Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

Ännu en tråd av en man som inte har en fru som vill vara gift eller i ett förhållande.

Förstå mig rätt, hon säger att hon vill det, hon säger att hon älskar mig...

Men hon förstår inte att sex är lika viktigt i ett förhållande som alla andra saker man gör i ett förhållande.

Jag undrar lite vad som skulle hända om jag började skita i bröllopsdag,  morsdag, födelsedagar etc. då det inte är viktigt för mig. Jag menar om sex inte är viktigt för henne, och hon aktivt gör valet att helt sonika skita i att vi är två i detta förhållande. Varför skulle jag då behöva göra saker jag inte vill. 

Alltså ärligt, vad är skillnaden? Förklara gärna för jag ser ingen.

Jag har skrivit och läst otaliga gånger på det här forumet, och det är alltid samma visa. Skilj dig, skaffa en vid sidan etc. etc.

Men jag älskar min fru, öven fast hon skiter totalt i mina känslor så älskar jag henne. Jag älskar min familj. Jag skulle aldrig vilja dela på den om jag fick bestämma.

Vad jag funderat senaste dagarna på är dock varför fortsätter man? Jag menar inte förhållandet etc. Jag menar totalt sett.

Vad fyller jag för funktion? Jobbar hemma precis som en majoritet, träffar ingen. Har inget sexuellt umgänge med min fru. En kyss då och då på sin höjd. Inte ens smekningar, oralt eller något sådant. Alltså inget.

Jag har mina barn. Så jag antar att det är därför man fortsätter att existera. Att jag ska finnas för någon annan har jag vetat om, det skriver man på när man skaffar barn. Man kan då inte göra det egoistiska och avsluta detta kapitel (eller alla kapitel för den delen).

Man är ett skal. Ett skal som jobbar, lagar mat, städar, finns där. Men som inte får något i utbyte förutom kärlek från barnen.

Helt ärligt, situationen som den är börjar påverka något enormt. Det är liksom allt på en gång nu. Tror jag bara behöver skriva av mig. Inget kommer att ändras. Men jag måste se över vad min existens uppfyller.

Det är nog bra att jag jobbar hemma.

Att inte vilja ha sex är ju oxå oförenligt med att förhållande för de allra flesta.

Ja, det verkar vara den vanligaste åsikten från män här i tråden. Jag vet inte hur vanligt det är i verkliga livet men jag har i alla fall en man som inte har så bedrövlig syn på sex, så det finns tack och lov

Tvärtom, Min lust ökar när jag har sex endast när jag vill. Tänk det du!

Risker med ditt synsätt är att din/dina kvinnor tappar lusten för sex och kommer tröttna på dig.

Förstår jag dig rätt att du inte haft sex på 20 år och ändå tänker att din syn om sex som underhåll är konstruktiv....

Fast jag hade heller inte skiljt mig när min förra relation nått 20 år.

Finns människor som stannar i dåliga relationer länge, både sexlösa, destruktiva, ja, tom våldsamma.

Människor som har högre krav på sex än att det ska vara lika trist uppgift som att städa och måla hus, skulle nog må riktigt dåligt i din relation.

Fast förmågan att ha en lång relation och förmågan att att hålla igång ett långt sexliv är verkligen inte samma.

Halva din relation är ju din partners förtjänst.

Personligen blir jag oerhört stressad om en man skulle kräva sex och se det som något jag "behöver" ställa upp på. På samma sätt finns det säkert saker jag gör som är avtändande och stressande.

Detta är intressant. För nu pratar du om kärlekens språk. Och det finns dokumenterat 5 olika sätt som folk visar kärlek på. Som är kärlek för dem.

1 fysisk beröring

2 gåvor

3 tid

4 tjänster

5 ord

Så om du är kategori 1, dvs att du visar och känner kärlek genom att vara fysisk men du har en partner som är en kategori 4 som kanske främst visar sin kärlek genom att städa huset, laga den där goda maten, köpa dina favvo chips så kommer det bli en missmatch om ni inte förstår varandras tolkning av kärlek.

Du skriver att ett sätt att ge kärlek är att tillfredsställa sin partner. Men om du har en partner som inte är i samma kategori så kommer det blir svårt för hon kommer visa dig kärlek på det sätt hon tolkar kärlek på.

Och det kan var fallet med TS. Han kanske får kärleksförklaringar i form av tid, tjänster och gåvor av sin fru. Det är kärlekshandlingar av henne. Och hon känner sig då älskad om han uppvaktar henne på födelsedagsfika ger den där presenten. Men han ser det inte eftersom kärlek för honom främst är fysisk beröring och då tolkar han bristen på detta som att hon inte älskar honom längre.

Det finns faktisk bara en enda sak här som kan rädda relationen och få den på rätt körl: KOMMUNIKATION. För troligtvis går TS och frun just nu runt med massa saker i huvudet och gissar vad den andra tänker och känner.

Jag tror inte man kan kommunicera fram lust. Antingen så finns den där eller så finns den inte.

Det är nog sällan så att man hittar tillbaka till sin lust för den andre om den slocknat.

Jag tror snarare på att ni ska prata med någon för att komma fram till hur ni vill ha det i ert förhållande, dvs om ni ska fortsätta ihop eller gå isär. En bra terapeut kan ju få paret att bli överens oavsett vad man kommer fram till. Ni har ju ändå barn och behöver samarbeta om dem.

Tror inte det handlar om den andres behov utan om det egna begäret. När begäret efter den andre har försvunnit (av olika skäl) då är det försent. Hur ska man kunna prata sig till ett begär? Förstår inte det. Känns som en omöjlighet.

Hur menar du nu? Så du menar att hennes begär har slocknat för att respekten har försvunnit.

Ledare för familjen? Vilket larv. 

Vilket endimensionellt resonerande. Jag behöver definitivt inte någon ledare, har aldrig gjort och för mig är det helt andra saker som definierar en bra man. Men så är jag en högst kapabel kvinna. Ser upp till? Vad larvigt.

Brukar vara den typen av självutnämnda "starka" män som du gör anspråk på att vara som är de största fjantarna. Men nu är det ju inte starka, självständiga, oberoende, intelligenta kvinnor med god självkänsla och stort självförtroende och egenvärde som sådana män brukar närma sig. Det hade gått väldigt dåligt för er om ni gjort det. 

Jag är lyckligt gift sedan massvis med år tillbaka. Som sagt, det är bara fjantar som resonerar som du gör. 

Det torde stå klart för till och med den mest ovetande av menigheten att det inte är jag av oss två som är en typiskt svag person. 

Jag kan livligt föreställa mig hur du "leder" familjen.