Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

Ännu en tråd av en man som inte har en fru som vill vara gift eller i ett förhållande.

Förstå mig rätt, hon säger att hon vill det, hon säger att hon älskar mig...

Men hon förstår inte att sex är lika viktigt i ett förhållande som alla andra saker man gör i ett förhållande.

Jag undrar lite vad som skulle hända om jag började skita i bröllopsdag,  morsdag, födelsedagar etc. då det inte är viktigt för mig. Jag menar om sex inte är viktigt för henne, och hon aktivt gör valet att helt sonika skita i att vi är två i detta förhållande. Varför skulle jag då behöva göra saker jag inte vill. 

Alltså ärligt, vad är skillnaden? Förklara gärna för jag ser ingen.

Jag har skrivit och läst otaliga gånger på det här forumet, och det är alltid samma visa. Skilj dig, skaffa en vid sidan etc. etc.

Men jag älskar min fru, öven fast hon skiter totalt i mina känslor så älskar jag henne. Jag älskar min familj. Jag skulle aldrig vilja dela på den om jag fick bestämma.

Vad jag funderat senaste dagarna på är dock varför fortsätter man? Jag menar inte förhållandet etc. Jag menar totalt sett.

Vad fyller jag för funktion? Jobbar hemma precis som en majoritet, träffar ingen. Har inget sexuellt umgänge med min fru. En kyss då och då på sin höjd. Inte ens smekningar, oralt eller något sådant. Alltså inget.

Jag har mina barn. Så jag antar att det är därför man fortsätter att existera. Att jag ska finnas för någon annan har jag vetat om, det skriver man på när man skaffar barn. Man kan då inte göra det egoistiska och avsluta detta kapitel (eller alla kapitel för den delen).

Man är ett skal. Ett skal som jobbar, lagar mat, städar, finns där. Men som inte får något i utbyte förutom kärlek från barnen.

Helt ärligt, situationen som den är börjar påverka något enormt. Det är liksom allt på en gång nu. Tror jag bara behöver skriva av mig. Inget kommer att ändras. Men jag måste se över vad min existens uppfyller.

Det är nog bra att jag jobbar hemma.

Det där med parterapi lär väl knappast förändra något. Har man en partner som inte är intresserad av sex är det tyvärr katastrof för förhållandet.

Det handlar inte om att försöka partnern att förstå - det hjälper inte eftersom man aldrig kan förstå om man inte varit i samma sits själv.   Och vad skulle det göra för nytta om hon förstår - hon blir inte mer intresserad av sex för det.

Man kan välja mellan att lämna förhållandet med allt jobbigt och negativt det innebär - eller att fortsätta ett trist liv..  Det man kan göra är att skaffa sig ett lite mer eget liv med andra intressen som inte inbegriper partnern. Bara för att komma ifrån.

Problemet för många är att man vet vad man har - men lämnar man kastar man sig ut i en värld som man inte vet ett dugg om. Just därför stannar många kvar i dåliga förhållanden. Det nya livet kan ju tyvärr bli ännu sämre....

Ännu en tråd av en man som inte har en fru som vill vara gift eller i ett förhållande.

Förstå mig rätt, hon säger att hon vill det, hon säger att hon älskar mig...

Men hon förstår inte att sex är lika viktigt i ett förhållande som alla andra saker man gör i ett förhållande.

Jag undrar lite vad som skulle hända om jag började skita i bröllopsdag,  morsdag, födelsedagar etc. då det inte är viktigt för mig. Jag menar om sex inte är viktigt för henne, och hon aktivt gör valet att helt sonika skita i att vi är två i detta förhållande. Varför skulle jag då behöva göra saker jag inte vill. 

Alltså ärligt, vad är skillnaden? Förklara gärna för jag ser ingen.

Jag har skrivit och läst otaliga gånger på det här forumet, och det är alltid samma visa. Skilj dig, skaffa en vid sidan etc. etc.

Men jag älskar min fru, öven fast hon skiter totalt i mina känslor så älskar jag henne. Jag älskar min familj. Jag skulle aldrig vilja dela på den om jag fick bestämma.

Vad jag funderat senaste dagarna på är dock varför fortsätter man? Jag menar inte förhållandet etc. Jag menar totalt sett.

Vad fyller jag för funktion? Jobbar hemma precis som en majoritet, träffar ingen. Har inget sexuellt umgänge med min fru. En kyss då och då på sin höjd. Inte ens smekningar, oralt eller något sådant. Alltså inget.

Jag har mina barn. Så jag antar att det är därför man fortsätter att existera. Att jag ska finnas för någon annan har jag vetat om, det skriver man på när man skaffar barn. Man kan då inte göra det egoistiska och avsluta detta kapitel (eller alla kapitel för den delen).

Man är ett skal. Ett skal som jobbar, lagar mat, städar, finns där. Men som inte får något i utbyte förutom kärlek från barnen.

Helt ärligt, situationen som den är börjar påverka något enormt. Det är liksom allt på en gång nu. Tror jag bara behöver skriva av mig. Inget kommer att ändras. Men jag måste se över vad min existens uppfyller.

Det är nog bra att jag jobbar hemma.

Jag tycker hans få input i tråden ger väldigt negativ bild.

Det enda han kan utveckla är att "han minsann gör saker han inte vill"... Inte så konstigt att sexet dött ut, känner jag..

Du tolkar ts som fan tolkar Bibeln. Läs vad han skriver ist, och utgå ifrån det, istället för att spekulera och misstänkliggöra honom.

Ha ha

Försök du att intala dig det. Lättkränkt som få.