BF Januari 2022 ????
Idag är det dags! Ska på ultraljud klockan 10. Tror jag känner alla känslor inför det här? hoppas verkligen på goda nyheter!
Idag är det dags! Ska på ultraljud klockan 10. Tror jag känner alla känslor inför det här? hoppas verkligen på goda nyheter!
Tack så mycket för era fina ord <3 känns så bra att kunna dela saker med er, speciellt när man inte berättat för familj och vänner än!!
Hoppar in i denna tråden, har bf 22 januari! Är i v. 10 och fick se ett tickande hjärta i v 8. Nu väntar vi bara på att göra kub (vilket var en utmaning att få till). Dock orolig för alla symtom har avtagit :(
Med en stor sorg i hjärtat så försvinner jag härifrån nu. MA igen i vecka 9. Jag var i vecka 8+ 1 och fostrets hjärta slutade slå 8+0. Vet inte varför det händer då det hände exakt samma sak för 1 år sen i samma vecka. Vill inte ge upp drömmen om att bli mamma en dag, men helvete vad orättvist livet är. Lycka till alla ni andra!
Jag får oxå lämna denna tråd, var på VUL idag (v10+3) då jag småblödit då och då sedan början av juni å i förrgår kom det lite mer blod än tidigare, så jag tjatade till mig en tid på kvinnokliniken. Vilket jag är riktigt glad för nu, fy 17 om jag hade behövt vänta till KUB i mitten av juli för att få beskedet. Det fanns bara en tom men hel säck.. Så nu ska jag äta lite tabletter för att få ut allt..
Kändes så tomt just där och då, men nu har jag landat i att det inte var meningen denna gång. Naturen har sin gång <3
Lycka till alla i tråden å njut av de små liven ni bär på <3
Jag är också kvar här :)
Någon som kan lugna en orolig själ? Känner inga som helst symtom längre. Har till och med blivit mindre svullen om magen? går in i vecka 13 på torsdag. Hade jag inte vetat att jag var gravid och någon sagt det till mig hade jag skrattat dem rakt i ansiktet!! Har inte kub (ul) förrän i slutet av nästa vecka, vilket givetvis känns som en hel evighet.
Jag gick in i vecka 16 igår och har i princip inte haft några symptom alls förutom tröttare än vanligt. Hade jag inte gjort ultraljud hade jag inte trott jag var gravid heller. Först den här veckan har min mage börjat puta ut liiiiiite mer än bara pluffsig. Så har du inte ont eller blöder så försök slappna av. Jag vet att det är supersvårt, det är först nu jag börjat slappna av lite, men försök! :)
Jag är också mindre svullen nu, går in i v13 dagen efter dig och har Kub 14/6 så vi är väldigt nära varandra. :) Förstår att du känner dig orolig men det du upplever är helt normalt. <3
Mina symptom avtog kraftigt efter vecka 11-12 någon gång, och jag var väldigt orolig. Men på KUB var där en fin liten bebis där inne. Barnmorskan har sagt att det är vanligt att symptomen avtar runt den här tiden, och att det ofta kallas för ?spökveckorna?, innan man börjar känna bebisens rörelser.
Jag är likadan. Är i vecka 13 och har kub i morgon. Min mage är svullen när jag ätit och på kvällen, på morgonen syns exakt inget alls :) Försöker slappna av och tänka som någon skrev ovan: så länge jag inte blöder eller har ont. Hoppas ändå kunna slappna av mer efter i morgon, förutsatt att kub går bra.
Kub gick inte så bra som jag hoppades.
Fick resultatet 1/39 på trisomi 21 och 1/143 på både trisomi 13 och 18. Tror det var främst pga. nackspaltens mått som var brett (vet inget mått) och kanske min ålder? Är 36. Tror inte de två blodvärdena de tog var varken låga eller höga egentligen. Röker inte, måttlig alkohol, bra bmi.
Fick där och då en tid för läkarsamtal nästa vecka om vad nästa steg är. Jag uppfattade att fostervattensprov är nästa steg och att det är intill 100 procentigt svar. De gör detta direkt istället för att först göra nipt. Jag vill göra fostervattensprovet och fattar ju att det är 38/39 chans att det visar att allt ser bra ut, men känslan kvarstår hela tiden att kub hade kunnat vara så j-a mycket bättre, 1/2000 eller 1/20000.
Känner mig så otroligt ledsen och maktlös. Varför blev det så här för mig/oss efter att äntligen lyckats med ivf? Allt känns så hopplöst och orättvist. Bara tanken på den lilla som låg där inne och sprattlade och fejade med sina små armar och ben på ultraljudet gör mig gråtfärdig men också liksom känslokall på samma gång. Vill inte tänka på varken den eller att jag är gravid förens vi vet svar på fostervattensprov.
Illamåendet har äntligen lagt sig lite och brösten gör inte lika ont. Halleluja moment! Förlamande trött fortfarande dock och kissar konstant.. halsbrännan är också bättre. Puh.
Har KUB på onsdag och vi är bägge så nervösa att vi inte ens kan prata om det längre..