Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

Håller med, sex är ju vad som utmärker ett parförhållande. I annat fall kan man ju lika görna skita i att ha en partner och nöja sig med vänner.

Låter som ett enormt tragiskt liv, aldrig kunna komma en person riktigt nära, aldrig uppleva djup samhörighet med någon... utan bara hålla sig till ytliga, korta relationer som enbart baserar sig på attraktion.

Beror ju på var man drar gränsen för "glöd". Drar man gränsen vid att man måste knulla dygnet runt som man gör vid förälskelser och ofta i början av förhållanden så får man ju hoppa jävligt ofta för det vara ju bara så länge i alla förhållanden. Det är ju inte förrän förälskelsen släpper som det verkliga förhållandet börjar. Innan dess är man ju bara hög på endorfiner.

Håller dock med dig att förhållanden där man har HELT olika sexlust inte håller i längden och att det är upp till båda att försöka fixa det (om det går) inte bara den som är missnöjd. Även den som är nöjd med att leva utan sex måste ju inte att det förr eller senare kommer sänka ta död på förhållandet.

Men om man ska vara riktigt ärlig så är ju det flesta av oss lata varelser som gärna tar genvägar om det går. Och i praktiken är det ju den som saknar sex som öht upplever det som ett problem medan den som inte saknar det inte ser problemet eller ser det men känner ingen direkt incitament att rodda i det för det är ju ett ickeproblem för personen. Så visst stämmer det att man ibland behöver ge folk en spark i baken för att få dem att dra tummen ur... och ett sätt kan ju vara att sätta allt på sin spets och helt enkelt säga att det funkar inte att leva utan sex och att man få gå isär om man inte kan lösa det. Men då måste man ju oxå vara beredd att backa upp det i handling annars blir det bara toma hot som man kan ignorera för personen är ju ändå kvar.

Så svårt är det väl inte att förstå, har du aldrig hört talas om "till slut var vi bara som vänner"? 

Det är ju precis det som är poängen, det ÄR skillnad på vänrelationer och parrelationer. En parrelation kännetecknas ju av en intimitet som inte är som en vänrelation och där spelar ju sex en väldigt vilktig roll. Och det är ju klart att tar man bort den ur ekvationen så minskar intimiteten avsevärt och närmar sig en mer åt vänhållet. Bristen på sex kan ju även påverka känslorna man har för varandra och till slut finns ju inte så mycket kvar som skiljer det från en vänrelation.

Jag tror oxå de är tätt sammanlänkade men jag tror inte den ena är viktigare än den andra jag tror att brist på sex kan påverka kärleken precis lika mycket som åt andra hållet.

Nja, jag förstår vad du menar och håller delvist med men samtidigt. Om man har ett väldigt obalanserat sexlust så är ju sexbristen inte ett problem för den som saknar sexlust. Den är bara ett problem för den som har sexlust. Och människor är ju rätt ofta ganska bekväma varelser som inte gärna tar tag i saker förrän det blir absolut nödvändigt, oftast när man själv drabbas istället för bara någon annan.

Jag kan absolut tänka mig att hålla tillbaka med saker som den andra anser vara viktiga och ett problem om de uteblir kan vara ett effektivt sätt att visa vad sexbrist innebär för den andra.

Exempel:
För många människor som inte saknar sex så är bekräftelse och närhet ändå väldigt viktigt och så länge man får sitt behov av bekräftelse och närhet mättat (vilket ofta är fallet eftersom den som saknar sex försöker få personen att bli sugen) så ser man ju inte problemet i sexbrist för man drabbas ju inte av det själv. Tar man däremot bort bekräftelse och närhet från dem så ställs de helt plötsligt inför samma dilemma som den som saknar sexet. Och då blir de kanske mer benägna att försöka hitta en lösning.

PS! Nu pratar jag enbart om personer där sexet uteblir för att man inte känner för det, inte om medicinska eller psykiska anledningar. 

Tja läxan kommer ju även utebli så länge sexbristen inte är ett problem för henne oxå. Varför ska hon ta tag i något som inte är ett problem för henne?

Japp när TVÅ upplever ett problem i förhållandet istället för bara EN så är oddsen att man tar tag i det betydligt större än när bara en är missnöjd.

En realtion har visst råd att ta en sån smäll och ju tidigare den sker desto bättre, för en relation där man inte vågar ta konflikter och vända på "otrevliga" stenar kommer bara ruttna långsamt inifrån. Den enda skillnaden är en snabb död eller en lång och utdragen död. Men dö kommer den garanterat göra.

