Minns jag saker ifrån mitt förra liv eller är det minnen som är förträngda?
Jag har i många år haft en enorm rädsla för att råka vara obehaglig, framförallt emot kvinnor. Jag vet egentligen inte vart denna rädsla grundar sig någonstans. Men den senaste tiden har jag kommit på att jag faktiskt ''minns'' scenarier'', den första ''minnet'' är att jag befinner mig på högstadiet, exakt samma skola och klass, fast ''minnet'' säger mig att en ung kvinnlig vikarie, där jag mobbar och bekräftar att hon inte är välkommen. Vilket har fått vikarien att springa ut ur klassrummet p.g.a sorg.
Men den äkta minnet är att jag varit en lugn kille och lite halvt blyg. Ingenstans i mina papper står att jag är stökig. Snarare tvärtom. Den riktiga minnet är att jag fått komplimanger ifrån lärarna. Så jag kan jämföra en ''äkta'' minne och ''falskt'' minne. Men jag vet inte varför jag har fått dessa scenarier. Nästan som om jag minns ifrån mitt förra liv eller något.
En annan scenarier är saker där jag säger till en kvinna att hon MÅSTE dansa med mig och att jag dessutom säger till hennes tjejkompisar att hon måste dansa med mig. Vilket jag förstås får utskällning för.
En annan minne är att jag säger åt en kvinna att hon måste kyssa mig.
Inget av dessa scenarier är verklighetsbaserat och jag vet inte varför jag har dessa minnen som om det är jag som gjort det.
Jag har en rädsla för att vara obehaglig. Men varför har jag minnen för saker som jag inte har gjort? Minns jag saker som jag gjort från förra livet eller vad är frågan om? En stor rädsla är också att dessa minnen är förträngda. Men jag har aldrig fått bekräftelse ifrån någon annan att jag gjort vissa saker. Dessa är totalt tre minnen, jag vet inte om jag ''minns'' fler saker. Men dessa är vad jag kan komma på nu.
Finns det något psykologisk term för detta. Hur kan jag ha detta som ett ''minne'' för något jag har gjort men som inte stämmer överens med verkligheten. Jag vet ju att jag inte gjort dessa saker.
Jag är kristen och ställer alltid gärna upp med att hjälpa människor. Under coronatiden har jag hjälpt till inne i kyrkan för t.ex livesädningar.
Att vara obehaglig är absolut ingenting jag hoppas att jag är och skulle aldrig ha respektlöst beteende emot någon annan levande varelse. Jag bryr mig om det minsta lilla liv som finns.
Jag har inga som helst agg emot någon annan och kan aldrig tänka mig att jag skulle säga någonting till någon annan bara för att såra denne, någonsin i mitt liv.
Så vart kommer minnena någonstans, jag fattar inte det! Och det har fått mig att må dåligt. Tack vare dessa saker kan jag också ibland känna rädsla för att jag kanske är obehaglig utan att ens veta om det.
Finns det som sagt någon psykologisk term för detta, där man ''minns'' saker som man gjort, men som man egentligen inte har gjort och det är ''falska minnen'', så kan jag läsa om det och eventuell kanske söka hjälp. Eller kan detta vara förträngda minnen, där jag faktiskt gjort dessa saker, men det känns väldigt orimligt att jag någonsin i mitt liv skulle gjort något sådant.
Tack för svar, gott folk!!
Och som sagt: Papper ifrån min högstadiet tid, står ingenting att jag var elak. Inte heller någon bekräftelse ifrån någon att jag varit obehaglig emot människor....Så jag vet egentligen att det är FALSKA MINNEN! :(
