Anonym (paj) skrev 2021-04-26 11:01:18 följande:
Du låter precis som mig, jag vill också hellre ha särboföråhllande och är inte så intresserad av att skaffa barn. Men jag tror nog nästan alla skulle vilja ha en partner i någon variant om man träffade rätt. Sen klarar man sig ju faktiskt lika bra med att vara själv också. Det var bara det där pratet som jag hört ibland att "vi kvinnor behöver inte er män längre!", vilket jag tror grundar sig i att de haft dåliga erfarenheter av män och inte hittat rätt, än att de egentligen skulle vilja träffa någon.
Ja, givetvis om jag blir himlastormande kär så vill jag ju ha en relation, men jag anstränger mej inte just nu för att hitta situationer att träffa någon att bli kär i. Och jag kan verkligen bli kär i typ vem som helst. Har ingen "typ" jag faller för, inget speciellt utseende, ingen speciell ålder, inte ens ett kön-båda går fint. Givetvis inte "vem som helst", det finns ju något hos dessa personer som jag faller för utan att jag vet vad det är. Personlig charm och utstrålning förmodligen. Och ett utseende som är attraktivt, men det är inte ens en fjärdedel av helheten.
Men ofta när jag inte är kär längre kan jag tänka om personens utseende att "wow, hen är inte alls lika snygg nu", så det är ju givet att någon blir mer attraktiv för att man är just kär.
Att det finns kvinnor som säger "vi behöver inte er män längre", speciellt på anonyma forum behöver nog inte män lägga så stor vikt vid. Det handlar ju om en enda kvinna som kanske tom säger det i affekt. Eller som du säger så har hon precis varit med om dåliga erfarenheter från män.
Eller så faktiskt för att det finns en aning av sanning i påståendet, just när det kommer till barnskaffning. Män behövs ju ändå men enbart spermier. Och oroa dej inte för det, för jag är säker på att det flesta kvinnor vill göra barn på det naturella sättet.
Tror det är få heterosexuella kvinnor som vid 25 bestämmer sig för att aldrig mer träffa en man och sedan fullföljer det resten av livet. Men en del är mer av typen "det händer när det händer".
Min farmor blev änka vid 38, hon levde ensam i resten av livet, men så hade hon också två barn och mannen var hennes stora kärlek som avled för tidigt.
