Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?
Jag tycker att det är fel att förutsätta att den utan sexlust inte lider. Jag har ingen sexlust och jag lider oerhört av det. Både för min egen skull och min partners.
Jag tycker att det är fel att förutsätta att den utan sexlust inte lider. Jag har ingen sexlust och jag lider oerhört av det. Både för min egen skull och min partners.
Du har mina sympatier om det är värt något. Måste vara hemskt.
Jag tror de flesta har förståelse för din situation och förhoppningsvis har din partner det också. Det är en stor skillnad om man kan visa attraktion och bekräfta varandra ändå, det blir lättare att uthärda. Men en viktig skillnad tror är att det är en gemensam sorg.
Jag tror som sagt att min exfru är asexuell, fast de sidorna kom upp först efter att vi flyttat samman. Först försvann sex, sedan resten av initimiteten.
Hon kunde inte riktigt erkänna det och jag undrade vad tusan jag gjorde som fick henne att tappa lusten. Det var inte bara sex som saknades, hon kunde aldrig spontankyssas eller krypa upp i min famn när vi satt i soffan, söka min närhet. Det var min "uppgift". Och jag tröttnade på att hela tiden ta initiativ... och att bli avvisad.
Samtidigt blev hon upprörd om jag slutade.
Med tiden blev det ett blame-game som infekterade hela vår relation. Trots det så fanns det naturligtvis sidor jag älskade men avsaknaden av intimitet frätte sönder mig.
Det står ju i tråden att TS fru vill ha sex. Hon kanske är jätteledsen över att inte kunna ge honom det. Det är inte lätt att ge någon en avsugning om man inte är kåt heller. Att börja glömma bröllopsdagar som hämnd låter kärlekslöst och hemskt. Prata med varandra och se om ni kan mötas någonstans på mitten. Ni kanske kan kramas och pussas utan krav på mer?
Om TS och hans fru hade pratat ordentligt om sina problem hade idén om att tex. glömma bort födelsedagar aldrig kläckts. Det tyder på att han anser att detta är något hon kan styra över. Om TS är övertygad över att hans fru aktivt inte vill ha sex med honom är det bättre att separera än att försöka göra resterna av äktenskapet till en maktkamp.
TS menar ju att frun skiter i hans välbefinnande just eftersom hon inte vill ha sex. Andra saker i deras liv nämner han inte. Jag menar att man kan bry sig mycket om någon även om man inte vill ha sex.
Vi hade sex kanske var 3:e månad och nu likaså. Min man var impotent i 2 år i väntan på en diskbråcksoperation innan detta och då hade vi inte sex alls pga. att han pga. smärtor knappt kunde röra sig. Jag tänkte aldrig att på att lämna honom pga. det.
Jag har sagt att han kan träffa någon annan när jag blir sämre och inte kan delta i vårat vardagsliv heller. Någon att ha sex med, gå ut och äta eller gå på teater och andra trevliga saker. Det unnar jag honom.
Det som jag häpnar över i den här tråden och liknande trådar är den moraliska upprördheten över dem som mår dåligt av att leva i ett förhållande utan sex. Sexuella behov är tydligen något man ska skämmas för och man ska vara beredd på att leva en stor del av sitt liv i ett äktenskap utan samliv eftersom det är oacceptabelt att skilja sig. Man kan undra var all denna sexnegativitet kommer från, den verkar hämtad från en svunnen tid eller någon religiös sekt.