Får man säga vad man tycker om andras barn?

Det beror på vad det gäller. Om de är otrevliga mot dig säger du så klart till både dem och honom. Om det är saker som inte berör dig alls kan du låta bli. Om de beter sig illa i ert gemensamma hem har du också all rätt att säga ifrån, du bor faktiskt där!!

Självklart ska du kunna säga till eftersom ni bor tillsammans.

Men jag ser det mer som ett permanent problem som inte kommer att försvinna.
Du klagar, ni börjar bråka, han tappar känslorna för dig. Dvs inget händer med barnen, ni fortsätter bråka och till slut har ni inget förhållande.

Varför bor ni tillsammans, är det inte bättre att ni är särbos istället?

Man får säga ifrån, och ibland måste man kunna påpeka om ett barn uppför sig otrevligt. Men som Ann skriver. Det är ett permanent problem

Det jag lärt mig här på FL (konstigt nog verkar de bonusfamiljer jag träffar IRL fungera mycket bättre och jag stormtrivs med sambons numera vuxna barn och de verkar gilla mig skarpt, även enligt deras mamma)

1) Det blir inte bättre
2) Det blir inte bättre
3) Det blir kaos
4) Ni kommer avsky varandra
5) du kommer skriva exakt samma sak om två år
6) om 15 år kommer barnen berätta hur jäklig deras styvmamma var

Självklart ska man kunna prata om saker i en familj eller relation, även om det är om den andras barn. Men det är inte vad man säger utan hur som avgör om det blir bråk eller inte. Att störa sig och säga det rakt ut är en dålig, dålig idé om du tånker dig en framtid i den familjen. Ta en kurs eller låna en bok om non-violent communication, giraffspråket eller konstruktiv problemlösning i familjen så ska set nog gå bättre.

För de flesta finns det ett mellanting mellan att säga till någon att dennes barn är odrägliga och att alltid hålla tyst om vad man tycker.

Lyft specifika konkreta problem med din partner sitället för att köagapå att barnen är si eller så, skuule jag säga.

Ja om man ska stå ut i längden i en bonusfamilj måste man kunna säga vad man känner. Man kanske inte behöver säga att barnen är odrägliga. Men man måste få uttrycka om man tycker att något är jobbigt. I min brors bonusfamilj vädrar de sina åsikter fritt och det funkar utmärkt. I min fd bonusfamilj fick jag inte uttrycka att jag tyckte att det var jobbigt att barnen skrek, gapade, hade sönder saker, vägrade äta maten etc. Så det slutade med att jag flyttade. Det är skit jobbigt att leva med andras barn, man behöver få uttrycka det. Jag skulle inte ta illa upp om någon tyckte att mitt barn var jobbigt, krävande etc. Bara för att jag tycker att hon är fantastisk betyder inte det att alla andra måste tycka det, speciellt inte någon som tvingas leva med henne som en +1 till mig.

Din sambo har ouppfostrade barn
Han tänker inte göra någonting åt det
Problemet går alltså inte att lösa
Var snäll mot dig själv: ha ett eget boende där du kan vara när din sambo har barnen

Min pappa har en oerhört bortskämd och odräglig sambo. Det är såklart min pappas fel som skämmer bort henne pga dåligt samvete och rädsla att hon ska lämna honom. 

Jag stör mig på detta och säger rakt ut vad jag tycker. Då blir det stora bråk och min pappa säger att han inte vill ha mig längre. 

Vad är rätt och fel? Ska man alltid hålla tyst om pappornas sambos när man bor med dem eller ska man få säga vad man tycker och tänker?

Man måste kunna ta upp allt med den man bor med, både bra och dåliga saker. Men det är A och O att framföra kritiken på ett konstruktivt sätt.

Du har inte rätt att alltid uttrycka din åsikt bara för att du har en.
Det ska du kunna hantera om du nu är vuxen.

Den som alltid säger rakt ut vad den tycker har stora sociala handikapp och bör då varken ha intimare relationer eller ha ett vanligt jobb där det finns kollegor som kan tvingas utstå "ärligheten" utan det lämpar sig bättre med något jobb i en skyddad verkstad på tex Samhall.