3,5 år, pedagoger pratar illa om mitt barn

Jag hade nog bett om ett möte (går ju även över telefon mtp corona) för att prata närmre, utan barnet närvarande.

För om hon är i närheten när de säger detta (som ju barn ofta är när vid hämtning) är det ju inte så bra, särskilt inte om hon är "känslig".

Treåringar som bryter ihop när de inte får som de vill, eller har svårt att dela med sig, är ju knappast ovanligt. Men då är frågan 1) om det är ett problem (och alltså inte bara vanliga utvecklingen), 2) hur de hanterar detta och 3) fortfarande inte tar det inför barnet (eller med dig om det inte hänt nåt ovanligt/kräver något av dig).

Några kommentarer om barnets personlighet, åtminstone negativa, tycker jag inte man ska behöva ta om det inte kräver nån insats.

På vår förskola får vi veta om (åtminstone ena) varit ovanligt stökig/det blivit en konflikt (mest ur perspektivet "så ni vet om han säger nåt hemma" och ev lite kort om vad de gjort under dagen. Saker som sägs om deras personlighet vid lämning/hämtning är bara positivt.

Hos dottern som kan ha sina sammanbrott, visserligen mest hemma, heter det snarare att det är bra att vara envis, och för sonen "han håller på att lära sig lekens regler". Alltså sånt som ligger i normala utvecklingsfaser.

Eeh... Nu blev jag nästan mållös.

Det är fruktansvärt sorgligt att små barn både kritiserar klädsel och framförallt blir kallade/kallar varandra tjocka, nedsättande. Tyvärr är det nog inte helt ovanligt.

MEN då måste ju förskolan ha en plan för hur de hanterar det! Här hade det låtit ungefär "vi pratar mycket om hur man bemöter varandra, hur man är en bra kompis. Vi läser kompisböcker och arbetar med gruppförstärkande lekar. Vi pratar om att alla kroppar är bra och att man har på sig det man vill." (på ett ungefär, jag jobbar inte där utan är "bara" förälder.

Var det ordinarie personal som du pratade med?