Vad får dig att tro att jag har en sån situation? Det har jag inte, vi knullar ofta och länge min särbo och jag och är väldigt kompatibla sexuellt. Dock behöver man inte vara i en sån situation eller vara relationsexpert för att inse att ett problem behöver bli ett problem för båda om man vill att båda ska engagera sig i att lösa det för så är det i ALLA andra sammanhang oxå. 

Precis, dessutom är det stor skillnad på att förstå ett problem rent intellektuellt och att själv drabbas av det. När man själv drabbas av det så tar det betydligt hårdare skruv och man får en betydligt bättre förståelse för det både ur ett rationellt perspektiv och ett känslomässig perspektiv.

Att förstå något och att själv uppleva något är två helt skilda saker

Jadu, om du inte kan förstå skillnaden mellan sex och onani så tror jag ingen av oss kan förklara problemet för dig, det vore som att försöka förklara musik för en som fötts döv eller förklara färger för en som fötts blind. Det finns lixom ingen grund att stå på.

För att sex och onani är två helt skilda saker. Om du inte förstår skillnaden så kan vi inte hjälpa dig med det

Fast å andra sidan så är det kanske inte så konstigt om man låter negativ om man gått med ett problem väldigt länge. Tyvärr är det ju oftast inte förrän läget blir riktigt illa som man söker hjälp av andra och då har en hel del frustration och irritation smugit sig in och det är inte så lätt att vara objektivt.

Jag tycker vi ska vara försiktiga med att lägga all skuld på sexbristen på TS, oavsett vilken anledning hans fru har till sin ovilja att ha sex så ÄR det ändå ganska dumt att förvänta sig att ens partner leva utan sex bara för att man själv inte vill. Någonstans måste man ändå fatta att den andres sexlust inte kommer försvinna för att man själv inte vill och att det förr eller senare kommer döda förhållandet.

Men du kan låta honom gå utan dig och så skaffar du dig någon du matchar bättre med.

Dessutom är problemen du och ditt ex haft specifikt för er två och just er förhållande och inget allmängiltigt för alla förhållanden. TS är inte ditt ex och du är inte TS fru.

Att inte vilja ha sex är ju oxå oförenligt med att förhållande för de allra flesta.

Ja relationsproblem är ofta komplexa och just därför är det ju kanske bra att inte dra för stora slutsatser på några få ord någon sagt eller skrivit. 

Vad hans fru tänker vågar jag inte uttala mig om, det kan vara som du säger men det kan oxå vara så att hon är medveten om risken men struntar i att göra något åt det förrän det blir akut och ett problem för henne oxå. Ungefär som en rökare som är medveten om att rökning skadar men tar inte tag i det förrän man får akuta besvär.

Du slutade nog läsa efter halva meningen för du verkar ha missat "för de allra flesta". Det finns säkert de som är asexuella men de är nog ganska få. De allra flesta skulle nog aldrig inleda en relation med någon som är asexuell.

Självklart blir inte sexet bättre än vad man gör den till och självklart påverkas sexet av relationen, men en relation påverkas ju lika mycket av utebliven sex om man är osynkade i sexlust. Det går åt båda hållen. Att undanhålla sex är lika destruktivt som att undanhålla närhet och bekräftelse. 

Jag tycker båda har bra poänger.

Pappa har en poäng i att man inte alltid måste vara megakåt för att ha sex, ibland kan man ha sex fast man själv inte är supersugen för sin partner skull och för att man själv njuter av att ge sin partner njutning.. OBS! Det betyder inte att man ska tvinga sig själv till sex om man avskyr det, gör ont, etc... men ni förstå kanske vad jag menar.. jag tycker det måste finnas lite vilja att offra lite för varandra i ett förhållande, allt måste inte alltid handla om min vilja och mina rättigheter i universum.

New Dawn har en poäng i att man inte ska tvinga sig själv till något man absolut inte vill och att det är lite sjuk människosyn att öht tända på att någon tvingar sig själv till något den absolut inte vill. Jag skulle själv aldrig vilja ha sex med någon som inte vill ha sex, det skulle kännas som våldtäkt och jag skulle förmodligen inte ens få stånd. Då drar jag nog hellre en runk eller skiljer mig.

Fast om din man vill ha sex ofta och du är nöjd med en gång om året så spelar det nog ingen roll vad du vill, din man kommer nog lämna dig ändå. Så allt handlar kanske inte alltid om vad man själv vill utan snarare om vad båda vill?

Dock har du en poäng i att skita i vad hon vill och bara tänka på sin egen lust är precis lika destruktivt. Ibland är nedsatt sexlust en konsekvens av att man inte är nöjd med sin relation.