Frun vill ej ha sex, varför fortsätta?

Den här kommentaren har jag läst ofta här på FL och den gör mig så förvånad och förvirrad.
Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan jämföra vänskapsrelationer med kärleksrelationer. För mig är det enorm skillnad.
Den kärlek jag känner för min man har jag aldrig känt för en vän.
När jag ser något vacker eller kul vill jag dela det med honom. Om jag mår dåligt är det honom jag vill prata med, honom jag vill ha tröst hos, och om han mår dåligt önskar jag att jag kunde ta hans börda, hans smärta, hans sorg. Den är honom jag vill planera semestrar med, det är honom jag vill se min framtid med. Inget av detta känner jag för mina vänner. Dessutom älskar jag att känna hans närhet, hans lukt.(Även utan sex) Han får mig glad. Jag känner mig viktigt hos honom. Att den enda skillnaden skulle vara sex är otroligt ofattbart. Helt obegripligt.
Ja, jag vill ha sex med honom, men det är en del av allt det andra.
Tom mitt ex känner jag en alldeles speciell omsorg för fortfarande, som jag inte känner för andra vänner.

Jag tycker att det är fel att förutsätta att den utan sexlust inte lider. Jag har ingen sexlust och jag lider oerhört av det. Både för min egen skull och min partners. 

Jag har MS och har ingen känsel i underlivet. Därför känner jag inget pirr heller vid annan beröring och har således tappat förmågan att bli kåt också.

Hur vet du att TS fru inte lider? Det finns absolut inget som säger att det är så. Hon kan mycket väl lida av att hon inte blir kåt, att hon inte får lust, att hon inte njuter av sex.
Hur skulle du själv känna om du inte fick stånd, om du inte blev kåt.
Jag blir förbannad när det utmålas som om kvinnor inte har lust av ren illvilja. Jag kan tänka mig att väldigt många kvinnor önskade att de hade lust. Det är oftast jätte- jätte jobbigt att skiljas, så det är sällan något man vill. Särskilt inte med barn inblandade.

Fast om man ska vara så petig med texten jämför han morsdagsfirade och sex, och utifrån det resonemanget Spelar ju inte lust eller känslor någon roll alls.
Hon har ju ingen möjlighet att påverka texten här.

Så hon kan inte må dåligt av att inte ha lust. Jag har pratat med många som skiljt sig och de flesta mår jättedåligt.

Jag hade faktiskt önskat att jag och mitt ex kunde älska varandra, då när vi skiljdes, men jag kunde inte göra något åt det. Med ditt resonemang kunde jag alltså inte må dåligt. Min man kunde inte heller må dåligt för han kunde inte heller göra något åt det.

Sjukdom?!?!!?!. Måste man ha en sjukdom för att ha "rätt" att må dåligt.

Det verkar som sex och kärlek är något man bara börjar "göra något åt" i din värd. För dig och TS är sex kanske lika okomplicerat och frikopplat från känslor som morsdagsfirade, men för andra blir sex svårt när känslor och kärlek brister.

Att fira mors dag och gå på släktkalas är väl inget man gör bara för att frun ska bli nöjd? Konstig inställning i så fall. Det handlar om resten av familjen också, barnen och släkten som ansträngt sig för att bjuda till kalas. Att fira och gå på såna tillställningar kanske inte är det roligaste man kan göra men hör till vuxenlivet att göra sånt för andras skull. Omogen inställning att endast gå på släktkalas ifall man får sätta på frun efteråt.

Du skriver tvärsäkert att TS fru skiter i hans välmående baserat på att hon inte vill ha sex. Hon kanske gör 100 andra saker för honom. Det vet vi inte om. Jag tappade min sexlust och hade ingen aning om varför. Smek och kel tände mig inte längre. Senare började jag förlora känseln i ben och underliv men det var långt senare. Jag var hos läkare som inte hittade felet på 8 år. Min man fick inte ligga mycket men jag gjorde matlådor till honom, lyssnade på hur han mådde, tvättade hans skitiga kalsonger och gjorde allt annat för att jag bryr mig om honom. Enligt dig brydde jag mig inte om min makes välbefinnande eftersom jag ofta nekade honom sex och inte hade ett legitimt skäl. 

Tja läxan kommer ju även utebli så länge sexbristen inte är ett problem för henne oxå. Varför ska hon ta tag i något som inte är ett problem för henne?

Japp när TVÅ upplever ett problem i förhållandet istället för bara EN så är oddsen att man tar tag i det betydligt större än när bara en är missnöjd.

En realtion har visst råd att ta en sån smäll och ju tidigare den sker desto bättre, för en relation där man inte vågar ta konflikter och vända på "otrevliga" stenar kommer bara ruttna långsamt inifrån. Den enda skillnaden är en snabb död eller en lång och utdragen död. Men dö kommer den garanterat göra.

Vad får dig att tro att jag har en sån situation? Det har jag inte, vi knullar ofta och länge min särbo och jag och är väldigt kompatibla sexuellt. Dock behöver man inte vara i en sån situation eller vara relationsexpert för att inse att ett problem behöver bli ett problem för båda om man vill att båda ska engagera sig i att lösa det för så är det i ALLA andra sammanhang oxå. 

Men hur kickar man igång sin sexlust när man inte tände på sin partner? Hon förstår säkert hur han mår, kanske försöker hon kompensera för det på andra sätt än det sexuella? Det vet vi inte.

Men om man inte tänder på sin partner så måste man ju ställa sig frågan, VARFÖR attraheras hon inte av honom längre? Vad har hänt eller inte hänt?

Det stora felet män ofta gör är att de jämför sin egen sexualitet med kvinnans. Kvinnans lust sitter främst i hjärnan. Den är inte frikopplad hennes känsloliv. Den är sällan objektiv.

Mannen behöver sex för att må bra, kvinnan behöver må bra för att ha sex.