

Nä. Det är mycket smartare att eftersträva en så "vänskaplig" skilsmässa som möjligt. Finns det gemensamma barn så är detta ännu viktigare, för annars kan mannen låta sin ilska gå ut över dessa. 

I detta sammanhang kan nämnas, att t.ex. Tyskland har så kallat "förvaringsstraff" för upprepade brott mot kvinnor. Det behöver inte handla om mord eller ens grov misshandel eller grov våldtäkt. Om tillräckligt många brott styrks (tror det är tre), så "säkerhetsförvaras" mannen i många år, och får inte heller några obevakade permissioner. Detta gör att kvinnor vågar anmäla där, i större utsträckning än i Sverige. (Men de tyska kvinnorna tar ju fortfarande risken att en skicklig advokat får mannen frikänd...)

Du får läsa om mina inlägg om du inte har förstått dem. Är du personligen beredd att skydda en kvinna som anmält - och sedan inte får något skydd av samhället? Säkerligen inte. Men prata går bra...

 Tror du att folk är så jäkla korkade att de köper ditt BS eller tror du på det själv?

Kanske, men man måste ordna säkerheten INNAN man gör det. Det vill säga se till att man har någonstans att ta vägen, en säker plats. Och även att man får med sig barnen dit, så att de inte blir kvar med honom i bostaden.

Det är nämligen också så, att det inte är så lätt att ta tillbaka en anmälan, för ett brott som går under allmänt åtal. När du väl sitter där på polisstationen och har gjort anmälan, och det visar sig att dom inte tänker åka direkt och häkta karl'n, och ge dig ett löfte om beskydd så att du aldrig behöver vara ensam med honom mer - då är det för sent att backa. De kommer att utreda det ändå, och då får han veta att du har anmält. 

Ni verkar leva lite i en rosa fantasivärld här...

Ska man lyssna på vad polisen och många andra säger om det?
Nepp, det är dubbelanonym på FL som är den enda godkända experten, enligt h*n själv.

 Tror du att folk är så jäkla korkade att de köper ditt BS eller tror du på det själv?

 du vill verkligen inte att våldtäkter i relationer ska anmälas, vad sitter det i?

 Jo, det är ju klart att polisanmälan kan skapa stora problem för den som våldtar och det är inte konstigt att den som den som våldtar tycker det är onödig men jag är nyfiken på varför vissa är så emot att polisanmäla våldtäkt och varför vissa låtsas att samtyckeslagen inte gäller i relationer...