Kexsmula skrev 2021-04-23 14:51:05 följande:
Jag har valt att ha mina katter oförsäkrade (numer bara en katt) eftersom jag har en hel del sparpengar att ta av om det skulle hända något och försäkringspremierna sköt i höjden. Detta har borde gällt mina raskatter OCH huskatter. Katten blir ju inte automatiskt mindre värd pga att det är en huskatt, eller hur? Även om man räknar med att en raskatt kostar mer i inköpspris är ju denna katt inte alls mer värd rent ekonomiskt om man inte har en livförsäkring på den, men det har ju inte de flesta eftersom att livförsäkringar är sjukt dyra och om katten kostat 1 kr eller 10000 kr i inköp mindre relevant då detta är en struntsumma vilket som i en katts livslängd. Det är också så att även med veterinärvård försäkring måste man betala en viss självrisk och oftast går en undersökning samt behandling inte ens upp i en summa som gör att det överstiger självrisk och även om det gör det eftersom veterinärvård dessvärre blivit dyrare i takt med att fler folk försäkrar sina djur och stora riskkapitalbolag köpt upp massor av mindre djurkliniker kanske det är frågan om nån tusenlapp mer. Självklart inte i väldigt komplexa fall och vid större operationer eller om veterinärkliniken är fula och försöker dra ut maximalt med pengar av djurägaren, men nu pratar jag om de vanligaste fallen.
Har man dock inga sparpengar måste man faktiskt ha en veterinärvårdsförsäkring som läget ser ut idag.
Men oavsett tycker jag endå att du ska be vet ta ett blodprov på katten och be dem undersöka de vanligaste anledningarna till viktnedgång samt felkissning. Jag gjorde en sådan undersökning på min numera bortgångne katt när han tappade i vikt och började kissa fel och det gick på ca 2500kr vill jag minnas. Var inte heller rädd för att säga att ditt djur är oförsäkrat, om du inte låter oerhört empatistörd när du säger det KAN de försöka minska kostnaden så gott det går (detta beror givetvis lite på både din personlighet, veterinärens dito samt eran tidigare relation).
Låt oss säga att blodproverna skulle kosta 3000kr idag, då kostar en avlivning bara en tusenlapp mindre. Det är stor sannolikhet att detta tillstånd går att bota eller att ni åtminstone kan få några extra år ihop med ett njurfoder (som jag fick med min älskade katt och är tacksam för varje extra minut), men att välja avlivning innan en grundläggande hälsokontroll tycker jag låter både djupt omoraliskt samt mycket besynnerligt då man lever i en så nära relation med sin katt att detta bör automatiskt göra att man vill bevara den relationen så länge det är möjligt. Tänk om du avlivar katten för ca 2000kr men om du valt att lägga till en tusenlapp och ett par hundralappar på medicin hade denna katt levt tills den varit 15-20 år? Skulle du kunna leva med dig själv då? För det är så enkelt i realiteten.
Förstår inte varför man skulle behöva förklara sig hos veterinären? Vänd på steken, veterinären låter djuret plågas ihjäl om du inte har råd med kostnaden. Detta trots att dom kan hjälpa. Nu förstår jag veterinären. Det är krass ekonomisk realitet. Men släpp moral-tjafset.
1.500kr kostade en avlivning hos mig i vintras. Sa att den pissa inomhus, fick all förståelse i världen hos veterinären.
Bor på bondgård. Pysslar väl egentligen inte med djurbruk men min fru är expert att ta emot överblivna djur från stan. Jag gillar katter och dom gillar mig. Katten i vintras var nog tyvärr en vanvårdad stackare som vi fick. Systern hennes var också knäpp, men där löste det sig av sig själv efter ett tag.
Katter får åka till veterinär. Kaniner och fjäderfän fixar jag själv hemma.
Har djuren oförsäkrade. Dom får leva och ha det bra så länge dom är friska. Köper bara premiummat och godis. Jaktmarken är i sammanhanget oändlig men dom brukar hålla sig omkring lador och hus.
Har inga problem att leva med mig själv.
