Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

Enligt vissa är man hemsk om man tycker att den som inte har lust har så mycket som en gnutta ansvar för situationen. Den som saknar sex gör alltid fel hur han eller hon än gör och medan den som inte vill är ett totalt hjälplöst offer. Och om man lämnar för att man tröttnar på att få sina behov ignorerade är man en ytlig usling och dålig förälder som bryter upp för en så futtig sak som längtan efter att bli åtrådd, särskilt om man har mage att hitta en ny partner snart efter separationen.

Nej, det där stämmer inte alltid. Jag är kvinna och när jag har skrivit om mina erfarenheter av en sådan situation har det förutsatts att jag varit en oattraktiv och dominant ragata som skrämt bort min man med mina orimliga krav, fastän jag beskrivit hur mycket jag ansträngt mig för att vara sexig och snäll och lyssna på hans behov. Om en man tappar lusten tror många att kvinnan måste vara äcklig på något sätt eftersom det förutsätts att män alltid har hög lust av naturen.

Du skriver tvärsäkert att TS fru skiter i hans välmående baserat på att hon inte vill ha sex. Hon kanske gör 100 andra saker för honom. Det vet vi inte om. Jag tappade min sexlust och hade ingen aning om varför. Smek och kel tände mig inte längre. Senare började jag förlora känseln i ben och underliv men det var långt senare. Jag var hos läkare som inte hittade felet på 8 år. Min man fick inte ligga mycket men jag gjorde matlådor till honom, lyssnade på hur han mådde, tvättade hans skitiga kalsonger och gjorde allt annat för att jag bryr mig om honom. Enligt dig brydde jag mig inte om min makes välbefinnande eftersom jag ofta nekade honom sex och inte hade ett legitimt skäl. 

TS menar ju att frun skiter i hans välbefinnande just eftersom hon inte vill ha sex. Andra saker i deras liv nämner han inte. Jag menar att man kan bry sig mycket om någon även om man inte vill ha sex. 

Vi hade sex kanske var 3:e månad och nu likaså. Min man var impotent i 2 år i väntan på en diskbråcksoperation innan detta och då hade vi inte sex alls pga. att han pga. smärtor knappt kunde röra sig. Jag tänkte aldrig att på att lämna honom pga. det.
Jag har sagt att han kan träffa någon annan när jag blir sämre och inte kan delta i vårat vardagsliv heller. Någon att ha sex med, gå ut och äta eller gå på teater och andra trevliga saker. Det unnar jag honom. 

Det där kan man ju se på minst två sätt. Att känna sig tvingad till det kanske för husfridens skull och typ tjatsex, så avskyvärt så det finns inga ord. Eller att man kanske bara inte har lust för dagen men gillar att se sin partner njuta vilket jag gör/gjorde. Nu är jag en som älskar sex och att säga nej finns inte i min värld men vi är ju alla olika.

Läser igenom vad som skrivits här tycker jag det inte är det minsta konstigt att ni har ett obefintligt sexliv. Det funkar inte i längden att på något sätt kräva av ens partner ska ställa upp och ta för givet att det ska bli kvällsåka. Slutar man själv att göra sig fin och attraktiv för den andre som den gillar (och glöm inte fina ord och berörinc) så kan man inte förvänta sig att någon slags "stämning" ska infinna sig heller. Tänk på när ni träffades, drog ni bara hem hen i håret och sa samma som nu? (ja det finns såklart undantagsfall med det också och det har sin charm).

Ja men till skillnad från dig så delar jag med mig av mina (positiva) superkrafter. Så underbart om jag kan hjälpa eller bidra till att någon får det bättre.

Hur vet du att vi inte har prövat detta? I mitt fall stämmer det i alla fall inte, jag är tvärtom den av oss som har gjort störst ansträngningar för att hålla sig fin och attraktiv.

Tror jag inte alls. Problemet sitter i ens huvud. Det är bara att fixa.

Svårare att fixa begäret om det är partnerns begär som är problemet. Det går inte att tvinga någon. Men om en kvinna förlorat attraktionen för mannen är det för att hon tappat respekten för honom som ledare för familjen. Han borde ha sett problemet komma långt tidigare. Jag har fortfarande aldrig sett en kvinna lämna en bra man.

Obekvämt att höra gör vissa män men inte mindre sant. En kvinna lämnar inte en bra man. Det är helt emot de biologiska lagarna. Först när han inte visar sig kapabel blir det intressant för henne att leta sig vidare

Ja, eller försvunnit är en överdrift men hon ser inte upp till honom längre.

Brukar vara den typen av självutnämnda starka kvinnor som du gör anspråk på att vara som är de som är absolut svårast för svaga män. Köper inte alls ditt resonemang även om jag inser att det du säger är den mest bekväma analys du kan göra.

Surt sa räven...

Din singelstatus är avslöjande. Du förlorar attraktionen av att leda en svag man och för oattraktiv för att få en stark man.

Du är bara en typisk svag person som inte klarar av sanningen som den är och använder försvarsmekanismer för att hantera den.

Ha ha

Försök du att intala dig det. Lättkränkt som få.